Hallucinogen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

För musikern Hallucinogen, se Hallucinogen (artist).

En Hallucinogen är en psykoaktiv substans, växt eller svamp som orsakar ett förändrat medvetandetillstånd. Till skillnad från andra sorters preparat har hallucinogener en djupare påverkan av det psykologiska tillståndet då de påverkar sinnesintrycken och hjärnans perception av sig själv och omvärlden. Effekterna av hallucinogener är starkt individuella och kan se annorlunda ut beroende på vem som tar drogen.[1]

Hallucinogener delas upp i tre underkategorier: psykedelia, dissociativa hallucinogener och delirianter. Alla dessa tre skiljer sig avsevärt från varandra. En vanlig missuppfattning är att alla hallucinogener orsakar hallucinationer och får en att se saker som inte existerar. I själva verket är det långt ifrån alla som skapar visuella hallucinationer.

Idag är de flesta hallucinogenerna narkotikaklassade, med undantag för ett fåtal länder såsom Nederländerna, där man har avkriminaliserat försäljningen och bruket av magiska svampar och cannabis. De har ett brett användningsområde och används ofta för rekreationella syften, men också i rituella tillställningar. Till exempel använder det sydamerikanska Mayafolket den enteogena drogen DMT i form av Ayahuasca i rituella tillställningar.[2]

Kemisk struktur[redigera | redigera wikitext]

Mycket kan inte sägas om en gemensam kemisk struktur inom hallucinogena drogerna då de ser väldigt annorlunda ut. Förklaringen till olikheten mellan de olika drogernas molekyler, är att det som definierar denna typ av droger är effekterna och upplevelsen av drogen, och inte vilken sorts receptor den binder, till som i opoidernas fall. Detta gör att det finns ett brett utval av molekyler som kan klassas som hallucinogener då dessa effekterna som skapas av hallucinogener består av ett väldigt stort spann.

Man måste dock komma ihåg att en sorts receptor kan ha affinitet för flertal olika droger, som till exempel GABA-receptorn som kan binda både till etanol och GHB trots att de inte har någon som helst gemensam grunduppsättning, men det är mer sannolikt att mångfalden av strukturellt olika molekyler som framkallar en effekt är större än mångfalden av strukturellt olika molekyler som binder till en viss receptor.

Beroendepotential[redigera | redigera wikitext]

Hallucinogener har en nästan total frånvaro av fysisk abstinens och orsakar sällan skador på hjärnan. En förklaring till den hallucinogeners låga beroendepotential är att toleransen av dessa psykoaktiva substanser är så pass hög att regelbundet bruk förekommer sällan då effekterna av hallucinogenen minskar i stor omfattning. [1] Trots att hallucinogener i allmänhet har en låg beroendepotential kan psykiskt beroende uppstå. Detta gäller till och med för bruk av Cannabis, där till exempel irritation, svårigheter att sova och nedstämdhet kan förekomma. [3]

Dissociativa droger kan dock bete sig på ett annat sätt då de istället karakteriseras av att de är en antagonist till NMDA-receptorn och blockerar signalsubstansen glutamat. Ett exempel på en dissociativ drog där regelbundet bruk av detta ämne kan leda till kraftig abstinensbesvär är PCP. Studier har visat att missbruk av PCP kan leda till fysiska abstinensbesvär såsom cravings, huvudvärk och svettningar med mera.[4] Dock så behöver inte detta betyda att alla dissociativa droger har en hög berondepotential. Lustgas är ett exempel på en dissociativ drog som används mycket inom vården för dess anestetiska egenskaper och innebär inte alls samma fysiska abstinensbesvär som PCP.

Tabell som beskriver beroendepotentialen (y-axeln) och ration mellan den aktiva och den dödliga dosen (x-axeln).

Till höger visas en tabell där y-axeln beskriver beroendepotentialen. Det som kan ses i denna tabell är att av de sex hallucinogenerna (ketamin, marijuana, meskalin, LSD, psilocybin, lustgas) så överstigeringen av dessa sex, varav fyra används frekvent rekreationellt, beroendepotentialen av koffein vilket är väldigt lite. Ytterligare studier har visat att endast 2% av alla hallucinogenbrukare har utvecklat ett beroende.[3]

Sammanfattningsvis så skulle det kunna sägas att även om det finns en viss variation så är den generella beroendepotentialen av hallucinogener väldigt låg och även om det skulle utvecklas ett beroende så är det inte alls lika allvarligt som ett beroende på en opiat eller alkohol/bensododiazepin.

Bieffekter av intag[redigera | redigera wikitext]

Risken för att en potentiell latent psykos triggas igång eller att få en så kallad "snetripp" ökar om hallucinogener intas. Risken för att någon sorts psykos ska inträffa under ett hallucinogenrus höjs dock märkbart om individen på något sätt är obekväm med den omkringliggande miljön som individen befinner sig under ruset. Även om droger oftast intas för att må bättre så är humöret som individen har när den går in i ruset vitalt för risken för trigga igång en psykos latent eller inte. Dessa två faktorer brukar kallas set och setting.[5]

Termen flashback är något som ofta talas om när det kommer till ämnet hallucinogener. En flashback kan definieras som en "[å]terupplevelse av känslor och tankar som upplevdes under en tidigare drog tripp. Dessa fenomen uppstår efter en viss tid efter det senaste intaget av den psykedeliska drogen och efter en period av normalitet."[6] Flashbacks är vanligast hos LSD-användare och en av sju LSD-användare upplever flashbacks. Vad som också måste kommas ihåg när flashbacks diskuteras, är att som i hallucinogeners rus i sig så är upplevelsen av flashbacks väldigt individuell och kan till och med upplevas som positiva. [7]

En annan bieffekt som kan uppstå av användande av hallucinoger är diagnosen HPPD. HPPD är en störning av perceptionen som skapas av intag av hallucinogener och som har massiv påverkan på en individs vardag. Enligt "American Pshyciatric Association 1994) så definieras HPPD som "Återupplevelsen, som inträffade efter ett upphörande användande av en hallucinogen, av en av de perceptionella symptomen som uppträdde under ruset (till exempel geometriska hallucinationer, falska perceptioner av rörelser i det perifera visuella fältet, färgfläckar, intensifierade färger, spår av bilder av objekt i rörelse, positiva efterbilder, hallucinationer runt objekt, macropsia och micropsia). [8]

Störningen är en sällsynt sådan men är en plågosam en då invidien drabbad av diagnosen är fullt medveten om att de visuella störningarna inte kan ses av andra människor. HPPD har inget känd behandlingsmetod. Det finns ingen kontrollerad undersökning som har kunnat undersöka effektiviteten av behandlingsmetoder mot HPPD.

Andra risker med att inta hallucinogener har att göra med att de påstådda preparaten som säljs på gatan kan ha ersatts eller blandats med orenheter eller andra psykoaktiva substanser. Till exempel finns det så kallat "wet weed" på gatan vilket är cannabisjoints lacerade med den intensiva hallucinogenen PCP. Wet weed är mycket farligare än cannabis och i vissa fall är brukaren inte ens medveten om att den precis har intagit den farliga drogen, utan tror att den bara intagit vanligt cannabis.[9]

Exempel på hallucinogener[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”LSD och andra hallucinogener”. Droglänken.fi. http://www.paihdelinkki.fi/sv/databank/informationssnuttar/droger-lakemedel-och-ovriga-beroenden/lsd-och-andra-hallucinogener. Läst 20 februari 2016. 
  2. ^ Sala 2006, s. 1. 2006 
  3. ^ [a b] ”Cannabis och beroende - Magiska Molekylers Wiki”. wiki.magiskamolekyler.org. http://wiki.magiskamolekyler.org/Cannabis_och_beroende. Läst 29 februari 2016. 
  4. ^ ”Hallucinogens and dissociative drugs”. http://abramd.org/wp-content/uploads/2014/06/Haluucinogens_and_dissociative_drugs.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  5. ^ Nutt, David (2012). Drugs without the hot air - Minimising the harms of drugs 
  6. ^ Forskare. Psychedelic drug flashbacks: Subjective reports and biographical data. 
  7. ^ Robert E. Matefy, Carla Hayes and Jerrold Hirsch. Psychedelic drug flashbacks: Subjective reports and biographical data*. 
  8. ^ John H. Halpern, Harrison G. Pope, Jr. Hallucinogen persisting perception disorder: what do we know after 50 years?. 
  9. ^ ”Prevalence of PCP use among adolescent marijuana users” (på en-US). http://libgen.io/scimag/ads.php?doi=10.1016/s0022-3476%2888%2983218-9. Läst 20 februari 2016.