HD 150136
| HD 150136 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Altaret |
| Rektascension | 16t 41m 20,42426 s[1] |
| Deklination | -48° 45′ 46,7490 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,54 (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | O3 V((f*)) - O3.5 V((f+)) + O5.5-6 V((f+)) O6.5-7 V((f))[3] |
| U–B | -0,76[2] |
| B–V | +0,20[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -27[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +9,73[1] mas/år Dek.: -7,31[1] mas/år |
| Parallax () | 3,11 ± 2,94[1] |
| Avstånd | 4 310 ± 390 lå (1 320 ± 120 pc) |
| Absolut magnitud () | - 6,47 (−5,91 + −4,90 + −4,44)[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 63[5] M☉ |
| Radie | 12,13[3] R☉ |
| Luminositet | 724 000[3] L☉ |
| Temperatur | 46 500[3] K |
| Vinkelhastighet | 171[3] km/s |
| Andra beteckningar | |
| ALS 3701, CCDM J16413-4846AB, CD-48 11070, CPD-48 8703, GSC 08334-01503, HIC 81702, HIP 81702, HR 6187, LS 3701, 2MASS J16412042-4845466, 2MASS J16412042-4845465, MSX5C G336.7116-01.5733, NSV 20732, PPM 322034, SAO 227049, TYC 8334-1503-1, UCAC3 83-274638, UCAC4 207-123594, uvby98 261930001, WDS J16413-4846AB, Gaia DR2 5940954177259978880 [6] | |
HD 150136 är en multipelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Altaret. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 5,54[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 4 300 ljusår (ca 1 320 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -27 km/s[4] och är den ljusaste medlemmen i den svaga öppna stjärnhopen NGC 6193, en del av Ara OB1-föreningen.
Stjärnsystem[redigera | redigera wikitext]
HD 150136 listas i Washington Double Star Catalog som sju visuella stjärnor inom 30 bågsekunder. Primärstjärnan i HD 150136 är en snäv trippelstjärna som innehåller tre stora stjärnor i spektralklass O. Den ljusaste följeslagaren katalogiseras individuellt som HD 150135 och är komponent C i multipelsystemet, separerad med endast 10 bågsekunder. Den är en annan spektroskopisk dubbelstjärna av O-klass och ingår även den i NGC 6193. De andra stjärnorna är alla 10:e till 12:e magnitud, liknande många andra stjärnor i NGC 6193.[7]
Primärstjärnan består av en dubbelsidig spektroskopisk dubbelstjärna[4] med en mer avlägsen tertiär följeslagare. Den tredje stjärnan kretsar runt de andra två med en omloppsperiod av 8,2 år, en excentricitet på 0,73 och en banlutning på 108°. De nära dubbelstjärnorna separeras med knappt mer än sina egna diametrar och har omloppsperiod på mindre än 3 dygn, medan den tredje är tillräckligt separerad för att ha upplösts visuellt av VLTI. Den uppmätta separationen 2012 var 9 mas, motsvarande 11-12 AE.[5]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Primärstjärnan HD 150136 A är en blå till vit underjättestjärna i huvudserien av spektralklass O3 V(f*) - O3.5 V((f+)).[3] Den har en massa som är ca 63[5] solmassor, en radie som är ca 12[3] solradier och har ca 724 000 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en genomsnittlig effektiv temperatur av ca 46 500 K.[3]
Alla tre (fyra, inklusive HD 150135) av de ljusaste stjärnorna är massiva lysande huvudseriestjärnor av spektralklass O, 33-63 gånger så massiva som solen. De är ca 10 gånger så stora som solen, men 6-8 gånger varmare och var och en är över 100 000 gånger så lysande. Primärstjärnan är den närmaste O3-stjärnan till jorden, visuellt 18 000 gånger så ljus som solen, men på grund av dess höga temperatur är den ca 750 000 gånger mer lysande med alla våglängder inkluderade.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 150136, 14 mars 2021.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
- ^ [a b c d] Schild, R. E.; et al. (April 1983). "UBV photometry for southern OB stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 51: 321–336. Bibcode:1983ApJS...51..321S. doi:10.1086/190852.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Mahy, L.; Gosset, E.; Sana, H.; Damerdji, Y.; De Becker, M.; Rauw, G.; Nitschelm, C. (2012). "Evidence for a physically bound third component in HD 150136". Astronomy & Astrophysics. 540: A97. arXiv:1202.6215. Bibcode:2012A&A...540A..97M. doi:10.1051/0004-6361/201118199. S2CID 53517114.
- ^ [a b c] Pourbaix, D.; et al. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy & Astrophysics. 424 (2): 727–732. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213. S2CID 119387088.
- ^ [a b c] Sana, H.; et al. (May 2013). "Three-dimensional orbits of the triple-O stellar system HD 150136". Astronomy & Astrophysics. 553: 5. arXiv:1304.3457. Bibcode:2013A&A...553A.131S. doi:10.1051/0004-6361/201321189. S2CID 41993530. A131.
- ^ HD 150136 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2021-10-31.
- ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466–3471. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- https://www.universeguide.com/star/81702/hd150136.
- Leutenegger, Maurice A.; Cohen, David H.; Zsargó, Janos; Martell, Erin M.; MacArthur, James P.; Owocki, Stanley P.; Gagné, Marc; Hillier, D. John (August 2010). ”Modeling Broadband X-ray Absorption of Massive Star Winds”. The Astrophysical Journal 719 (2): sid. 1767–1774. doi:. Bibcode: 2010ApJ...719.1767L.
- HR 6187
- Image HD 150136
- CCDM J16413-4846
- NGC 6193
| ||||||||||||||||
