Håriga trögdjur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Håriga trögdjur
Jättemyrslok
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Håriga trögdjur
Pilosa
Vetenskapligt namn
§ Pilosa
Auktor Flower, 1883
Underordningar
Hitta fler artiklar om djur med

Håriga trögdjur (Pilosa) är en däggdjursordning som inkluderar underordningarna sengångare (Folivora) och myrslokar (Vermilingua). Tillsammans med bältdjur bildar de överordningen trögdjur (Xenarthra).

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Sengångare och myrslokar är starkt anpassade till sina levnadssätt och har därför mycket olika utseenden. Myrslokar kännetecknas av en långdragen nos samt av avsaknaden av tänder. De vistas på marken eller på träd och äter insekter. Sengångare har däremot en kort nos och upp till 20 likartade tänder. Deras föda utgörs av växtdelar och de lever på träd. Gruppen jättesengångare som levde på marken är utdöd.

Medlemmarna skiljer sig från den andra gruppen i överordningen trögdjur, bältorna, genom avsaknaden av ett skyddande pansar.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

I motsats till överordningen trögdjur som av de flesta zoologer godkänns som en monofyletisk grupp är de håriga trögdjurens ställning i systematiken omstridd.

Vid slutet av 1700-talet sammanfattades flera liknande däggdjur av Félix Vicq d'Azyr och Frédéric Cuvier under namnet tandlösa däggdjur (Edentata). Det svenska namnet används idag ibland som synonym till håriga trögdjur. Vid sidan av de håriga trögdjuren räknades flera andra däggdjur till gruppen Edentata, till exempel myrpiggsvin, myrkottar och jordsvin. Idag listas dessa djur i andra däggdjursgrupper som bara på långt håll är släkt med de håriga trögdjuren.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 30 augusti 2009.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gerhard Storch: Xenarthra (Edentata), Nebengelenktiere, Zahnarme. I: W. Westheide und R. Rieger: Spezielle Zoologie. del 2: Wirbel- oder Schädeltiere. Spektrum Akademischer Verlag, München 2004, s. 504–510, ISBN 3-8274-0307-3.
  • D. E. Wilson und D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0-8018-8221-4