Helsingborgs IF

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hälsingborgs IF)
Helsingborgs IF

Helsingborgs IF på Olympia, inför den allsvenska säsongen 1944–45, den 30 juli 1944.
Fullständigt namnHelsingborgs Idrottsförening
Grundad4 juni 1907
HemortSverige Helsingborg, Sverige
HemmaarenaOlympia (16 000)
OrdförandeSverige Fredrik Karlsson
KlubbdirektörSverige Reda Chahrour
SportchefSverige Mikael Dahlberg
TränareSverige Klebér Saarenpää
Ass. tränareSverige Max Lindén
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare5 (1933, 1934, 1941, 1999, 2011)
Svenska cupen5 (1941, 1998, 2006, 2010, 2011)
Allsvenska mästare[1]7 (1929, 1930, 1933, 1934, 1941, 1999, 2011)
Supercupen2 (2011, 2012)
Allsvenska
säsonger
69 (senast 2022)
Placering i
allsvenskans
maratontabell
7:a
Säsonger i
Sveriges näst
högsta division
25 (senast 2023)
Övrigt
SupportrarKärnan, Sundsbusarna, HIF-Vännerna, Södra Stå 1985, Skånepågarna, Falangen, Helsingborgskompaniet, Betongblocketboys, Helsingborg Frontline, Helsingborg Yngre, High Potentials
Webbplatswww.hif.se
Nuvarande säsong
Herrlaget 1960 med spelare som Bengt Salomonsson, Lars-Erik Ahlberg och Sven Espling. Tränaren Adolf "Adi" Vogl står längst till höger i bild. Lagledaren Malte Mårtensson står längst till vänster.
Olympias östra läktare.

Helsingborgs IF, egentligen Helsingborgs Idrottsförening, i dagligt tal kallat HIF (även kallat Di Röe), är en svensk fotbollsklubb från Helsingborg som grundades 1907. Föreningen har utmärkt sig genom framgångar i fotboll på herrsidan och spelat 69 säsonger i Allsvenskan samt vunnit den sju gånger: 1928–1929, 1929–1930, 1932–1933, 1933–1934, 1940–1941, 1999 och 2011.[2] I Fotbollsallsvenskans maratontabell ligger Helsingborgs IF på sjätte plats. I Svenska cupen har HIF bärgat fem titlar, 1941, 1998, 2006, 2010 och 2011. Säsongen 2011 vann HIF Allsvenskan, Svenska cupen och Svenska Supercupen, och blev därmed det första och än så länge det enda laget att vinna den inhemska "trippeln": de tre högsta svenska titlarna under samma säsong.[3]

Alltsedan föreningens bildande 1907 har Olympia utgjort hemmaarena för Helsingborgs IF, och då löparbanorna försvann genom en ombyggnad 1985 blev Olympia en renodlad fotbollsarena.[4] Hösten 2014 beslutade Helsingborgs kommun att godkänna en ombyggnad av Olympia; arbetet påbörjades efter sista matchen för säsongen och blev klart inför säsongen 2017.

Helsingborgs IF spelar i Superettan 2024.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Helsingborgsklacken under allsvenska matchen Helsingborgs IF–Kalmar FF 2010.
Helsingborg firar SM-guldet 2011.

Helsingborgs Idrottsförening grundades den 4 juni 1907 genom en sammanslagning av IF Svithiod och Stattena IF. Åren 1912–71[5][bättre källa behövs] stavades klubbens namn Hälsingborgs IF.[6][bättre källa behövs]

Föreningens vagga stod i det så kallade "Svanahuset" på Carl Krooks gata 36. Tage Johansson en av grundarna, berättar: ”När jag efter lördagsdansen följde min nuvarande fru Alva hem, så stötte jag ofta samman med Georg Bengtsson som hade sin fästmö Emma i samma fastighet. Resonemanget kom givetvis ofta in på vår kära fotboll och en dag kläcktes idén att slå samman Svithiod, min klubb, och Stattena IF, alltså den förening Georg tillhörde". HIF spelade sina första två år i vit tröja och blåa byxor, men sedan 1909 har matchdressen varit röd tröja och blåa byxor.

HIF var med när Allsvenskan startade 1924. Ett tidigare ofta använt smeknamn på föreningen var "Mjölkkossan", ett begrepp som myntades hösten 1925 då HIF drog storpublik överallt och kassörerna i de allsvenska klubbarna gnuggade händerna av förtjusning.

Föreningens tidiga storhetstid inföll under 20- och 30-talet. Säsongen 1928/29 vann HIF allsvenskt guld för första gången. Guldet blev det första som togs av en fotbollsklubb från Skåne. Året därpå blev man återigen seriesegrare i allsvenskan. Föreningen blev sedan svenska mästare säsongerna 1932/33, 1933/34 och vann "dubbeln" 1940/41. Några storspelare från dessa 5 gamla guld var Sigge Lindberg, Knutte Kroon, Harry Lundahl, Albin Dahl, Malte "Svarte Blixten" Mårtensson, Nisse Axelsson, Arne "Tysken" Johansson, Nils Rosèn, Gunnar "Lille-Gunnar" Olsson, Charles Brommesson och bröderna Lennart och Torsten Bunke. HIF:s ordförande var John "Bill" Pettersson. Bill var ordförande i HIF från 1908 fram till sin död 1951.

År 1954 slog HIF publikrekord. Derbyt mot Malmö FF sågs av hela 26 154 personer, ett publikrekord som står sig än idag på Olympia.

Med två säsongers undantag spelade HIF i högsta serien från starten fram till 1968, då man degraderades på grund av sämre målskillnad än AIK. De flesta var inställda på en snabb comeback i högsta serien. Men det skulle dröja länge, närmare bestämt 24 år och elva dagar, innan HIF åter spelade i Allsvenskan. 1972 var Helsingborg nere i tredjedivisionen men gick direkt upp i division 2 igen. I mitten av 1970-talet var klubben med i toppstriden i division 2 men gick inte upp i allsvenskan. 1986 åkte man återigen ner i tredjedivisionen och det dröjde till 1989 innan klubben gick upp i andradivisionen igen.

Under 1990–1992 var Helsingborg ett topplag i division 1, och hösten 1992 vann man kvalet till allsvenskan mot IFK Sundsvall och gick upp. I HIF spelade då bland andra Mats Magnusson och Henrik Larsson. År 1993 var Helsingborgs IF alltså tillbaka i Allsvenskan och hängde kvar via en niondeplats. 1995 och 1998 kom laget på andra plats och 1999 blev det SM-guld för första gången sedan 1941.

Helsingborgs IF var den första förening i Sverige som vann "dubbeln", det vill säga Allsvenskan och Svenska cupen samma år, vilket skedde 1941, cupens premiärår. Finalen spelades den 25 oktober mot IK Sleipner på Råsunda. HIF vann med 3–1. Helsingborgs IF har vunnit cupen ytterligare fyra gånger: Säsongen 1997/1998 vann HIF efter två finalmatcher mot Örgryte IS efter avgörande på straffar. Den tredje finalsegern i Svenska cupen tog Helsingborgs IF den 11 november 2006 efter seger med 2–0 i finalmatchen mot Gefle IFRåsunda. Den fjärde cupsegern kom 2010 då man besegrade Hammarby IFSöderstadion med 1–0. I 2011 års final besegrade man Kalmar FF med 3–1 på Olympia.

2016 åkte Helsingborgs IF ur Allsvenskan efter kvalförlust mot Halmstads BK. Till säsongen 2019 var man tillbaka, men 30 november 2020 stod det klart att klubben åkte ur Allsvenskan igen.[7] Den 14 december 2021 vann Helsingborgs IF den andra och avgörande kvalmatchen mot Halmstads BK till Allsvenskan 2022.[8] 2022 kom klubben näst sist i allsvenskan och åkte ur ännu en gång.

Olympias första publikfavorit var Otto "Petter" Malm. Petter har alla tiders målrekord i HIF med hela 735 mål. Under HIF:s gamla guldlagstid var målvaktslejonet Sigge Lindberg en publikfavorit, han anses även som Sveriges första stora fotbollsidol och ute på kontinenten bar han smeknamnet "Nordens Zamora". Under 40 och 50-talet var legendaren Kalle Svensson den största profilen på Olympia. "Rio-Kalle" var bland annat med och vann två VM-medaljer, brons 1950 och silver 1958, på lika många mästerskap. HIF:s mest kända spelare de senaste decennierna är Henrik Larsson. Han var med om att spela upp klubben till allsvenskan 1992, och återvände efter VM 2006 till HIF. Säsongen 2009 blev "Henke"s sista i HIF-tröjan, och han avslutade en mycket framgångsrik karriär efter spel i Feyenoord, Celtic, Barcelona och Manchester United. En stor publikfavorit på Olympia under 2000-talet var den tekniske anfallaren Álvaro Santos.

HIF i Europa[redigera | redigera wikitext]

HIF:s andraplats i Allsvenskan 1995 under ledning av Reine Almqvist innebar att HIF för första gången kvalificerade sig för någon av de europeiska cuperna. Kvalifikationen till gruppspelet i Uefa Champions League säsongen 2000–2001 och 16-delsfinalen i Uefacupen säsongen 2007–2008 får ses som de mest framgångsrika framträdandena i Europaspelet för HIF:s del.

I Uefacupen säsongen 1996–1997 lyckades laget nå den tredje omgången. Väl där blev det belgiska storlaget RSC Anderlecht för svåra, och efter 0–0 hemma på Olympia och 0–1 borta på Constant Vanden Stock gick Anderlecht vidare.[9].

SM-guldet 1999 gav en plats i kvalet till Uefa Champions League där laget i de avgörande matcherna slog ut Inter från Italien, efter att ha vunnit med 1–0 hemma och sedan spelat 0–0 på San Siro. Strax före slutet fick Inter straff vilken Sven Andersson räddade. I gruppspelet i Champions League fick Helsingborgs IF möta Paris Saint-Germain FC (PSG) från Frankrike, Rosenborg BK från Norge samt Bayern München från Tyskland. Resultatet av detta slutspel blev fem poäng och en sista plats efter att man spelat oavgjort mot PSG (hemma 1–1), slagit Rosenborg (hemma 2–0) samt spelat 0–0 mot Bayern München på bortaplan. HIF var det enda laget i det årets Champions League som lyckades ta poäng mot Bayern München på Münchens Olympiastadion.

HIF:s startelva borta mot Inter den 9 augusti 2000.

Den 4 oktober 2007 kvalificerade sig Helsingborg till Uefacupens gruppspel efter seger med 5–1 mot Heerenveen på Olympia och totalt 8–6 i dubbelmötet (då man förlorade den första matchen på bortaplan med 5–3). I gruppspelet vann de sensationellt matchen borta mot Galatasaray med 3–2, och säkrade en plats i 16-delsfinalen genom 3–0 hemma mot Austria Wien. I 16-delsfinalen mötte Helsingborg nederländska PSV Eindhoven och man förlorade med 2–0 borta.[10] Under matchen fick PSV en omdiskuterad straff då Danko Lazović föll i straffområdet. Efter matchen erkände han att han hade filmat.[11] I returmötet på Olympia vann PSV med 2–1 och var därmed vidare till åttondelsfinal med sammanlagt 4–1. Leandro Castán gjorde HIF:s enda mål.

I kvalet till Europa League 2011/2012 nådde HIF den sista omgången. Där stod Standard Liège för motståndet och HIF fick inleda på bortaplan, en match man förlorade med 0–1. I returen på Olympia vann Standard med 3–1 och HIF:s resa tog slut i kvalet. HIF:s enda målskytt i dubbelmötet var Rasmus Jönsson.

Säsongen 2012–2013 nådde man playoff till Uefa Champions League, men förlorade mot Celtic, 0–2, 0–2 (totalt 0–4). Efter uttåget ur Champions League fick HIF en plats i Europa Leagues gruppspel, där laget kom på tredje plats i sin grupp.

Tabell över HIF:s Europaspel[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Klubb Hemma Borta Totalt
1968 Intertotocupen Grupp B1 Österrike Österrike Linzer ASK 2–1 1–4
Grupp B1 Östtyskland Östtyskland FC Karl-Marx-Stadt 0–0 1–3
Grupp B1 Schweiz Schweiz FC Biel 3–0 4–1
1992 Intertotocupen Grupp 5 Österrike Österrike SK Rapid Wien 2–1 1–1
Grupp 5 Tyskland Tyskland VfL Bochum 1–1 2–2
Grupp 5 Danmark Danmark Brøndby IF 4–3 1–5
1996/1997 Uefacupen Kval 2 Belarus Vitryssland FK Dinamo-93 Minsk 1–1 3–0 4–1
Omgång 1 England England Aston Villa FC 0–0 1–1 1–1 (t)
Omgång 2 Schweiz Schweiz Neuchâtel Xamax 2–0 1–1 3–1
Omgång 3 Belgien Belgien RSC Anderlecht 0–0 0–1 0–1
1997/1998 Uefacupen Kval 2 Ungern Ungern Ferencváros TC 0–1 1–0 1–1
1998/1999 Uefa Cupvinnarcupen Kval Liechtenstein Liechtenstein FC Vaduz 3–0 2–0 5–0
Omgång 1 England England Chelsea FC 0–0 0–1 0–1
1999/2000 Uefacupen Kval Lettland Lettland FK Riga 5–0 0–0 5–0
Omgång 1 Ukraina Ukraina FK Karpaty Lviv 1–1 1–1 2–2 (t)
Omgång 2 Italien Italien Parma FC 1–3 0–1 1–4
2000/2001 Uefa Champions League Omgång 2 Belarus Vitryssland BATE Borisov 0–0 3–0 3–0
Omgång 3 Italien Italien Inter 1–0 0–0 1–0
Grupp F Tyskland Tyskland Bayern München 1–3 0–0
Grupp F Frankrike Frankrike Paris Saint-Germain 1–1 1–4
Grupp F Norge Norge Rosenborg BK 2–0 1–6
2001/2002 Uefacupen Kvalomgång Finland Finland MyPa 3–1 2–1 5–2
Omgång 1 Norge Norge Odd Grenland 2–2 1–1 3–3 (t)
Omgång 2 England England Ipswich Town FC 1–3 0–0 1–3
2002 Intertotocupen Omgång 1 Slovenien Slovenien FC Koper 1–0 0–0 1–0
Omgång 2 Tjeckien Tjeckien 1. FC Synot 2–0 0–4 2–4
2007/2008 Uefacupen Kval 1 Estland Estland JK Narva Trans 6–0 3–0 9–0
Kval 2 Irland Irland Drogheda United FC 3–0 1–1 4–1
Playoff Nederländerna Nederländerna SC Heerenveen 5–1 3–5 8–6
Grupp H Grekland Grekland Panionios 1–1
Grupp H Turkiet Turkiet Galatasaray SK 3–2
Grupp H Österrike Österrike FK Austria Wien 3–0
Grupp H Frankrike Frankrike FC Girondins de Bordeaux 1–2
16-delsfinal Nederländerna Nederländerna PSV 1–2 0–2 1–4
2009/2010 Uefa Europa League Kval 1 Armenien Armenien FC Mika 3–1 1–1 4–2
Kval 2 Georgien Georgien FK Zestaponi 2–2 efl 2–1 4–3
Kval 3 Bosnien och Hercegovina Bosnien FK Sarajevo 2–1 1–2 3–3 (4–5 s)
2011/2012 Uefa Europa League Kval 3 Israel Israel Bnei Yehuda 3–0 0–1 3–1
Playoff Belgien Belgien Standard Liège 1–3 0–1 1–4
2012/2013 Uefa Champions League Kval 2 Wales Wales The New Saints FC 3–0 0–0 3–0
Kval 3 Polen Polen Śląsk Wrocław 3–1 3–0 6–1
Playoff Skottland Skottland Celtic FC 0–2 0–2 0–4
2012/2013 Uefa Europa League Grupp L Spanien Spanien Levante UD 1–3 0–1
Grupp L Nederländerna Nederländerna FC Twente 2–2 3–1
Grupp L Tyskland Tyskland Hannover 96 1–2 2–3

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Allsvensk placering sedan 1993–2023
Plats 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
SE 7 1 3 12

Svenska cupen[redigera | redigera wikitext]

Svenska cupen 1989/1990–2011
Plats 89/90 90/91 91 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Seger
Final
Semi
Kvart
8-del
16-del
Sämre
Svenska cupen 2012/2013–
Plats 12/13 13/14 14/15 15/16 16/17 17/18 18/19 19/20 20/21 21/22 22/23 23/24
Seger
Final
Semi
Kvart
Grupp
Sämre

Spelare och tränare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 25 februari 2024.[12]
[13][14]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Tidigare klubb Moderklubb
Målvakter
1 Sverige Kalle Joelsson 21 mars 1998 (25 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige IF Lödde
30 Sverige Nils Arvidsson 28 april 2003 (20 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige IFK Grimslöv
Försvarare
2 Sverige Jon Birkfeldt 3 juni 1996 (27 år) Sverige Varbergs BoIS Sverige Eskilsminne IF
3 Sverige Wilhelm Nilsson 15 september 1997 (26 år) Sverige Utsiktens BK Sverige Ekerö IK
4 Norge Thomas Rogne 29 juni 1990 (33 år) Grekland Apollon Smyrnis Norge Lommedalen
5 Sverige Simon Bengtsson 23 april 2004 (19 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Helsingborgs IF
19 Sverige Benjamin Örn 26 april 2004 (19 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Helsingborgs IF
23 Sverige William Westerlund 3 augusti 2004 (19 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Vikens IK
24 Sverige Daniel Bergman 13 april 2004 (19 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Helsingborgs IF
Mittfältare
8 Irak Sumar Almadjed 13 mars 1996 (28 år) Sverige Landskrona BoIS Sverige Eskilsminne IF
14 Sverige Lukas Kjellnäs 20 juni 2004 (19 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Fortuna FF
16 Sverige Ervin Gigovic 16 september 2003 (20 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Landskrona BoIS
25 Sverige Adam Hellborg 30 juli 1998 (25 år) Sverige IK Sirius Sverige Emmaboda IS
27 Ghana Benjamin Acquah 29 december 2000 (23 år) Ghana Ebusua Dwarfs Ghana Red Bull Ghana
Anfallare
7 Sverige Arian Kabashi 14 mars 1997 (27 år) Sverige Dalkurd FF Sverige Hestrafors IF
9 Sverige Taylor Silverholt 4 april 2001 (22 år) Sverige Mjällby AIF Sverige BK Astrio
11 Danmark Milan Silva Rasmussen 5 mars 2003 (21 år) Danmark Hellerup Danmark Frem
13 Sverige Wilhelm Loeper 30 mars 1998 (25 år) Sverige AFC Eskilstuna Sverige Djurgårdens IF
15 Irak Amin Al Hamawi 17 december 2003 (20 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Högaborgs BK
18 Sverige Anton Nilsson 26 februari 2004 (20 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Helsingborg Östra IF
20 Sverige Dennis Olsson 10 juni 1999 (24 år) Sverige Eskilsminne IF Sverige Påarps GIF
21 Finland Adrian Svanbäck 8 juni 2004 (19 år) Sverige Helsingborgs IF U Sverige Helsingborgs IF
33 Irak Amar Muhsin 27 december 1997 (26 år) Sverige AFC Eskilstuna Sverige Bergsjö IF

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 1 december 2023.[15]
[16][17]
Nr Land Pos Namn

Pensionerade nummer[redigera | redigera wikitext]

Tränartruppen[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 13 december 2023.[18]
Tränarroll Namn
Huvudtränare Sverige Klebér Saarenpää
Assisterande tränare Sverige Max Lindén
Målvaktstränare Sverige Sven Andersson
Fysioterapeut Sverige Marcus Linnér
Materialförvaltare Sverige Lino Boriero
Läkare Sverige Adam Åkerman
Läkare Sverige Johan Parnfelt
Läkare Sverige Jonas Hänninen

U19-Truppen 2024[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 30 januari 2024.[19]
Nr Land Pos Namn
- Sverige  MV Emil Rådahl (-05)
- Sverige  MV Lukas Svensson (-06)
- Sverige  MV Niklas Kjær Andersson (-05)
- Sverige  F Albert Modig (-06)
- Nordmakedonien  F Daniel Markovski (-05)
- Sverige  F Erik Annborn (-05)
- Sverige  F Isak Säiner (-05)
- Sverige  F Lucas Bengtsson (-06)
- Sverige  F Ludwig Wennström (-05)
- Sverige  F Marko Gavran (-05)
- Sverige  F Vilgot Wahlén (-06)
- Finland  MF Aatu Kajanto (-06)
- Sverige  MF Alvin Nordin (-07)
Nr Land Pos Namn
- Sverige  MF Casper Ljung-Hofvendahl (-05)
- Sverige  MF Ebbe Jonasson (-06)
- Sverige  MF Liam Jönsson (-06)
- Sverige  MF Max Persson (-05)
- Sverige  MF Nino Bursic (-06)
- Sverige  MF Ture Görefält (-06)
- Sverige  MF Viktor Erlandsson Vilstrup (-07)
- Sverige  A Aidan Ibrahimaga (-06)
- Sverige  A Baker Amer (-05)
- Sverige  A Charlie Egwuenu (-07)
- Sverige  A Fardin Rozebaghi (-05)
- Sverige  A Kosta Petrovic (-06)
- Sverige  A Melvin Ahlqvist (-07)

Årets HIF:are[redigera | redigera wikitext]

Priset årets HIF:are instiftades 1982 i samband med föreningens 75-årsjubileum. Priset, som är skänkt av Rydbergs Ur, består av ett armbandsur som vinnaren får mottaga i samband med sista allsvenska hemmamatchen för säsongen. Juryn består av en representant från Rydbergs Ur, en representant från föreningen (HIF:s klubbdirektör Joel Sandborg) samt supportrarnas röst. Henrik Larsson är med sina tre utmärkelser 1992, 2007 och 2009 den spelare som hittills har blivit årets HIF:are flest antal gånger. I samband med föreningens 100-årsjubileum 2007 utsågs Henrik Larsson av läsare från nätupplagan till Helsingborgs Dagblad, till århundradets HIF:are i konkurrens med bland annat Kalle Svensson, den mångårige ordförande John "Bill" Pettersson, Malte Mårtensson och Álvaro Santos[20].

Årets HIF:are genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Guldbollen[redigera | redigera wikitext]

Nio spelare med anknytning till Helsingborgs IF har erhållit Guldbollen.

År 2005 röstades Henrik Larsson fram av svenska folket till Tidernas Guldboll, som den bäste svenske fotbollsspelaren av samtliga Guldbollenvinnare genom tiderna.[21]

Tidigare profiler i HIF[redigera | redigera wikitext]

Sverige Sverige

Sverige Sverige

Benin Benin

Island Island

Jamaica Jamaica

Kanada Kanada

Kenya Kenya

Mali Mali

Norge Norge

Rwanda Rwanda

Sydafrika Sydafrika

Skyttekungar[redigera | redigera wikitext]

Tio spelare i HIF har vunnit allsvenskans skytteliga:

Tidigare tränare[redigera | redigera wikitext]

Flick- och damlag[redigera | redigera wikitext]

År 2020 startade Helsingborgs IF flickfotboll[24] och 2021 debuterade ett damlag i seriespel.[25] Laget vann division 4 2021[26] och division 3 2022,[27] båda åren utan poängförlust, och vann 2023 i division 2 västra Götaland. 2024 spelar damlaget i division 1 Södra.

Supportrar[redigera | redigera wikitext]

Helsingborgs IF har långvariga rivaliteter med Malmö FF och Landskrona BoIS. HIF har ett lojalt stöd i nordvästra Skåne. HIF kommer från en hamnstad som ligger nära den europeiska kontinenten. Detta påverkar klubben då HIF alltid fokuserar hårt på de europeiska cuperna och klubben har ofta varit öppen för utländska influenser. Som med de flesta skånska klubbar är stödet för HIF nära förbundet med en känsla av tillhörighet till Skåne, snarare än Sverige. Till exempel så syns den svenska flaggan sällan bland HIF-supportrarna på Olympia, medan den skånska flaggan är mycket vanligare.

Kärnan är HIF:s officiella supporterklubb. Några andra av supportergrupperingarna i HIF är: Sundsbusarna, HIF-vännerna, Södra Stå 1985, Skånepågarna, Helsingborgs Kompaniet och Falangen Helsingborg.

Kända HIF-supportrar[redigera | redigera wikitext]

500-klubben[redigera | redigera wikitext]

Följande är en lista över spelare som spelat minst 500 A-lagsmatcher för Helsingborgs IF.[28]

Böcker om HIF[redigera | redigera wikitext]

Officiella jubileumsskrifter[redigera | redigera wikitext]

  • Helsingborgs Idrottsförening 1907–1917 (1917)
  • Hälsingborgs Idrottsförening 1907–1947 (1947)
  • En bok om HIF, Hälsingborgs Idrottsförening 1907–1957 (1957)
  • Ett decennium i dur och moll (1967)
  • Alla tiders HIF 75 (1982)
  • I nöd och lust (2007)

Böcker om HIF[redigera | redigera wikitext]

  • Sagan om HIF - laget i våra hjärtan! (1993)
  • 24 år och 11 dagar - vägen tillbaka (1993)
  • Guldfeber - Allt om HIF:s väg till trippeln 2011 (2011)
  • Allsvenska spelare 1924-2012 (2012)

Memoarer[redigera | redigera wikitext]

  • Mitt liv mellan stolparna (Sigge Lindberg 1932)
  • Greppet direkt (Kalle Svensson 1953)

Bland annat om HIF[redigera | redigera wikitext]

  • Kung Fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut till 1950 (2002)
  • Historien om Olympia, 1895-2000 (2009)
  • "Spela fotboll bondjävlar!" del 1 (2011)

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Publikrekord:
  • På Gator Röda och Blå är Helsingborgs IF:s klubblåt skriven av Björn Helgesson och framförs före avspark vid varje hemmamatch. Den introducerades säsongen 2009.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Före säsongen 1930/1931 hade allsvenskan ingen SM-status
  2. ^ HIF:s hemsida Arkiverad 2 december 2013 hämtat från the Wayback Machine., Läst 2 december 2010.
  3. ^ Historisk trippel för Helsingborg Svenska Dagbladet 5 november 2011. Läst 24 november 2017.
  4. ^ Joelsson, Lars: ”Historien om Olympia 1895-2000”, sidan 245. Helsingborgs idrottsmuseum. 2009
  5. ^ "HIF". aik.se. Läst 3 augusti 2016.
  6. ^ "23-1958 Hälsingborgs IF". fotbollsweden.se. Läst 3 augusti 2016.
  7. ^ ”HIF åker ur allsvenskan – efter sent mål av Kalmar mot AIK”. 19 mars 2020. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211024113522/https://www.aktuellanyheter.se/sport/30-dec-2020/aik-fotboll-kalmar-ff-allsvenskan-helsingborgs-if-falkenbergs-ff-erik-israelsson-superettan/hif-aker-ur-allsvenskan-efter-sent-mal-av-kalmar-mot-aik. Läst 1 december 2020. 
  8. ^ ”Helsingborg vann kvaldramat – spelar i allsvenskan 2022”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/Orenzl. Läst 14 december 2021. 
  9. ^ Helsingborgs IF: ”I nöd och lust. Helsingborgs IF genom hundra år”, sidan 177. Liljedahl förlag. 2007
  10. ^ ”Early strikes leave PSV on pole”. UEFA. 13 februari 2008. http://www.uefa.com/competitions/uefacup/fixturesresults/round=15120/match=301928/report=rp.html. Läst 14 februari 2008. 
  11. ^ ””Det var inte straff””. Aftonbladet. 14 februari 2008. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/article1840905.ab. Läst 14 februari 2008. 
  12. ^ ”Herrar”. hif.se. https://www.hif.se/herrar/. Läst 28 augusti 2023. 
  13. ^ ”Helsingborgs IF”. SvFF. https://www.svenskfotboll.se/lagsida/helsingborgs-if/25511/. Läst 28 augusti 2023. 
  14. ^ ”Helsingborgs IF”. fotbolltransfers.com. https://fotbolltransfers.com/klubbar/sverige/helsingborgs-if/29. Läst 28 augusti 2023. 
  15. ^ ”Herrar”. hif.se. https://www.hif.se/herrar/. Läst 11 augusti 2023. 
  16. ^ ”Helsingborgs IF”. SvFF. https://www.svenskfotboll.se/lagsida/helsingborgs-if/25511/. Läst 11 augusti 2023. 
  17. ^ ”Helsingborgs IF”. fotbolltransfers.com. https://fotbolltransfers.com/klubbar/sverige/helsingborgs-if/29. Läst 11 augusti 2023. 
  18. ^ https://www.hif.se/max-linden-atervander-till-hif-ny-assisterande-tranare/
  19. ^ ”P19 - Truppen”. Helsingborgs IF. https://hif.sportadmin.se/grupp/?ID=61552. Läst 30 januari 2024. 
  20. ^ Tidernas HIF-spelare utsedd Arkiverad 30 september 2008 hämtat från the Wayback Machine., Läst 2 december 2010.
  21. ^ Tidernas guldboll till Henrik Larsson - svenskfotboll.se Arkiverad 19 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., Läst 2 december 2010.
  22. ^ Helsingborgs IF: ”I nöd och lust. Helsingborgs IF genom hundra år”, sidan 178. Liljedahl förlag. 2007
  23. ^ Allsvenska skyttekungar & publiksnitt 1925- Arkiverad 9 juni 2009 hämtat från the Wayback Machine., Läst 2010-12-04.
  24. ^ Simon Pålsson (24 september 2020). ”HIF:s flicklag vill nå nya målgrupper: ”En utmaning””. Fotboll Skåne. https://fotbollskane.se/helsingborgs-if/hifs-flicklag-vill-na-nya-malgrupper-en-utmaning/. Läst 6 mars 2023. 
  25. ^ ”Historisk trippelpremiär för nya damlagen i HIF och BoIS”. svt.se. 4 juni 2021. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/trippelpremiar-for-hif-och-bois-for-damern. Läst 6 mars 2023. 
  26. ^ ”Division 4 Dam Västra Skåne”. Svenska Fotbollförbundet. 2021. https://www.svenskfotboll.se/serier-cuper/tabell-och-resultat/division-4-dam-vastra-skane/87797/. Läst 6 mars 2023. 
  27. ^ ”Division 3 Dam Nordvästra Skåne”. Svenska Fotbollförbundet. 2022. https://www.svenskfotboll.se/serier-cuper/tabell-och-resultat/division-3-dam-nordvastra-skane/97312/. Läst 6 mars 2023. 
  28. ^ ”500-klubben”. hif.se. Arkiverad från originalet den 20 september 2018. https://web.archive.org/web/20180920234550/http://www.hif.se/om-hif/historik/500-klubben/. Läst 16 mars 2019. 
  29. ^ Helsingborgs IF firar 100 år - svenskfotboll.se, Läst 2 december 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]