Hampus Tullberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hampus Kristofer Tullberg, född den 2 november 1796 i Nöbbele socken i Småland, död den 2 februari 1876, var en svensk filolog och präst. Han var bror till orientalisten Otto Fredrik Tullberg och far till bokförläggaren Hasse W. Tullberg.

Tullberg blev student i Lund 1816 och var redan då ansedd som skicklig orientalist. Han blev filosofie magister 1820, docent i österländska språk 1822 och adjunkt 1829. Han hade då utarbetat en hebreisk språklära (1826-27; 2:a upplagan 1835), och han utgav sedan en hebreisk "läsbok" (1834; 3:e upplagan 1866), vilken länge användes vid de svenska läroverken. Under de följande åren förestod Tullberg flera gånger professuren i sitt ämne samt utgav bland annat språkläror för de svenska (1836), tyska (1838) och franska språken (1839).

Tullberg hade ända sedan sin första studenttid omfattat radikala åsikter i avseende på svenska språkets rättstavning. Först sedan han 1840 lämnat universitetet för att i stället tillträda som kyrkoherde i Stora och Lilla Slågarp (Lunds stift), blev han dock i tillfälle att i full frihet ge luft åt sina dittills nästan undertryckta reformatoriska strävanden. Han utgav nu Översigt av svänska rättskrivningsläran (1841), vilken han utarbetat redan tio år tidigare. Boken fann dock icke köpare, enligt författarens eget erkännande. I omarbetat och utvidgadt skick utkom arbetet ånyo 1862 som Svänsk rättskrivningslära, stödd på vettenskaplig grund. Även detta arbete gick tämligen spårlöst förbi och hade inget påtagligt inflytande på den rättstavningsrörelse som följde i Sverige under 1800-talets slut och ledde fram till stavningsreformen 1906.

Tullberg satte i sina verk uttalet som rättstavningens högsta lag och riktade ursinniga angrepp mot det rådande språkbruket och dess gynnare, Svenska akademien. Hans förslag, vilka av Nordisk familjebok betecknats som "delvis ytterst besynnerliga", omfattade bland annat att ø borde införas som tecken för slutet ö-ljud, ó för slutet o-ljud och så vidare. Det uttal han utgick från var i vissa fall det skånska (till exempel "uttrökka", "mädvetande").

Mot slutet av sitt liv utgav Tullberg Bidrag till etymologiskt lexikon över främmande ord i svenska språket (1868). Sina sista år tillbragte han tjänstledig i Lund, där han 1871 blev jubeldoktor.

Källor[redigera | redigera wikitext]