Hälsinge regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hälsinge regemente
(I 14/Fo 21)
Gävleborgsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Hälsinge regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Hälsinge regemente
Datum 1630–1709,
1709–1713,
1713–1997
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Försvarsområdesregemente
Storlek Regemente
Föregångare Norrlands storregemente
Ingående delar Gästrikebrigaden (1949– 1994)
Hälsingebrigaden (1949–1992)
Del av 5. militärdistriktet (1833–1889)
6. militärdistriktet (1889–1893)
6. arméfördelningen (1893–1901)
VI. arméfördelningen (1902–1927)
Norra arméfördelningen (1928–1936)
II. arméfördelningen (1937–1943)
II. militärområdet (1943–1966)
Östra militärområdet (1966-1982)
Nedre Norrlands militärområde (1966-1982)
Nedre Norrlands militärområde (1982-1993)
Mellersta militärområdet (1982-1993)
Högkvarter Gävle garnison
Förläggningsort Gävle
Motto "Fasthet, Förmåga, Förtroende"
Färger Svart och vitt          
Marsch "Marcia militaris" (Schmidt) [1]
Dekorationer HälsregGM (1959/1985/1992)
HälsregSM (1959/1985/1992)
Segernamn Novgorod (1611)
Warszawa (1656)
Fredriksodde (1657)
Tåget över Bält (1658)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Narva (1700)
Düna (1701)
Malatitze (1708)
Jakobstadt (1704)
Gemäuerthof (1705)
Gadebusch (1712)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090975-I 14 (2).jpg
Tilläggstecken Tilläggstecken för Hälsinge regemente.jpg

Hälsinge regemente (I 14/Fo 21), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1630–1997. Förbandet var förlagda till Gävle garnison i Gävle.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet härstammar från de "norrlandsfänikor" som organiserades i Hälsingland och Gästrikland på 1550-talet och 1560-talet. År 1615 organiserades dessa enheter av Gustav II Adolf tillsammans med andra fänikor från Medelpad, Ångermanland och Västerbotten till Norrlands storregemente där elva av totalt 24 kompanier rekryterades från Hälsingland och Gästrikland. Norrlands storregemente bestod av tre fältregementen. Någon gång runt 1624 splittrades storregementet permanent till tre mindre regementen av vilka ett fick namnet Hälsinge regemente 1630.[5]

Regementet fick namnet "Kungliga Hälsinge Regemente". Varav soldaterna sammanfördes från Norduppland, Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. Regementet kom att delta i många strider ute i Europa.

Kungliga Hälsinge regemente var ett av ursprungliga 20 svenska infanteriregementen som nämns i 1634 års regeringsform. Regementet kallades också Joakim Brahes regemente efter den första befälhavaren Joakim Brahe. År 1682 blev regementet indelt, och det bestämdes det att regementet skulle bestå av två kompanier i Gästrikland och sex kompanier i Hälsingland, med totalt 1200 meniga och korpraler.

Regementet deltog i stora nordiska kriget, där det 1708 efter slaget vid Lesna blev kraftigt decimerat. År 1709 deltog inte regementet i slaget vid Poltava, men utgjorde en del av belägringstrupp vid fästningen vid Poltava. Efter det svenska nederlaget vid Poltava, föll resterande del av regementet i i fångenskap i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna. Hälsinge regemente återuppsättas i Sverige samma år.[3]

Hälsinge regemente återuppsättas i Sverige samma år. Regementet deltog senare bland annat i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Hälsinge regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Hälsinge regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[3]

Efter att regementet återigen satts upp kom regementet att delta i Karl XII:s norska fälttåg under Carl Gustaf Armfeldts ledning. Efter Karl XII:s död blev alla svenska trupper i Norge beordrade till återtåg till Sverige. Hälsinge regemente var ett av de regementen som kom att delta i det som blev känt som Karolinernas dödsmarsch. Vid återtåget drog en snöstorm in över fjället, vilket medförde att över 4000 soldater frös ihjäl varav 600 soldater tillhörde Hälsinge regemente. Totalt förlorade Hälsinge regemente 1226 soldater under det norska fälttåget.

År 1816 fick regementet ordningsnummer Nr 14 Hälsinge regemente, och från 1914 ändrades ordningsnumret till I 14. Detta i syfte för att skilja det från reservregementet I 114. När regementet återigen satte upp fältregementen under andra världskriget, blev det I 14 och I 44. Det fredstida regementet betecknades som I 14 depå, för att särskilja det från krigsförbanden.

Den 1 maj 1970 påbörjades ett organi­sationsförsök vid Gävle försvarsområdesstab (Fo 49) och Hälsinge regemente (I 14) samt vid Norra Smålands regemente (I 12) och Skånska dragonregementet (P 2). Försöket mynnade ut i att försvarsområdesorganisationen reformerades i den så kallade OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, där Hälsinge regemente sammanslogs med Gävle försvarsområde, som samtidigt bytte namn till Gävleborgs försvarsområde.[6]

Regementet som låg i nedre Norrland hade tillhört de norrländska militärdistrikten och militärområden sedan de inrättades 1833. Sedan 1943 hade regementet och Gävleborg varit organiserade inom II. militärområdet. När sedan militärområdena reformerades den 1 oktober 1966, överfördes regementet och försvarsområdet till Östra militärområdet med stab i Strängnäs. Genom skifte av militärområde bytte försvarsområdet sin beteckningen från Fo 21 till Fo 49.[7]

Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 14/Fo 49. Detta medförde att Hälsinge regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente). Inom Gävleborgs försvarsområde var Hälsinge regemente ensamt förband. Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret, och B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[6]

Den 1 juli 1982 överfördes regementet och försvarsområdet tillbaka till Nedre Norrlands militärområde (Milo NN). Genom denna organisationsförändring fick återfick försvarsområdet sin tidigare beteckning Fo 21, och regementet fick den nya beteckningen I 14/Fo 21. Detta för att följa numreringen inom militärområdet.[7]

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader). I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) i Växjö, Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö, Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle, Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) i Borås, Hallands regemente (I 16/Fo3l) i Halmstad, Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad.[8]

I den första samlade bedömningen ansågs Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41), Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) och Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) ha de bästa förutsättningar för att utbilda två brigader samt att utbilda mekaniserade brigader. Men där Livgrenadjärregementet och Norra Smålands regemente ansågs ha de bästa övningsmöjligheter med andra truppslag, genom de garnisonsfördelar respektive regemente hade genom att andra förband inom garnisonsorten.[8]

Då regeringen ansåg att det fanns vissa svårigheter med att utbilda två brigader i Norrland, ville man på grund av miljökrav behålla ett infanteriregemente­ i mellersta Sverige, där man då förordade att behålla Värmlands regemente (I 2/Fo 52) och Hälsinge regemente (I 14/Fo 21). Vidare ansågs det att Hälsinge regemente tillsammans med Livgrenadjärregementet var lokaliserade på lämpliga platser ur en operativa utgångspunkt. Detta genom tänkta operationsriktningarna norr och söder om Mälaren, och där Hälsinge regemente även ansågs ha en gynnsam lokalisering mot bakgrund av kravet på skydd av förbindelserna till Norrland.[8]

Så som ofta händer med regementet som varit föremål för avveckling, men klarat sig från avveckling vid ett försvarsbeslut, så återkommer dom som alternativ för avveckling i kommande försvarsbeslut. Så är också fallet med Hälsinge regemente. Inför försvarsbeslutet 1992 var kravet att reducera antalet brigader. I den process som följde ställdes Hälsinge regemente mot en avveckling av Sollefteå gar­nison. Dock ansåg både överbefälhavaren och regeringen att Hälsinge regemente med dess etablissement skulle avvecklas, framför alternativet Sollefteå gar­nison. Att avveckla Hälsinge regemente framför Sollefteå gar­nison, bedömdes av regeringen att Gävleborgsregionen hade bättre förutsättningar att långsiktigt omhänderta de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna. Vidare ansågs det att en avveckling av Hälsinge regemente skulle ge utrymme för rationalise­ringar inom Östersunds garnison.[9]

Avvecklingen i Gävle berörde endast grundutbildningen av värnpliktiga vid regementet till dess två infanteribrigader, Hälsingebrigaden (IB 44) och Gästrikebrigaden (IB 14). Kvar i Gävle skulle en försvarsområdesmyndighet organiseras. Grundutbildningen vid regementet upphörde under 1993, och hade fram till dess omfattat cirka 1000 värnpliktiga varje år. Den 1 juli 1994 antog regementet en ny form, i form av en försvarsområdesstab ledd av en försvarsområdesbefälhavare.[9]

Regementet reducerades till att endast omfatta en försvarsområdesstab. Fram till dess hade man utbildat cirka 1000 värnpliktiga varje år. Huvuddelen av lokalerna lämnades 30 juni 1994. Kvar fanns endast försvarsområdets uppgifter, fast i en mindre omfattning. Bemanningen minskades från dryga 400 personer till 32 officerare, 20 civilanställda och ett 25-tal värnpliktiga.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Mellersta militärområdet (Milo M) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Gävle, Linköping och Västerås. Gällande staben i Gävle föreslogs den tillsammans med staben i Falun att bilda ett gemensamt försvarsområde.[10]

Regementet avvecklades officiellt den 31 december 1997, vilket i praktiken innebar att Fo 21, Depå och HV/Friv avvecklades. Från den 1 januari 1998 kom Gävleborgs försvarsområde (Fo 21) att integreras i Kopparbergs försvarsområde (Fo 53), som antog namnet Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde (Fo 53). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Gävleborgs försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Gävleborgsgruppen.[2]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera två fältregementen som genom försvarsbeslutet 1948 kom att omorganiseras till infanteribrigader.[11]

Gästrikebrigaden[redigera | redigera wikitext]

Gästrikebrigaden (IB 14) bildades 1949 genom att fältregementet Hälsinge regemente (I 44) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli Hälsinge regementes huvud- och anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen Infanteribrigad 77 (IB 77). Brigaden kom att upplösas den 31 december 1993 i samband med försvarsbeslutet 1992, och var då organiserad efter brigadorganisationen IB 77R.

Hälsingebrigaden[redigera | redigera wikitext]

Hälsingebrigaden (IB 44) bildades 1949 genom att fältregementet Gästriklands regemente (I 14) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli Hälsinge regementes sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas 1991 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992.

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

1630 [12]
  • Överste Brahes livkompani (Delsbo, Färila, Hogdal, Järvsö, Ljusdal)
  • Överstelöjtnanten Kiörnings kompani (Alfta, Bollnäs, Hanebo, Norrala)
  • Major Sabelss kompani (Hille, Valbo och Norduppland)'
  • Kapten Hendrichssons kompani (Medelpad)
  • Kapten Kielochs kompani (Hamrånge, Ockelbo, Mo, Rengsjö, Segersta, Skog, Söderala)
  • Kapten Fläsks kompani (Hedesunda, Ovansjö, Torsåker, Årsunda, Färnebo)
  • Kapten Ruthercrantz kompani (Bergsjö, Gnarp, Harmånger, Hassela, Jättendal och södra Medelpad)
  • Kapten Mauritz Duvals kompani (Arbrå, Bjuråker, Enånger, Forsa, Hög, Idenor, Njutånger, Rogsta, Trönö, Tuna)
1634(?)
  • Livkompaniet
  • Överstelöjtnantens kompani
  • Majorens kompani
  • Alsta kompani (Alfta)
  • Delsbo kompani
  • Ovansjö kompani
  • Arbrå kompani
  • Jervsö kompani
1814(?)
  • Livkompaniet (Bollnäs och Hanebo)
  • Forssa kompani (Ljusdal)
  • Järvsö kompani
  • Delsbo kompani (Hudiksvall)
  • Färnebo kompani
  • Arbrå kompani
  • Alfta kompani (Alfta och Edsbyn)
  • Ovansjö kompani (Sandviken)
1993
  • Livkompaniet = Befälsutbildningskompani (KB och PB elever)
  • Alfta kompani = Skyttekompani
  • Arbrå kompani = Trosskompani/Pansarvärnskompani
  • Delsbo kompani = Stabskompani (växlande bataljonsstab/brigadstab)
  • Forsa kompani = Depåkompani
  • Färnebo kompani = Skyttekompani
  • Järvsö kompani = Granatkastar/Spaningskompani
  • Ovansjö kompani = Skyttekompani

Början av 1700-talet[redigera | redigera wikitext]

Regementet i början av 1700-talet.[13]
Kompani Kompaniets stånd Boställen Samlingsplats Trossbod Mötesplats 1696
Regementsstaben - Överstebostället Mårdnäs kungsgård, Segersta socken
Regementspastorsbostället Säversta n:o 2, Bollnäs socken
Regementsskrivarbostället i Norrbyn, Söderala socken
- - -
Livkompaniet Bollnäs socken, Hanebo socken, Segersta socken, Mo socken Kompanichefsboställe Kyrkbyn n:o 13, Hanebo socken
Kaptenlöjtnantsboställe Säversta n:o 1, Bollnäs socken
Fänriksboställe Sibo n:o 2, Hanebo socken
Säversta Säversta Mårdnäs
Överstelöjtnantens kompani
(Färnebo kompani)
Österfärnebo socken, Torsåkers socken, Hedesunda socken, Årsunda socken Kompanichefsboställe Åbyn, Hamrånge socken
Löjtnantsboställe i Fors, Österfärnebo
Fänriksboställe i Vibyggehyttan, Torsåker
Fors Fors Hedåsen, Färnebo
Majorens kompani'
(Forsa kompani)
Forsa socken, Bergsjö socken, Norrbo socken, Hassela socken, Ilsbo socken, Bjuråkers socken Kompanichefsboställe Rolfsta, Forsa
Löjtnantsbostället i Bolle, Bergsjö
Fänriksbostället i Hamre, Forsa
Rolfsta Rolfsta Rolfsta
Järvsö kompani Järvsö socken, Ljusdals socken, Färila socken, Los socken, Ytterhogdals sockenr Kompanichefsboställe Kramsta n:o 2, Järvsö
Löjtnantsboställe Storbyn n:o 1, Färila
Fänriksboställe Sjulhamre n:o 2, Ljusdal
Kramsta Kramsta "Bodaheden"
Delsbo kompani Delsbo socken, Bjuråkers socken, Ljusdals socken Kompanichefsboställe Sjulhamre, Ljusdal
Löjtnantsboställe i Gärde, Ljusdal
Fänriksboställe vakant
Hagens by, Delsbo Hagens by, Delsbo "Hammaren", vid kyrkan i Delsbo
Arbrå kompani Arbrå socken, Järvsö socken, Mo socken, Rengsjö socken, Undersviks socken Kompanichefsboställe Haga, Arbrå
Löjtnantsboställe i Föränge, Järvsö
Fänriksboställe i Broddböle, Rengsjö
Haga, Arbrå Norränge, Arbrå "Mälan", vid kyrkan i Arbrå
Alfta kompani Alfta socken, Ovanåkers socken, Bollnäs socken Kompanichefsboställe Kyrkbyn n:o 19, Alfta
Löjtnantsboställe vakant
Fänriksboställe Nordanå n:o 4, Alfta
Alfta kyrka Alfta kyrkby "Bälven", vid kyrkan i Alfta
Ovansjö kompani Ovansjö socken, Ockelbo socken, Torsåkers socken Kompanichefsboställe vakant
Löjtnantsboställe vakant
Fänriksboställe i Nordansjö, Torsåker
Kungsgården, Ovansjö Kungsgården, Ovansjö Kappalsbacken, Högbo by

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

I samband med att regementet bildades 1630, valdes Florhed som mötesplats. År 1689 flyttades mötesplatsen till Mohed utanför [[Söderhamn i Hälsingland. Den 23 augusti 1908 hölls en ceremoni vid mötesplatsen, detta då regementet skulle flytta in i ett nyuppfört kasernetablissement i Gävle. I Gävle hade regementets expedition varit förlagd från 1882, på flera olika adresser.[4]

År 1904 bestämde riksdagen att Hälsinge regementet skulle flytta till Gävle År 1905 beslutade stadsfullmäktige i Gävle att upplåta mark gratis vid Kungsbäck. Arkitekten Erik Josephson från arméförvaltningen fick i uppdrag att rita kasernerna och byggnaderna för regementet. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissemang. Totalt omfattade kasernområdet med omgivande övningsområdet ett 90-tal byggnader.[14]

Den 29 januari 1909 började regementet flytta in de nya kasernerna i Kungsbäck. Och den 15 februari 1909 var hela regementet på plats. Den 13 april 1909 överlämnades genom en ceremoni kasernetablissemang till regementet.[15] Året därpå anlades Regementsparken in till regementet. År 1911 uppfördes Soldathemmet med Soldatkyrkan som har en förminskad kopia av Ljusdals kyrkas stapel.

Efter att den militära grundutbildningen upphörde och att kasernerna blivit överflödiga såldes de till Akademiska Hus, totalrenoverades åren 1995–1996 och utgör idag campus för Högskolan i Gävle. Regementets- och försvarsområdesstaben övertog den byggnad som tidigare inhyst regementets sjukhus. Efter att regementet avvecklades helt i december 1997, övertogs fastigheten av Högskolan i Gävle.

Från kasernetablissemang 1998 behålls ett mindre antal byggnader, bland annat byggnad 64, Frivillighuset (dåvarande HV/Friv-avd inom Fo 21) och gamla SFD där idag Gävleborgsgruppen är lokaliserad och utbildar soldater för hemvärnet samt HV/Insatspluton i Hälsingland och Gästrikland. Regementets officersmässen återfinns sedan 1994 i det gamla soldathemmet.[16]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet vapenövades vid Florhed och sedan Mohed. Efter att regementet förlagts till Gävle, kom regementet att vapenövas vid Marma skjutfält. Skjutfältet förvaltades då av Svea artilleriregemente (A 1). Efter att Svea artilleriregemente omlokaliserades till Linköping, övertogs förvaltningen i september 1962 av Hälsinge regemente. Efter att Hälsinge regemente avvecklades övertogs förvaltningen av skjutfältet av Upplands flygflottilj fram till flottiljens nedläggning. Livgardet har sedan den 1 januari 2004 förvaltningsansvaret för skjutfältet.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Soldat från Hälsinge regemente i uniform m/1779.

Regementet har burit ett antal fanor genom åren. År 1897 överlämnade kung Oscar II en ny fana till regementets två bataljoner, vilka då ersatte fanorna av modell 1850. Den 29 september 1952 troppades fanorna av modell 1897, och ersattes av fana m/1952. Den nya fanan överlämnades av kung Gustaf VI Adolf. Den nya fanan efterliknande fanan från 1850. Fanans färger, vilket även är regementets färger, svart och vitt, är tagna från Hälsingland (svart) samt Gästrikland (vitt).[2]

I samband med att Hälsinge regemente avvecklades genom försvarsbeslutet 1996, kom dess traditioner från den 1 januari 1998 föras vidare av Gävleborgsgruppen.[2] Från den 1 juli 2013 är Gävleborgsbataljonen, inom Gävleborgsgruppen,[17]

År 1959 instiftades Hälsinge regementes (I 14) förtjänstmedalj i guld (HälsregGM) i 8:e storleken. Även Kungl. Hälsinge regementes belöningsmedalj i guld (HälsregGM) instiftades samma år. År 1959 och 1985 instiftades Hälsinge Regementes förtjänstmedalj i silver (HälsregSM). Medaljerna från 1959 och 1982 är i 8:e storleken. År 1992 instiftades medaljerna igen som en Jetong, men då i 12:e storleken. Samtliga medaljer har ett kluvet band i vitt och svart.[18][19][20]

Fälttåg[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1627–1997.[3]

  • 1630–1360: Joachim Brahe
  • 1630–1638: Åke Ulfsparre
  • 1638–1645: Johan Oxenstierna
  • 1645–1645: Johan Strijk
  • 1645–1654: Gustaf Saabel
  • 1654–1655: Gustaf Oxenstierna
  • 1655–1660: Carl Larsson Sparre
  • 1660–1669: Henrik Johan Taube
  • 1670–1673: Anders Månsson Arenfeldt
  • 1673–1683: Gustaf Karl von Wulffen
  • 1683–1698: Ludvig Wilhelm Taube
  • 1698–1700: Carl Gustaf Frölich
  • 1700–1708: Göran Johan von Knorring
  • 1708–1723: Gideon Fock
  • 1710–1717: Reinhold Henrik Otto Horn
  • 1717–1724: Lorentz von Nummers
  • 1723–1738: Henrik Magnus von Buddenbrock
  • 1739–1750: Johan Karl Silversparre
  • 1750–1762: Reinhold Otto Fock
  • 1762–1772: Anders Rudolf Du Rietz
  • 1772–1776: Fredrik Gyllenswan
  • 1776–1782: Arvid Nils Stenbock
  • 1782–1809: Gustaf Wilhelm von Kaulbars
  • 1809–1815: Fredrik Christian von Platen
  • 1815–1847: Adolf Ludvig von Post
  • 1847–1856: Charles Emil Rudbeck
  • 1856–1860: Alexander Reuterskiöld
  • 1860–1861: Sven Peter Bergman
  • 1861–1864: Nils Henrik Hägerflycht
  • 1864–1868: Axel Krister Gregersson Leijonhuvud
  • 1868–1874: Ernst von Vegesack
  • 1874–1882: Johan Gottlieb Wilhelm von Rehausen
  • 1882–1893: Carl Bror Munck af Fulkila
  • 1893–1901: Knut Robert Fabian Reuterskiöld
  • 1901–1902: Johan Kasimir De la Gardie
  • 1902–1909: Wilhelm Ernst von Krusenstjerna
  • 1909–1915: Carl Alexander Fock
  • 1915–1923: Georg Nyström
  • 1923–1932: Henning Stålhane
  • 1932–1933: Ernst Hortelius
  • 1933–1934: Ernst af Klercker
  • 1934–1940: Casper Ehrnborg
  • 1941–1946: Carl Hamnström
  • 1946–1955: Hans Berggren
  • 1955–1957: Curt Göransson
  • 1957–1967: Axel Henriksson
  • 1967–1968: Nils Sköld
  • 1968–1971: Jan Smedler
  • 1971–1973: Carl Henrik Gåsste
  • 1973–1975: Allan Månsson
  • 1975–1982: Carl Henrik Gåsste
  • 1982–1987: Ingmar Arnhall
  • 1987–1991: Karl-Evert Englund
  • 1991–1992: Folke Ekstedt
  • 1993–1994: Hans Berndtson
  • 1994–1997: Tomas Bornestaf

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Joakim Brahes regemente 1630 1634
Kungliga Hälsinge regemente 1634 1974-12-31
Hälsinge regemente 1975-01-01 1997-06-30
Beteckningar
Nr 14 1816-10-01 1914-09-30
I 14 1914-10-01 1973-06-30
I 14/Fo 49 1973-07-01 1982-06-30
I 14/Fo 21 1982-07-01 1997-12-31
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Florhed (F) 1630 1689
Mohed (F) 1689 1909-02-14
Gävle garnison (F) 1909-02-15 1997-12-31
Marma skjutfält (Ö) 1962-09-23 1997-12-31

Kända personer som gjort värnplikt på I 14[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 202
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 65–67
  3. ^ [a b c d] Kjellander (2003), s. 270-271
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 12
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 675 
  6. ^ [a b] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 17 januari 2017. 
  7. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 78-92
  8. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 16 januari 2017. 
  9. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 16 januari 2017. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 17 januari 2017. 
  11. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 14 mars 2010. 
  12. ^ Fernquist, Gunnar (1960/1961). ”Hur socknarna gav kompanierna namn”. Bocken. sid. 32 
  13. ^ Fernquist, Gunnar (1960/1961). ”Hur socknarna gav kompanierna namn”. Bocken. sid. 36, 38-40 
  14. ^ Berg (2004), s. 339
  15. ^ Berg (2004), s. 339
  16. ^ Berg (2004), s. 339
  17. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 18 januari 2017. 
  18. ^ ”HälsregGM(2)”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={F02A2277-C7BA-4E02-8CDF-4747DFF05D53}&listmode=0&medal={A8F381B3-4800-431F-BEF7-8D733F785C15}. Läst 18 januari 2017. 
  19. ^ ”HälsregGM(1)”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={F02A2277-C7BA-4E02-8CDF-4747DFF05D53}&listmode=0&medal={FEAE5F68-CF9D-4453-BA1B-CF32BC54F7A2}. Läst 18 januari 2017. 
  20. ^ ”HälsregSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={F02A2277-C7BA-4E02-8CDF-4747DFF05D53}&listmode=0&medal={1FFAAB88-9EE3-4D64-9A08-7289A6CC0167}. Läst 18 januari 2017. 
  21. ^ [a b c] Deltog som de olika fänikor som senare bildade regementet.
  22. ^ Engström, Annika (24 februari 2009). ”Vem är Daniel Westling?”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-i-ockelbo-vem-ar-daniel-westling_2512343.svd. Läst 19 juni 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Kungl. Hälsinge regemente i beredskap 1939-1945: [Utg. av Hälsinge regementes kamratförening]. Gävle: Utg. 1945. Libris 1408167 
  • Kungl. Hälsinge regementes historia: förbandet och bygden. [Gävle]: [Hälsinge regementes historiekommitté]. 1968. Libris 8213520 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 293-309. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Wickberg, Erik (1946). Hur Hälsinge regemente kom till: 300-årsjubileet 1924 firades sex år för tidigt?. Gävle. Libris 3201918 
  • Wickberg, Erik (1949). Hälsinge regementes uppkomst.. Lund. Libris 3201915 
  • Björkenstam, Knut (1994). Så levde man på Kungsbäck, Hälsinge Regemente i Gävle 1909-1994. ISBN 91-63027-35-6 
  • Björkenstam, Knut (1998). Så minns vi Kungsbäck - Hälsinge regementes chefer 1968-1997 berättar 
  • Ström, Carl Petter (1828). Helsinglands regementes krigshistoria 
  • Olsson-Brink, Olle (1988). Järvsö indelta kompani och Kramstalägret 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]