Höghjuling
Höghjuling är en tidig typ av cykel, där pedalerna sitter direkt på framhjulsaxeln utan utväxling. Utvecklingen av cyklar med stora hjul började i slutet av 1860-talet och fransmannen Eugène Meyer tog 1869 patent på en höghjuling med metallekrar.[1][2]
Det främre hjulet har en diameter på ungefär 1,5 meter medan det bakre stödhjulet är mycket mindre. På engelska kallades de därför penny-farthing efter de brittiska mynten penny och farthing som är mycket olika i storlek. Höghjulingen var dock tämligen farlig eftersom balanseringen på den var en svår konst och den vid stöt mot sten eller annat hinder lätt kunde välta. På norska kallades den därför bland annat veltepetter.
1885 uppfann John Kemp Starley den så kallade säkerhetscykeln (safety bicycle) med två jämnstora hjul och kedjedrift på bakhjulet, som inom kort konkurrerade ut höghjulingen.
Höghjulingar nytillverkas sedan 2013 av Standard Highwheels i Tomelilla.[3]
Galleri[redigera | redigera wikitext]
Två höghjulscyklister inför Sweden 3 Days Highwheel Race, 2020.
High Wheel Race i Ystad.
Cykellopp på Höghjuling i Ystad.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Kort om höghjulingen: Framhjulet sprängde ramarna”. varldenshistoria.se. https://varldenshistoria.se/teknik/uppfinningar/kort-om-hoghjulingen-framhjulet-sprangde-ramarna. Läst 5 juni 2020.
- ^ Rabben, Magne Brekke; Høye, Alv S.; Leiro, Rasmus; Eriksen, Lars Hallstrøm (2020-01-16). ”sykkel” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/sykkel. Läst 5 juni 2020.
- ^ ”standardhighwheels – ordinary high standard”. http://www.standardhighwheels.se/. Läst 5 juni 2020.
- Cykel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)