Hakon Brunius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hakon Birger Waldemar Brunius, född 7 januari 1842 i Lidköping, död 1 juni 1902 i Göteborg, var en svensk ingenjör, bruksdisponent och uppfinnare.

Hakon Brunius var son till kapten Gomer Brunius och sonsons son till prästen Gomer Brunius. Efter utbildning och vidare flyttar under ungdomen flyttade till slut Brunius till Jönköping under mitten på 1800-talet och öppnade där en uppfinnarverkstad. Där bodde redan hans äldre bror Hjalmar som bland annat bedrev tillverkning av tändstickor och handel med olika typer av maskiner.

Hakon Brunius var uppfinnare och tillbringade mycket tid med experiment med elektricitet och telefoni. 1877 lyckades han framställa en fungerande telefon genom bilder han sett i tidningen föreställande Bells första telefon. I början av karriären var han bland annat anställd av Kongliga Telegrafverket och SJ.

Källor[redigera | redigera wikitext]