Håkon Løken
Håkon Løken, född 9 november 1859 i Inderøy, död 10 september 1923, var en norsk journalist och jurist, son till Herman Løchen, och bror till Olaug Løken och Gudrun Løchen Drewsen.
Løken tog juridisk ämbetsexamen 1884[1] och var mellan 1890 och 1902 redaktör på Dagsposten, mellan 1902 och 1910 redaktör på Nidaros, som han grundade. Den sista delen av sin redaktörstid var han även borgmästare i Trondheim. 1902–1910 var han statsadvokat i Bratsberg och Nedenes, och 1913–1918 i Oslo. 1918–1920 och 1921–1923 var han fylkesman i Oslo.
Løken var en ivrig språkreformator på riksmålets grundval, men föreslog även en del mindre medgivanden åt landsmålet.[1] Åren 1910–1912 gav han ut en novellistiskt utarbetad kulturhistoria i tre band: Anne Kathrines ungdom, Landsens liv och Fra Fjordnes til Sjøvinn, med vardagsbilder från 1870-talet. 1923 avslutade han denna bokcykel med Urolige tider.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”Håkon Løken”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/H%C3%A5kon_L%C3%B8ken. Läst 16 oktober 2010.
- ^ [a b] Löken, Haakon i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikisource har verk av eller om Håkon Løken.
Wikimedia Commons har media som rör Håkon Løken.
Wikisource har verk av eller om 
Wikimedia Commons har media som rör 
