Hösten i Peking

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hösten i Peking, originaltitel L'Automne à Pékin, är en roman från 1947 av Boris Vian, utkom på svenska 1969 i översättning av Lars Erik Sundberg.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Titeln till trots utspelar sig denna bok inte i Peking, och det råder även tvivel om det verkligen är höst. En ytterst udda samling karaktärer samlas av slumpartade händelser i ökenlandet Exopotamien för att bygga en järnväg, bland annat två män och en kvinna i en kärlekstriangel, en arkeolog som krossar allt han hittar för att kunna förvara det i små burkar, en eremit som lever livets glada dagar, en doktor som har ihjäl lika många som han botar, och hans assistent som felbehandlat en antik stol som blev Ludvig XIV och dog. Människornas dårskaper leder mot en oundviklig kollaps.

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

Vians fantasifulla roman är skriven med elegans och ironi, och utspelar sig i en surrealistisk värld som visar verkligheten sedd i en skrattspegel, där det absurda tycks vara det mest naturliga och vardagliga. Liksom i många andra verk av Vian behandlar Hösten i Peking kärlekens flyktighet och hur den tär på människorna (i Vians värld psykiskt på männen och fysiskt på kvinnorna), hans kluvna inställning till teknologi och hans avsky för arbete, och spefulla drifter med kyrkan och ingenjörer.

Hösten i Peking finns utgiven på svenska på Pan 1969 och Månpocket 1988.