Hagel (ammunition)
Hagel, multipla projektiler, idag främst sådana skjutna ur ett hagelgevär.
Historia
De hagelprojektiler som tidigare användes i artilleripjäser benämns druvhagel. Hagelprojektiler verkar första gången ha använts vid jakt i Sydeuropa någon gång före 1500. Ännu efter 1550 ansågs jakt med hagelladdning osportsligt och i Tyskland utfärdades förordningar för att förbjuda "det fördärvliga hagelskjutandet". I Sverige fick hagelbössorna sitt första mer bredare genombrott vid mitten av 1600-talet. Hagel göts ända in på 1800-talet mestadels av skyttarna själva. Tysken Böckler beskrev 1682 hur vackra hagelkulor tillverkades genom att man i en järnslev med fina hål lade bly och därovanpå glödgade kol, så att blyet smälte, varvid dropparna föll ned i ett kärl med vatten och linolja och stelnade till ungefärligt runda hagel. Det förekom även att man högg små bitar bly och manglade dem runda i en hagelkvarn. Senare användes gjutformar, så kallade hagelformar, i vilka flera hagel kunde gjutas samtidigt.[1]
Under 1800-talet förekom det att man tillsatte kvicksilver för att göra haglen tyngre. Vanligen tillsattes under 1900-talet antimon till blyhaglen. I USA och Frankrike har även koppar- och nickelöverdragna hagel tillverkats.[1]
I Sverige har man infört ett förbud mot blyhagel vid jakt vid våtmarker samt på skjutbanorna för att begränsa andelen bly spritt i naturen. Istället använder man vanligen stål som alternativt material på dessa platser. Vid jakt med stålhagel bör man gå upp i hagelstorlek jämfört med blyhagel för att uppnå samma effekt på målet/viltet på grund av stålets lägre densitet.
Kalibern för ett hagelvapen utgörs av diameter / längd på patronen. Diametern mäts enligt ett engelskt system, baserat på hur många lika stora runda kulor man kan tillverka av ett skålpund bly. Den grövsta kalibern, 3, innebär således att ett pund bly skulle förslå till 3 likadana runda kulor, och pipan skulle då ha en invändig diameter stor nog att en sådan blykula skall kunna passera. För den klenaste kalibern, 36, skulle samma mängd bly räcka till 36 kulor. Antal kulor gave den engelska termen gauge. Längden mäts i millimeter.
Den vanligaste kalibern i Sverige idag är 12/70. I Sverige förekommer i princip bara kalibrarna 12, 16 och 20 samt längderna 65, 70, 76 men även 89mm:s "magnumpatroner" förekommer. (2½, 2¾, 3 och 3½ tum). 12/89(mm) är därmed den största kalibern och 20/65(mm) den minsta. Det förekommer även mindre och större kalibrar, allt från 10 till 36 (36 även kallad .410) men dessa klassificeras inte som hagelvapen i lagstiftningen.
| Antal kulor av ett skålpund bly | Patronernas diameter |
|---|---|
| 10 | 0.76" (19.7 mm) |
| 12 | 0.73" (18.5 mm) |
| 16 | 0.66" (16.8 mm) |
| 20 | 0.62" (15.6 mm) |
| 28 | 0.55" (14.0 mm) |
Storleken på de enskilda haglen mäts sedan normalt sett efter det amerikanska systemet för fågelhagel (Birdshots) kallat US nr, där nr 1 innebär en diameter på 4 mm, för varje US nr minskar diametern med 0,25 mm. US 2 blir därför 3,75 mm i diameter och US 5 blir 3 mm i diameter. De vanligaste kalibrarna i Sverige är US nr 1 till US nr 7, vid jakt och US nr 6 till US nr 9 vid sportskytte.
Dessa US nr ska inte förväxlas med det andra amerikanska systemet för rådjurshagel (Buckshots) där siffrorna 1 till 4 betecknar ungefär dubbelt så stora hagel. Dessa hagel är inte tillåtna för jakt i Sverige, men väl så populära i Amerika för jakt på Hjortdjur, vildsvin och Prärievarg i de stater där ammunitionen tillåts. Ammunitionen anses också vara ett bra val för "Home Defence"., dvs. hemförsvar, och används nästan uteslutande som ammunition i polisens hagelvapen.
Se även
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hagel (ammunition).
