Hårbältor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hårbältor
Chaetophractus villosus (Wroclaw zoo).JPG
Chaetophractus villosus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPansrade trögdjur
Cingulata
FamiljBältdjur
Dasypodidae
SläkteHårbältor
Chaetophractus
Vetenskapligt namn
§ Chaetophractus
AuktorFitzinger, 1871[1]
Arter
  • C. villosus
  • C. vellerosus
  • C. nationi
Hitta fler artiklar om djur med

Hårbältor (Chaetophractus) är ett släkte i familjen bältdjur med tre arter. Namnet syftar på de borstlika hår som finns vid djurens pansar.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arterna finns i ett jämförelsevis litet område i centrala Sydamerika. De förekommer i Bolivia, Paraguay, norra och mellersta Argentina samt norra Chile.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hårbältor skiljer sig från de flesta andra bältdjuren genom sin yppiga hårbeklädnad som även övertäcker pansaren. Håren är vid ryggen mörkbruna och vid de andra kroppsdelarna ljusbruna till vitaktiga. Ryggens pansar är delat i 18 segment och 6 till 8 av dessa är rörliga. Hårbältor når en kroppslängd mellan 22 och 40 centimeter och därtill kommer en 9 till 18 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 0,8 och 2 kilogram.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hårbältor föredrar öppna och torra habitat som gräsmark eller halvöknar. De gräver med hjälp av sina klor underjordiska bon av flera meters längd som används som viloplatser. När de blir hotade av fiender som kattdjur eller rovfåglar gräver de sig ner i marken. Om faran är akut pressar de kroppen mot marken så att de mjuka kroppsdelarna är täckt av pansaren. Arternas aktivitetsperioder är beroende på årstid och klimatförhållanden i utbredningsområdet. I heta regioner och under sommaren är de aktiva på natten medan de i kalla regioner och under vintern är aktiva på dagen.

Varje individ lever ensam och har ett revir av ungefär 3,5 hektar storlek.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Dessa bältdjur är allätare som äter både animalisk föda som maskar, insekter, mindre ryggradsdjur samt as och vegetabiliska ämnen. Det finns olika berättelser om individer som hade grävt in sig i stora kadaver för att äta as samt insekter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Efter dräktigheten som varar i 60 till 75 dagar föder honan vanligen två ungdjur. Vanligtvis föder honan själv upp ungarnas. Nyfödda hårbältor är vid födelsen blinda och öppnar ögonen efter två till fyra veckor. Efter 50 till 60 dagar sluter honan att ge di och efter cirka nio månader år ungarna könsmogna. Den äldsta kända individen blev 30 år gammal.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

I arternas utbredningsområde betecknas deras kött som smakfullt och därför jagas dessa djur. Dessutom betraktas de ibland som skadedjur när de bygger sina bon i jordbruksmark. Trots allt är populationerna jämförelsevis stora. Bara C. nationi listas av IUCN som sårbar (VU).

Arter[redigera | redigera wikitext]

  • Stor hårbälta (Chaetophractus villosus) - förekommer från norra Paraguay till mellersta Argentina.
  • Chaetophractus vellerosus - lever i sydöstra Bolivia, västra Paraguay och norra Argentina. Den föredrar torra öknar och halvöknar.
  • Chaetophractus nationi - finns i västra Bolivia och norra Chile. Djuret är ganska sällsynt och lever i högre regioner med gräsmark.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 14 augusti 2008.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Mammal Species of the World - Browse: Chaetophractus”. Bucknell.edu. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=11700023. Läst 7 mars 2011.