Halvmakier

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Halvmakier
Hapalemur aureus 001.jpg
Hapalemur aureus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningStrepsirrhini
FamiljLemurer
SläkteHalvmakier
Hapalemur
Vetenskapligt namn
§ Hapalemur
AuktorI. Geoffroy, 1851
Utbredning
Hapalemur distribution map small.png
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Halvmakier eller bambulemurer (Hapalemur) är ett släkte i familjen lemurer som i sin tur tillhör ordningen primater. I släktet finns sex arter.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet är de minsta i familjen. De når en kroppslängd mellan 24 och 40 centimeter och därtill kommer en 32 till 42 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 0,7 och 1,7 kilogram. De bakre extremiteterna är något längre och förbättrar individernas förmåga att hoppa. Pälsens färg är inte påfallande och vanligen brun eller grå. På det runda huvudet sitter små avrundade öron. I motsats till flera andra lemurer är nosen kort och bred.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Halvmakier förekommer liksom alla andra lemurer bara på Madagaskar. De lever främst i öns nordvästra, nordöstra och östra delar. Habitatet utgörs av torra skogar eller regnskogar och flera arter är bunden till bambu. Arten Hapalemur alaotrensis lever vid strandlinjen av sjön Alaotra och äter bland annat bladvass.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dessa lemurer är vanligen aktiva i skymningen och gryningen men de kan även vara aktiva på dagen. De vistas ofta i träd men syns även på marken. Bland grenarna hoppar de ofta, bara Hapalemur alaotrensis går huvudsakligen på fyra extremiteter.

De lever i grupper av tre till fem individer som troligen är familjer. Gruppen består av en hanne, två honor och några ungdjur. För att kommunicera har de olika läten.

Födan utgörs för de flesta arterna främst av bambu. Dessutom äter de andra växtdelar som blommor, blad och knoppar. Arterna har en stor blindtarm som innehåller många mikroorganismer som hjälper vid nedbrytningen av cellulosa.[1]

Dräktigheten varar i 135 till 150 dagar och sedan föds mellan september och december ett till två ungar. Honan sluter efter cirka fyra månader med digivning (när tillgången till födan är högst) och ungarna är efter ungefär två år könsmogna.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Som naturliga fiender kan nämnas fossa, rovfåglar, ugglor och större ormar. Det största hotet utgörs däremot av människan samt införda hundar och katter. Beståndet minskar på grund av jakt och förstöringen av levnadsområdet. Flera arter listas av IUCN som sårbara eller starkt hotade och Hapalemur alaotrensis listas som akut hotad.

Arterna[redigera | redigera wikitext]

Enligt Mittermeier et. al. finns 6 arter i släktet:

De fyra förstnämnda arterna listades tidigare som en art. Hapalemur gilberti beskrevs så sent som 2007. Den godkänns inte av IUCN utan infogas där som underart i Hapalemur griseus.

Den stora bambulemuren som tidigare räknades till släktet listas idag i ett eget släkte, Prolemur.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 april 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fleagle, John G. (2013). ”Digestive Tract Adaptations”. Primate Adaptation and Evolution. Academic Press. sid. 188-189 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2002, ISBN 3540436456
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • R. Mittermeier, J. Ganzhorn, W. Konstant, K. Glander, I. Tattersall, C. Groves, A. Rylands, A. Hapke, J. Ratsimbazafy, M. Mayor, E. Louis jr., Y. Rumpler, C. Schwitzer und R. Rasoloarison: Lemur Diversity in Madagascar. In: International Journal of Primatology 29 (2008), S. 1607–1656.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]