Hästigel
| Hästigel | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ringmaskar Annelida |
| Klass | Gördelmaskar Clitellata |
| Underklass | Iglar Hirudinida |
| Ordning | Arhynchobdellida |
| Familj | Käkiglar Hirudinidae |
| Släkte | Haemopis |
| Art | Hästigel H. sanguisuga |
| Vetenskapligt namn | |
| § Haemopis sanguisuga | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hästigel (Haemopis sanguisuga)[1] är en igel som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Haemopis och familjen käkiglar.[1][2] Den har palearktisk utbreding, lever i eller i anslutning till sötvatten och är predator och asätare, främst av mindre ryggradslösa djur.
Hästigeln är en köttätare och inte en blodsugare, till skillnad från blodigeln (Hirudo medicinalis).
Utseende
[redigera | redigera wikitext]
Hästigeln är en stor, cylindrisk igel som kan bli upp till 140 mm lång, även om den oftast är 50–60 mm. Den är mörkt grönbrun och upplevs ofta som svart när den ses i vattnet. Kroppen saknar laterala kölar och papiller, och den bakre sugskålen är aldrig mer än hälften så bred som kroppens största bredd. Könsöppningarna är åtskilda av fem annuli och penis är ofta synlig.[1][3]
Färgteckningen varierar med åldern. Vuxna individer är dorsalt enfärgade i svart eller mörkbrunt med oregelbundet spridda prickar, medan juveniler kan uppvisa olika mönster, som ränder, fläckar, prickar eller ett rektangulärt mönster. Buksidan är mörk eller brun hos såväl vuxna som unga individer.[1][3]
Arten kan förväxlas med blodigel, men kan skiljas från denna då den senare har röda längsgående band på ovansidan. De kan också särskiljas genom beteendet där blodigeln rör sig aktivt mot exempelvis människor som vistas i vattnet, vilket hästigeln inte gör.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Hästigeln har palearktisk utbredning, och förekommer över stora delar av Europa, inklusive Storbritannien och Norden, och vidare österut genom Ryssland, men även längre söderut, till stillahavskusten från i varje fall Sydkorea till Macao.[3]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Hästigeln lever i sötvatten, främst i grunda sjöar, dammar, diken och långsamrinnande floder. Den kan ta sig upp på land, och gömmer sig då under stenar och den tål lätt brackvatten.[4]
Hästigeln är en karnivor (köttätare), framförallt en nekrofag (asätare) och en predator (jägare) på små ryggradslösa djur i sötvattenmiljöer. Den kan svälja små grodyngel och fiskyngel hela. På land, kan den även ta daggmaskar.
Hästigeln är inte en blodsugare, till skillnad från blodigeln (Hirudo medicinalis).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: hästigel (Haemopis sanguisuga), läst 2026-02-12
- ↑ Catalogue of Life (2026). Haemopis sanguisuga (Linnaeus, 1758), läst 2026-02-12
- 1 2 3 Global Biodiversity Information Facility (2026). Haemopis sanguisuga (Linnaeus, 1758), läst 2026-02-12
- ↑ Corolla, Jean-Pierre (12 September 2019). ”Haemopis sanguisuga (Linnaeus, 1758)” (på French). Haemopis sanguisuga (Linnaeus, 1758). DORIS. https://doris.ffessm.fr/ref/specie/2973.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Hästigel.
Wikispecies har information om Haemopis sanguisuga.
|