Halmdocka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Halmdocka (halmfigur, halmgubbe), engelska ”straw man argument”, är ett retoriskt grepp, som kan vara antingen en medveten taktik eller en form av argumentationsfel. En halmdocka används särskilt i ett läge då en motståndares verkliga argument kan vara svåra att bemöta rationellt.

Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan. Jämför rävsax.

Fler sätt att skapa en halmdocka[redigera | redigera wikitext]

  • Att in absurdum förenkla en motståndares argument.
  • Att citera en motståndares uttalande utanför dess kontext, främst genom att välja citat som inte är representativa för motståndarens åsikter.
  • Att inrikta sig enbart på en dålig försvarare av en ståndpunkt, vederlägga just denna debattörs argument och sedan låtsas som om ståndpunkten i sig är vederlagd/motbevisad.
  • Att hitta på en fiktiv person som sedan får representera en grupp personer till vilka debattören är kritisk.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

  • A: Jag tycker inte att barn ska leka på trafikerade gator.
  • B: Jag tycker att det vore vansinne att hålla barnen inomhus hela dagarna!

Genom att insinuera att A:s argument är mer radikalt än vad det egentligen är har B flyttat debattens fokus och undvikit kärnfrågan. Halmdockan här består i att B förutsätter att ”det enda sättet att hindra barn från att leka på trafikerade gator är att hålla dem inomhus hela dagarna”.