Halldis Stabell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Halldis Stabell, född 25 juli 1887 i Strinda, Sør-Trøndelag, död 7 mars 1944 i Alameda, Kalifornien, USA[1][2] var en norsk gymnastiklärare, sjukgymnast och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var född i Norge som dotter till en officer och godsägare på Munkvold nära Trondhjem, där hon växte upp med mycket friluftsliv och skidåkning.[3]

Hon var utexaminerad svensk gymnast och studerade bildande konst och musik vid i olika städer i Europa, men vidareutbildades i som Mensendiecklärare av Bess Mensendieck i Hamburg och kom att bli den som lanserade detta slag av motionsgymnastik (eller kroppskultur, som det då kallades) i de nordiska länderna.

År 1914 startade hon den första utbildningen av Mensendieck-lärare i Norge, nio år efter att Bess Mensendieck hade upprättat sin första skola i Potsdam vid Berlin.[4]

År 1920 utbildades hon i eurytmi vid Rudolf Steiners Goetheanum i Schweiz. Samma år höll hon en föredragsserie om kroppskultur och hälsa i Musikaliska Akademien i Stockholm. På hösten flyttade hon till Stockholm, där hon öppnade en Mensendieck-skola för kroppskultur ”i en solig privatvåning uppe vid Vasakyrkan”.[3]

Hon skrev flera böcker om kroppskultur, hälsa och skönhet, främst riktade till kvinnor.

Hon gifte sig 1937 med David Nelson Smiley, född 22 augusti 1884 i Larne, Nord-Irland, och de flyttade senare till USA.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sundhed og Skönhed gennem Legemskultur (medförfattare Elisabeth Krey-Lange), 1922
  • Hälsa och skönhet genom kroppskultur, Wahlström & Widstrand, 1922.
  • Kroppens renässans (med fotografier av Henry B. Goodwin). Wahlström & Widstrand, 1923.
  • Kroppskultur, Kristiania, 1924.
  • Handbok för mina elever. Wahlström & Widstrand, 1924.
  • Renaissance of the body through scientific-aesthetic physical education, Harr Wagner Publishing Company, 1926.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erik Berntsens slektssider.
  2. ^ California Death Index, 1940-1997
  3. ^ [a b] Idun nr 2 1921, s. 34.
  4. ^ Fysioterapeuten 8/2014, s. 14.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]