Hallmundarhraun

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hallmundarhraun
Lavafält
Hallmundarhraun
Hallmundarhraun
Land Island Island
Region Västlandet
Höjdläge 532 m ö.h.
Koordinater 64°49′58″N 20°23′58″W / 64.8329°N 20.39939°V / 64.8329; -20.39939
Tidszon UTC (UTC+0)
GeoNames 3416620
Läge på Island
Red pog.svg
Läge på Island

Hallmundarhraun är ett lavafält i republiken Island.[1] Det ligger i regionen Västlandet, 100 km nordost om Reykjavík. Hallmundarhraun är till ytan mer än 200 km² och består av slät lavamark (helluhraun). Området är cirka 52 km långt och 7 km som bredast.[2][3]

I Hallmundarhraun finns åtskilliga grottor, så kallade lavatunnlar, som bildades när lavan rann. De mest kända av dessa är Víðgelmir, Stefánshellir och Surtshellir.

Trakten ingår i den boreala klimatzonen.[4] Årsmedeltemperaturen i trakten är -6 °C. Den varmaste månaden är juli, då medeltemperaturen är 5 °C, och den kallaste är februari, med -13 °C.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hallmundarhraun bildades genom utbrott från kratrar under Langjökulls is omkring 935–940. Det var det andra stora vulkanutbrottet på Island sedan landet bebyggdes. Det första skedde vid Eldgjá år 934. Eruptionen som skapade Hallmundarhraun tycks ha pågått under lång tid. I kortsagan Bergbúa þáttr har bevarats ett kväde, Hallmundarkviða, som troligen diktades omkring 940–950 av en skald som själv varit ögonvittne eller haft goda sagesmän.[6] Skalden, som är hedning, söker i sin dikt förklara skeendet utifrån sina egna religiösa/mytologiska kunskaper.[7] Det antyds i kvädet att dödsoffer har krävts. Om detta vet man i dag endast att fem gårdar som omtalas i Landnámabók tycks ha försvunnit och kanske uppslukades av lavan.[6] Kvädets författare kan ha varit en viss Þorvaldr holbarki som i Landnámabók uppges ha besökt Hallmundarhraun vid denna tid och där ha framfört en drápa om eldjätten Surt.[6]

Enligt Grettis saga har lavafältet fått namn efter en man vid namn Hallmundr, som sägs ha varit av jättesläkt och bodde med sin dotter i en lavagrotta i området. Dessa grottor tycks ha behållit en behaglig värme under decennier efter det att utbrottet hade upphört.[6] Under perioden 950–970 blev de därför hemvist för både fredlösa och för förrymda irländska trälar. Dessa så kallade hellismenn (grottmän) omtalas i Landnámabók och i flera islänningasagor. Deras grottliv har också kunnat arkeologiskt beläggas. Eftersom de inte kunde försörja sig själva på annat sätt än genom boskapsstölder blev de till sist utrotade av bondeuppbåd.[8][9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hallmundarhraun hos Geonames.org (cc-by); post uppdaterad 2011-02-07; databasdump nerladdad 2016-09-13
  2. ^ Iceland travel
  3. ^ Hallmundarhraun (karta ur Náttúrufræðingurinn 84, 2014)
  4. ^ Peel, M C; Finlayson, B L; McMahon, T A (2007). ”Updated world map of the Köppen-Geiger climate classification”. Hydrology and Earth System Sciences 11: sid. 1633-1644. doi:10.5194/hess-11-1633-2007. http://www.hydrol-earth-syst-sci.net/11/1633/2007/hess-11-1633-2007.html. Läst 30 januari 2016. 
  5. ^ ”NASA Earth Observations Data Set Index”. NASA. http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/dataset_index.php. Läst 30 januari 2016. 
  6. ^ [a b c d] Árni Hjartarson (2015), ”Hallmundarkviða, Áhrif eldgoss á mannlíf og byggð í Borgarfirði” i Náttúrufræðingurinn 85, s.60–67. (Sammanfattning på engelska.)
  7. ^ Árni Hjartarson (2014), ”Hallmundarkviða, eldforn lýsing á eldgosi” i Náttúrufræðingurinn 84, s.27–37. (Sammanfattning på engelska.)
  8. ^ Guðmundur Ólafsson & al, ”Surtshellir: a fortified outlaw cave in West Iceland” i The Viking Age: Ireland and the West, Papers from the Proceedings of the Fifteenth Viking Congress, Cork, 2005. Four Courts Press, 2010. ISBN 978-1-84682-101-1
  9. ^ Árni Óla (1976), Kroppsmenn og Hellismenn – Hverjir voru þeir?