Ellen Key

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hanna Paj)
Hoppa till: navigering, sök
Ellen Key
Ellen Key, kabinettfoto
Ellen Key, kabinettfoto
Född 11 december 1849
Gladhammars socken, Västervik, Sverige
Död 25 april 1926 (76 år)
Strand, Omberg, Östergötland, Sverige
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Detalj av målningen Vänner av Hanna Pauli
Skulptören Carl Milles och Ellen Key omkring 1915.
Bronsstaty av Ellen Key i Ellen Keys park i Stockholm, utförd av Sigrid Fridman 1953.
Ellen Key i talarstolen när Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt firar den nyvunna rösträtten för kvinnor 1921.

Ellen Karolina Sofia Key, född 11 december 1849 i Gladhammars socken utanför Västervik, död 26 april 1926 i hemmet Strand på sydsluttningen av Omberg vid Vättern, var en svensk författare, pedagog och kvinnosaksideolog.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Ellen Key föddes i Gladhammars socken utanför Västervik, och var dotter till riksdagspolitikern Emil Key (1822–92) och grevinnan Sofia Ottiliana Posse (1824 - 1884) på Sundholms herrgård i södra Tjust. Modern var brorsdotter till statsminister Arvid Posse.[2] Ellen Key fick undervisning i hemmet av guvernanter innan hon började på konfirmationsundervisning hos systrarna Åhlin och på Rossanderska flickskolan i Stockholm. I övrigt var Ellen Key autodidakt, och hämtade sin bildning bl a genom att fördjupa sig i föräldrarnas stora herrgårdsbibliotek.[3]

Redan i unga år blev hon sin fars sekreterare och fick under vinterhalvårets riksdagssessioner agera värdinna vid faderns möten med politiker och kulturpersonligheter i våningen i Stockholm.[4] Den svenska släkten Key härstammar enligt sägen från James MacKay som kom till Sverige från Skottland under det 30-åriga kriget.[5]

Tidiga yrkeslivet och författarskap[redigera | redigera wikitext]

På 1870-talet bildade Ellen Key en söndagsskola i sin hembygd för traktens barn. Sedan Sundsholms gård gått familjen ur ägorna på grund av faderns konkurs försörjde Ellen Key sig som lärarinna på Anna Whitlocks skola, som hon varit med och startat. Samtidigt höll hon föreläsningar på Stockholms arbetarinstitut och andra sammanhang i framför allt litteratur och historia. Hon blev nationellt uppmärksammad som opinionsbildare när hon 1889 föreläste om yttrande- och tryckfriheten på studentföreningen Verdandi.[6]

Ellen Key är känd som författare och pedagog. Som författare har hon utgivit bland annat en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, och författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till 26 språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran, Skönhet för alla (1899), som är hennes estetiska manifest, sammanfattningen av hennes livsfilosofi i Lifslinjer I-III (1903 - 06) samt Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministiskt perspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.[7]

Ellen Keys ideologi och liv[redigera | redigera wikitext]

Hennes ideologiska grundval är individualism, empirism och humanism. Hon vann både stor beundran och fick motta skarp kritik. Kritiken grundade sig dels på hennes avståndstagande från kristendomen som ansågs moralupplösande,[8] hennes kamp för kvinnors rättigheter, hennes s.k. "antipatriotiska" hållning i fredsfrågor samt vad som ansågs vara en legitimering av eugenik. Men hon kan anses ha bidragit till att samhället i högre grad satt barns bästa i centrum. Key utövade stor påverkan på skolväsendet, genom att hon påverkad av Rousseau förkastade den auktoritära pedagogiken och den segregerade undervisningen.[9]

Ellen Key var en av sin tids mest inflytelserika författare, även utanför Sveriges gränser. Hon var vän med och introducerade till svenska läsare bland annat Romain Rolland, Rainer Maria Rilke, Martin Buber och Lou Andreas Salomé. Under 1800-talet umgicks hon med dåtidens stora dramatiker, Victoria Benedictsson, Signe Sohlman och Anne-Charlotte Leffler. Tillsammans med matematikern Sonja Kovalevsky utgjorde de en viktig del av 1880-talets radikala författarkrets. Under samma tid inleddes hennes nära vänskaper med bl a Verner von Heidenstam, Richard Bergh, Hanna Pauli och Oscar Levertin.[10] Flera av dessa ingick i den nära vänkretsen som kallade sig Juntan, förevigad i Hanna Paulis målning från 1903. Hennes vänskapliga band till August Strindberg gick med tiden över i en ömsesidig bitter fiendskap, manifesterad bland annat i Strindbergs roman Svarta fanor, där Ellen Key framställdes under namnet Hanna Paj som en intrigerande och osympatisk person. Motståndaren Vitalis Norström skrev boken Ellen Keys tredje rike. En studie över radikalismen 1902 som kritik av hela det kulturradikala projektet.[11]

Efter nästan ett decennium på resande fot i Europa beslutade hon sig för att slå sig till ro vid Ombergs södra udde vid Vättern, nära sina båda vänner prins Eugen och Verner von Heidenstam. 1910 - 1911 lät hon bygga sitt hem Strand, med inspiration från det älskade barndomshemmet Sundsholm i jugendstil och i stil enligt den italienska villan. Här levde hon i 16 år och ägnade större delen av sin tid att ta emot gäster från när och fjärran. I Strands gästbok finns närmare 4000 namn inskrivna.[12]

Åderförkalkning och en hjärnblödning ledde till hennes död i hemmet kl. 00.20 den 26 april 1926. Key hade krävt att all flärd omkring hennes bortgång skulle undvikas, och hon vilade därför i en kista av ek på en bädd av vildblommor (blåsippor) och grönt från barndomshemmet Sundsholm samt från Strand. Hon vigdes till den sista vilan av ärkebiskop Nathan Söderblom och fick efter eldbegängelse i Örebro krematorium sitt sista vilorum i familjegraven på Västerviks kyrkogård. s. 21.[13][14]

Ellen Key som tänkare[redigera | redigera wikitext]

Ellen Keys tankevärld präglades av samtidens stora idéströmningar allra främst evolutionismen och liberalismen. Hon förespråkar individens frihet att utvecklas, men hela tiden med ett socialt ansvar för kollektivet och för dem som inte har samma möjligheter (se t.ex. Några tankar och yttrande- och tryckfrihet 2006 (1889) och Individualism och socialism 1896).[15] Som pedagog blev hon banbrytande för att lyfta fram barnens rätt och möjlighet att få utvecklas enligt sina egna potential, och påverkade samtida pedagoger som t.ex. Maria Montessori.[16] I sitt arbete för fred (t.ex. Själarnas neutralitet 1916) kämpade hon för respekt och samförstånd mellan folken. Allra tydligast kom hennes kamp för de sämre lottade till uttryck i engagemanget för arbetarkvinnorna i Stockholm under 1890-talet. Ellen Keys hem Strand byggdes för att efter hennes död fungera som sommarhem för dessa kvinnor. Hennes vision om det goda hemmet kom till uttryck dels genom skrifter (Skönhet för alla 1899) och genom bygget av Strand. Det är också som estet, påverkad av bl a Arts and craftsrörelsen och jugendstilen, som Ellen Key är bäst ihågkommen.[17]

Ellen Key växte upp i ett liberalkristet hem, och kom under uppväxten att ifrågasätta både den statskyrkliga kristendomen, liksom de pietistiska väckelserörelserna. Från 1879 studerade hon bland annat Charles Darwin, Herbert Spencer, T.H. Huxley och Ernst Haeckel. På hösten samma år träffade hon både Huxley och Haeckel i London. Haeckel, tysk biolog och filosof var präglad av naturvetenskaplig och evolutionistisk kunskap och förespråkade ett monistiskt synsätt, som kom att inspirera Ellen Key. Liksom många i hennes samtid anslöt hon sig till lamarckismen som hävdade att förvärvade egenskaper kunde ärvas. I hennes optimistiska syn på människans utveckling skulle individens "livsstegring" leda till altruism och medmänsklighet, men eftersom människan enligt den monistiska evolutionismen utvecklas biologiskt, socialt och andligt måste även samhället ta ett ansvar för sina medborgare i sin helhet.[18] Ellen Keys syn på eutanasi skall alltså sättas i denna kontext, och var inte ovanlig hos evolutionisterna. Så skriver hon i första kapitlet av "Barnets århundrade": "(...) har det kristna samhället gått så långt i 'mildhet', att det förlänger de obotligt och ytterligt missbildade barnens liv, till oavlåtligt pina för barnen själva och deras omgivning. Framtidens humanitet kommer troligen att visa sig sålunda, att läkaren - under ansvar och kontroll - smärtfritt släcker sådana liv."[19] Hon föreslår, att bara fysiskt sunda människor skulle få barn: "Även männens samvete har dock börjat vakna och detta yttrar sig dels i föresatsen att avstå från äktenskapet, ifall de veta sig ha ett dåligt arv att lämna, dels i andra handlingar, sådana som t.ex. de följande. En ung man - själv läkare - hade trott sig frisk, när han gifte sig. Han fann sitt misstag och hade valet mellan att skada sin hustru eller avstå från henne. Som de djupt älskade varandra var enda utvägen att skiljas. Ty att fortsätta äktenskapet som endast vänner fann han omöjligt och orätt, emedan detta skulla beröva hustrun moderslyckan. Han valde döden, som han gav sig så, att hustrun trodde den vållad av en olyckshändelse."[20] Ellen Key föreslår att giftermålet skall endast vara möjligt efter medicinsk undersökning och en läkares samtycke, för att undgå "ärftliga sjukdomar eller andra dåliga anlag" hos barn.

Key stödde dräktreformsrörelsen: hon tillhörde grundarna av Svenska drägtreformföreningen 1886 och blev en av dess första ordföranden.

Som många nittiotalister uppmärksammade hon teosofins kristendomskritik och intresse av att förena vetenskap med religion. Hon var även inspirerad av österländska tankegångar t.ex. buddhismen.[21] Men hon förhöll sig fri: ”i Almqvists efterföljd siade hon om en framtida levnadskonst som rentav skulle göra de olika konstarterna överflödiga. Goethe stod för henne som "livstrons" eller monismens, den religiöst färgade evolutionismens religionsstiftare.”[22]

Ellen Keys Strand[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ellen Keys Strand

Ellen Keys Strand var Ellen Keys hem och har senare blivit en populär turistattraktion.

Byggnader och platser namngivna efter Key[redigera | redigera wikitext]

Ellen Keyinstitutet (www.eki.nu) har ett kansli med referensbibliotek i Västra Tollstad skola i Ödeshög, där man även har till en av sina huvuduppgifter att ordna utställningar. Institutet utgör ett kontaktnätverk för akademisk forskning om Ellen Key och hennes intresseområden och finansierar utgivning av vetenskapliga arbeten om Ellen Key.

Key har bland annat hedrats genom det så kallade Keyhuset (K-huset) på Campus Valla som används av Linköpings universitets lärarutbildningar. Hon har givit namn åt Ellen Key-skolan (f.d. Norra högstadiet, dessförinnan Högre allmänna läroverket i Västervik). Även Ellen Key-skolan i Bromsten, som är en skola med waldorfpedagogik, bär hennes namn [23]. En annan skola som döpts efter henne är Ellen Key-skolan i Hisings Backa (f.d. Erikslundskolan) i Göteborgs kommun.[24] Namnet bestämdes genom elevinflytande.

Ellen Key har en gata uppkallad efter sig i Fruängen (Stockholm) och en i Linköping, samt en mindre park, Ellen Keys park, invid Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Översättningar
  • Edward Clodd: Religionernas barndom (The childhood of religions) (Hæggström, 1881)
  • Denis Diderot: Samtal mellan en filosof och en marskalkinna (sammanfattadt och öfversatt af Ellen Key, Stockholm, 1898) (Fritänkareförbundets ströskrifter, 2)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Ellen Key", artikel av Ronny Ambjörnsson, Nationalencyklopedin, Band 10, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1993, ISBN 91-7024-621-1. s. 583.
  2. ^ Se ätten Posse i Sveriges ridderskaps- och adels-kalender, Volym 6.
  3. ^ Hamilton, Louise (1904). Ellen Key 
  4. ^ Hällström, Catharina (2008). Från upplevelse till tanke II 
  5. ^ Key, Ellen (1917). Minnen av och om Emil Key 
  6. ^ Hällström, Catharina (2012). Från upplevelse till tanke 
  7. ^ Ambjörnsson, Ronny (2012). Ellen Key, en europeisk intellektuell 
  8. ^ Lengborn, Thorbjörn (2005). Ellen Key och livsåskådningskampen 
  9. ^ Lengborn, Thorbjörn (1976). En studie i Ellen Keys pedagogiska tänkande främst med utgångspunkt från "Barnets århundrade". 
  10. ^ Gram, Magdalena (2007). Ellen Key - om böcker och läsning 
  11. ^ Key, Ellen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  12. ^ Jansson, Hedda (2013). Där livets hav oss gett en strand 
  13. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 99ff
  14. ^ Forsström, Axel: "Ellen Key", Ellen Keys Stiftelse Strand, Tranås 1985. s. 21.
  15. ^ Lindén, Claudia (2002). Om kärlek, litteratur, sexualitet och politik hos Ellen Key 
  16. ^ Pironi, Tiziana (2013). Ellen Key's influence on Maria Montessori's Children's House, in: Ellen Key. Creating a European Identity 
  17. ^ Lindén, Claudia (2014). Ellen Keys feministiska estetik, förord ur Skönhet för alla 
  18. ^ Sanner, Inga (1995). Att älska sin nästa såsom sig själv 
  19. ^ Key, Ellen (1911). Barnets århundrade. Stockholm. sid. 25 
  20. ^ Key, Ellen (1911). Barnets århundrade. Stockholm. sid. 35 
  21. ^ Jansson, Hedda (2013). Strand som andligt rum 
  22. ^ SBL Band 21 (1975-1977), s. 90.
  23. ^ Ellen Key skolan – hur det började
  24. ^ ”Ellen Keyskolan F-6”. goteborg.se. http://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/ellen-key-skolan-f-6/!ut/p/z1/jZBPC4JAEMU_SwevzqyuIt02SsuM_iHaXkJhWwVzRS2hT99Cl6KQ5jaP93vzGOCQAq-zeymzvlR1Vun9xN0ztQIkISVrbxPOkZE5Q985IlIbklHDygH-D7_TEqHagEviI9sv3O1hQRGjcV7Hv3j8GIazgzWzEYOt9R8_UpB_xb8fghC4rFT-ehWrc9uTwFtxEa1ozVur5aLvm25qoIHDMJhSKVkJsxMG_iIK1fWQfhihucZxnD4ikbDJEwLlRfA!/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/. Läst 25 oktober 2016. 
  • Händelser man minns – en bokfilm 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]