Håksberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 60°11′2″N 15°12′28″Ö / 60.18389°N 15.20778°Ö / 60.18389; 15.20778
Håksberg
Tätort
Gruvans huvudkontor
Gruvans huvudkontor
Land  Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Ludvika kommun
Församling Ludvika församling
Koordinater 60°11′2″N 15°12′28″Ö / 60.18389°N 15.20778°Ö / 60.18389; 15.20778
Area 86,33 hektar (2010)
Folkmängd 458 (2010)[1]
Befolkningstäthet 5,31 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 6580
GeoNames 2708970
Håksbergs läge i Dalarnas län
Red pog.svg
Håksbergs läge i Dalarnas län

Håksberg är en tätort i Ludvika kommun, omkring fem kilometer norr om Ludvika.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Laven från 1918.
Det äldre anrikningsverket som det såg ut innan om- och till-byggnaden på 1950-talet.

Orten är uppbyggd kring gruvverksamheten som varade från början av 1700-talet fram till 1979. Håksbergs gruvor var en av de största av de gruvor i Västerbergslagen som efter 1937 ägdes helt av tyska Lekombergsgruppen.

Från 1700-talets början och ett par hundra år framåt bröts järnmalm i ett stort gruvområde i Håksberg. Malmfyndigheten ingår i det långsmala Håksbergsfältet som sträcker sig i nord-sydlig riktning ända in under sjön Väsman. Förutom gruvan i Håksberg hämtade bland annat Källbottens, Ickorrbottens och Ivikens gruvor sitt malm från denna fyndighet.

Redan före 1740-talet förekom brytning i närheten av dagens centralschakt i Håksberg. Brytningen utfördes för Persbo hyttas behov. Driften av Håksbergs gruvor präglades av perioder med intensiv verksamhet och flera totalstopp. Under åren 1870-1874 skedde en rätt betydlig produktion med viss export av malm. Men redan året efter nedlades all gruvdrift vid Håksberg.[2]

År 1913 förvärvades Norra Håksbergs Gruvaktiebolag av ett österrikiskt företag, Witkowitzer Bergbau und Eisenhüttengesellschaft i Mähren, som bildade Håksbergs Nya Gruv AB. 1918 byggdes ett nytt centralschakt med lave och ett nytt anrikningsverk. Den nya laven uppfördes i betong och var den andra gruvlaven i Sverige som byggdes i detta material. Efter första världskriget uppstod svårigheter med avsättningen för malmen och verksamheten minskade för att helt avstanna den 1 februari 1921. I april 1926 var hela gruvan vattenfylld.[2]

Gruvan under andra världkriget[redigera | redigera wikitext]

Se även: Lekombergsgruppen

Verksamheten kom igång först 1937 när ett tyskt konsortium av järnverk bestående av Hoesch, Kruppkoncernen och Gutehoffnungshütte förvärvade Håksbergs Nya Gruv AB. Därmed blev Håksberg en del av den så kallade Lekombergsgruppen vars direktörvar den tyskfödde bergsingenjören Hermann Hennemann. Centralschaktet länspumpades 1938 och malmbrytningen började igen. Malmen exporterades huvudsakligen till Ruhrområdet och användes i Nazitysklands krigsindustri. Håksbergs gruvor hörde under andra världskriget till Tyskgruvorna.

Avslutande gruvverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget uppstod igen svårigheter med avsättningen och några svenska järnverk började köpa malm från Håksberg. De största kunderna de följande fyra åren var Oxelösund, Hofors och Fagersta. Från och med 1947 exporterades slig till Polen och året därpå även till Tyskland. Håksberg administrerades nu av Flyktkapitalbyrån för att 1950 bli inlöst av AB Statsgruvor. Under 1950- och 1960-talen investerades i nya anläggningar och schakt. Håksbergs gruvor hann ägas av Stora Kopparberg och SSAB innan nedläggningen 1979.[3] Civilingenjören Axel Björkman har ritat några av gruvbyggnaderna.

År 1981 stängdes länspumparna och gruvan vattenfylldes upp till ett 30-tal meter under markytan. Utrustningen i anrikningsverket är till stor del demonterad och själva byggnaden är i dåligt skick.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Håksberg 1960–2010[4]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
1 206
1965
  
1 200
1970
  
900
1975
  
871
1980
  
721
1990
  
659 85
1995
  
446 86
2000
  
437 86
2005
  
439 86
2010
  
458 86

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Efter gruvans nedläggning 1979 har de flesta byggnader fått stå kvar och gruvområdets industriella karaktär har i stort bibehållits. Utrustningen i anrikningsverket är till stor del demonterad och själva byggnaden är i dåligt skick..Den bevarade gruvlaven i Håksberg från 1918 är den äldsta i sitt slag i Sverige som är byggd i betong och har fasader klädda med trapetsprofilerad plåt.[5] Området och byggnaderna är i privat ägo. I gamla gruvkontoret ligger Dalarnas länsarkiv och det tidigare huvudkontoret är numera ombyggt till bostäder.

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] Bergsbruk: Håksbergsfältet - enklare historik.
  3. ^ Tomas Ljung, Strövtåg i Ludvika (ISBN 91-630-6747-1)
  4. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  5. ^ Bergsbruk: Håksbergsfältet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]