Häggmispel

Från Wikipedia
Häggmispel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
UnderfamiljMaloideae
SläkteHäggmispelsläktet
Amelanchier
ArtHäggmispel
A. spicata
Vetenskapligt namn
§ Amelanchier spicata
Auktor(Lam.) K. Koch.
Synonymer
  • A. betulos
  • A. ovalis auct
  • A. stolonifera Wiegand

Häggmispel (Amelanchier spicata), även blåhägg, småblommig häggmispel eller vanlig häggmispel, är en växt i familjen rosväxter.[1] Arten klassas enligt SLU som invasiv [2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten kommer ursprungligen från Nordamerika, där växer vilt i östra och norra USA samt östra Kanada.[3] I Sverige växer den främst som prydnadsväxt, men liksom sina släktingar svensk häggmispel (A. confusa) och sen häggmispel (A. alnifolia) förekommer den som förvildad i de södra och mellersta delarna av landet. Arten blommar i april–maj i Danmark och maj–juni i Sverige.[1][4]

Utseende och växtsätt[redigera | redigera wikitext]

Unga skott av häggmispel.
Häggmispelbär.

Häggmispel är en buske eller ett mindre träd, och blir upp till fem meter hög.[5] Arten är ljuskrävande, men tål vind.[4] Som förvildad hittas den ofta i skogsbryn, lövskogar, vägrenar och dungar i anslutning till gårdar.[5] Dess vita blommor sitter i upprätta klasar och kronbladen är 6–10 mm långa, ungefär hälften så breda och omvänt äggrunda i formen. Bladen är strödda, elliptiska till äggrunda och 3–6 cm långa. Bladens kanter är sågade och unga skott är gult till grått ludna undertill. Frukten är rund, 8–10 mm bred och blå till svart i färgen. Fruktens foderblad är riktade snett uppåt och dess spets är täthårig.[5][1] Till skillnad från flera andra arter i häggmispelsläktet, såsom svensk häggmispel, sen häggmispel och prakthäggmispel, är frukten inte att betrakta som smaklig.[5]

Skötsel[redigera | redigera wikitext]

Jord och läge[redigera | redigera wikitext]

Dessa buskar trivs bäst på solig plats men går även i halvskugga. Höstfärgen på bladverket blir dock grannast i sol. De har inga större krav på jordmånen. Ett något kalkhaltigt eller normal trädgårdsjord är lämplig. [6]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Spicata betyder med ax, av latin spica = ax.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Naturhistoriska Riksmuseet. ”Häggmispel”. Den virtuella floran. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/amela/amelspi.html. Läst 9 augusti 2010. 
  2. ^ [https://web.archive.org/web/20230504141045/https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/29.-artdatabankens-risklista/rapport_klassifisering_av_frammande_arter2.pdf ”Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklista”]. SLU. Arkiverad från originalet den 4 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230504141045/https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/29.-artdatabankens-risklista/rapport_klassifisering_av_frammande_arter2.pdf. Läst 6 april 2018. 
  3. ^ USDA, ARS, National Genetic Resources Program (1 december 2004). ”Taxon: Amelanchier spicata (Lam.) K. Koch”. Germplasm Resources Information Network - (GRIN) Online Database. Arkiverad från originalet den 17 november 2000. https://web.archive.org/web/20001117115500/http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/taxon.pl?2880. Läst 9 augusti 2010. 
  4. ^ [a b] ”Træer og buske til skovbryn, læhegn og vildtplantninger. Beskrivelse af arter”. Skov-info nr 13. 1994. Arkiverad från originalet den 14 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110114200751/http://www.skov-info.dk/haefte/13/helepubl.htm. Läst 9 augusti 2010. 
  5. ^ [a b c d] Mossberg, Bo; Stenberg Lennart (2005). Den nya nordiska floran (2. tr.). Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 315. Libris 10041524. ISBN 91-46-21319-8 (inb.) 
  6. ^ blommande buskar och klängväxter - av Britta Tingdal, Sidan 10 - ISBN 91-552-1076-7