Hoppa till innehållet

HMS Tre Kronor

Från Wikipedia
För linjeskeppet i svenska flottan på 1700-talet, se Tre Kronor (1706). För det nybyggda segelfartyget, se Tre Kronor af Stockholm.
HM Kryssare Tre Kronor
Kryssaren Tre Kronor (1947)
Kryssaren Tre Kronor (1947)
Allmänt
Typklass/KonstruktionKryssare
FartygsklassTre Kronor-klass
Motto"För Sveriges frihet"
Historik
Planerad1940
Beställd1943
ByggnadsvarvGötaverken, Göteborg
Sjösatt16 december 1944
I tjänst25 oktober 1947
ÖdeTagen ur bruk den 1 januari 1964
Tekniska data
Längd180 meter
Bredd16,7 meter
Djupgående5,7 meter
Deplacement8 200 / 9 200 ton
MaskinÅngturbiner på 90 000 hk
Maximal hastighet33 knop
Räckvidd4350nm @ 14 knop
Besättning445 man (610-783)
Bestyckning[design]
7 x 15,2 cm kanon M/42
20 x 40mm/56cal Bofors LvAkan M/36
9 x 20mm/66cal Bofors Apjäs M/40
6 x 53cm torpedtuber M/44
120 minor
Sjunkbomber

[1953]
7 x 15,2 cm kanon M/42
21 x 40mm/56cal Bofors LvAkan M/36
6 x 40 mm lvakan M/48
6 x 53cm torpedtuber M/44
120-160 minor
Sjunkbomber

HMS Tre Kronor, officiellt HM Kryssare Tre Kronor[1], var namnet på en av svenska flottans kryssare. Fartyget var den första av de två fartygen i Tre Kronor-klassen, som utgjordes av Tre Kronor och systerfartyget HMS Göta Lejon. Tre Kronor sjösattes den 16 december 1944 vid Götaverken i Göteborg och döptes av Kronprinsessan Louise. Tre Kronor var tillsammans med systerfartyget det största örlogsfartyg som någonsin ingått i svenska flottan.[2]

Utformning och bestyckning

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Tre Kronor-klass
Tre Kronors vapen.

HMS Tre Kronor var 180,2 meter lång, 16,7 meter bred och hade ett djupgående av 5,7 meter. Standarddeplacementet var 7 650 ton och det maximala deplacementet var 9 238 ton. Skrovet var byggt av svetsat stål, med undantag för pansarplåten som inte kunde svetsas utan skruvades fast på skrovets utsida.[3] Skrovet var utformat med ett backdäck som sträckte sig över mer än halva fartygets längd. Maskineriet bestod av fyra stycken vattenrörspannor av märket Penhoët, vilka levererade ånga till två stycken ångturbiner av märket de Laval.[4] Utformningen var sådan att längst förut fanns två pannrum som levererade ånga till det förliga turbinrummet, vilket drev styrbords propeller, och akter därom fanns två pannrum och ett turbinrum som drev babords propeller. Framdrivningsmaskineriet genererade en effekt av 90 000 hästkrafter, vilket fick fartygen att överskrida den kontrakterade farten 33 knop.[5]

Fartygets huvudbestyckning utgjordes av sju stycken 15,2 cm kanoner m/42 placerade i ett trippeltorn på fördäck och två dubbeltorn på akterdäck. Kanonerna kunde användas för beskjutning av mål på sjön, på land, och i luften och hade en eldhastighet av 10 skott per minut och eldrör, eller högre vid luftvärnsskjutning.[5] Den maximala skottvidden var 22 000 meter.[6] Fartyget var dessutom utrustat med luftvärnskanoner, torpeder, minrälsar och sjunkbombskastare.

Byggnation och leverans

[redigera | redigera wikitext]

Tre Kronor byggdes vid Götaverken i Göteborg och sjösattes den 16 december 1944, då hon döptes av Kronprinsessan Louise.[7] Därefter utbröt en långvarig varvsstrejk och först i december 1946 kunde provturerna genomföras. En del problem upptäcktes då, bland annat att vattenströmningen runt skrovet gav upphov till kavitation samt att smörjningen av propelleraxlarna inte var tillfredsställande. Efter att modifieringar genomförts för att avhjälpa problemen levererades fartyget till marinen i oktober 1947.[8]

Tjänstgöring

[redigera | redigera wikitext]

Efter leveransen var Tre Kronor rustad fram till mitten av mars 1948 varefter hon åter igen lades in på Götaverken. Under cirka ett års tid låg fartyget på varvet, då en översyn genomfördes och en modern stridsledning samt radaranläggning installerades.[9] I april 1949 rustades fartyget åter, och på sensommaren 1950 genomfördes en expedition till Färöarna, med anledning av att det färöiska lagtinget hade fått en statsrättsligt självständig ställning.[10] Under en period år 1951 var för första och enda gången båda fartygen i klassen rustade samtidigt, till dess att Tre Kronor åter lades in på varv. Under två år byggdes då bland annat överbyggnaden om och delar av bestyckningen byttes ut.[9] Mellan slutet av 1953 till hösten 1958 var Tre Kronor rustat för sista gången. Därefter lades hon i materielberedskapp i Karlskrona där hon förblev till utrangeringen den 1 januari 1964.

Efter utrangeringen såldes Tre Kronor till Götaverken och höggs upp 1969–1970.[9] Skrovet sparades emellertid och användes som pontonbrygga i Brofjorden, tills den år 1993 såldes till norska ägare.[11]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil (1993), Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år (1:a), CB Marinlitteratur, ISBN 91-970700-68 
  • von Hofsten, Gustav; Waernberg, Jan (2003), Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg (1:a), Karlskrona: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, ISBN 91-974015-4-4 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]