Ängsbandbi

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Halictus tumulorum)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ängsbandbi
Halictus tumulorum.jpg
Ängsbandbi, hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBandbin
Halictus
UndersläkteSeladonia[1]
ArtÄngsbandbi
Halictus tumulorum
Vetenskapligt namn
§ Halictus tumulorum
Auktor(Linné, 1758)
Hitta fler artiklar om djur med

Ängsbandbi (Halictus tumulorum)[2][3] är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Ängsbandbi ingår i släktet bandbin, och familjen vägbin.[4][5][6] Inga underarter finns listade.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ett litet (omkring 7 millimeter långt), slankt bi med mörk, metalliskt grön grundfärg och de hos bandbin vanliga, ljusa hårbanden i tergiternas (bakkroppssegmentens) bakkanter.[7][8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ängsbandbiet är generalist både vad gäller födokällor (den hämtar näring från 14 olika växtfamiljer) och habitat.[7] Den tycks emellertid vara vanligast i öppna landskap på sand- eller kalkjordar.[8]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare betraktats som solitär, men anses numera vara primitivt eusocial: När honan har grävt ut sitt bo och börjat få avkomma, utgörs den första kullen främst av honor, som visserligen kan para sig, men inte får någon avkomma. De fungerar i stället som arbetare i boet. Endast 2 till 3 av individerna i kullen är hanar. I den andra kullen produceras både hanar och fertila honor. De senare övervintrar efter de parat sig. Arten är långlivad för att vara ett bi; det förekommer att drottningarna övervintrar två gånger. Boet, som konstrueras under våren, utgörs av en kort tunnel som utmynnar i 6 till 9 horisontella celler.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar från Brittiska öarna i väster till Ural i öster, och från Pyreneerna, Neapel och norra Grekland i söder till 67°N i norr.[7] I Sverige finns arten i Götaland och Svealand, samt mera spritt längs Norrlandskusten.[9] I Finland förekommer den främst i södra och mellersta delarna av landet.[10]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)”. Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Halictus+tumulorum&guide=Halictus. Läst 12 september 2013. 
  2. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  3. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/halictus+tumulorum/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  6. ^ Dyntaxa Halictus tumulorum
  7. ^ [a b c] ”Furchenbienen: Halictus tumulorum (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-htumu.htm. Läst 12 september 2013. 
  8. ^ [a b c] G. W. Allen (Januari 2012). Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/halictus-tumulorum. Läst 8 september 2013. 
  9. ^ Halictus tumulorum Ängsbandbi”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103141. Läst 2 augusti 2017. 
  10. ^ Juho Paukkunen (2010). ”ängsbandbi (Halictus tumulorum). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204353. Läst 2 augusti 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]