Högtyska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Högtyska syftar i språkhistorisk mening på de tyska dialekter som undergått den högtyska ljudskridningen, i motsats till de lågtyska språken. Högtyska talas i södra och mellersta Tyskland, samt i Schweiz och Österrike, medan lågtyska talas i norr; det tyska standardspråket är högtyskt, men ljudförändringarna har i vissa fall gått längre i de sydligare dialekterna än de har i standardtyskan.

Högtyska kan även syfta på det tyska standardspråket, som (med varierande uttal) är det dominerande vardagsspråket i det mesta av Tyskland samt de större städerna i Österrike. I vissa lantliga delar av Sydtyskland och många delar av Österrike (i synnerhet västra delen) talas dock lokala dialekter som vardagsspråk, och standardtyska som "andraspråk". I den tysktalande delen av Schweiz samt Liechtenstein är dialekterna utan undantag lokalspråket.

Äldre former[redigera | redigera wikitext]

[1]

Fornhögtyska (förkortas normalt fht) talades åren ca 750…1100.

Medeltidshögtyska (medelhögtyska; vanligtvis förkortat mht) talades åren ca 1100…1500, d.v.s. fram till Martin Luthers tid. Den högtyska som talas därefter och fram till nuvarande tid kallas nyhögtyska.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ord för alla, Prisma, Stockholm 1993, ISBN 91-518-2586-4
  2. ^ Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, Gleerups, Lund 1922, sida 1282 [1]

Se även[redigera | redigera wikitext]