Hans Larsson (filosof)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hans Larsson
Hans Larsson circa 1910.jpg
Hans Larsson på ett foto 1908.
Född18 februari 1862[1]
Östra Klagstorps församlingSverige[1]
Död16 februari 1944[1] (81 år)
Lunds domkyrkoförsamlingSverige[1]
BegravdNorra kyrkogården, Lund
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningEssäist, filosof[1]
BefattningStol nummer 15 i Svenska Akademien (1925–1944)[2]
ArbetsgivareLunds universitet
UtmärkelserDe Nios Stora Pris (1920)
Redigera Wikidata

Hans Larsson, född 18 februari 1862 i Östra KlagstorpSöderslätt i Malmöhus län, död 16 februari 1944 i Lund, var en svensk filosof och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien 19251944, stol 15.

Hans Larsson var professor vid Lunds universitet och han skrev också skönlitteratur i form av romaner. Larsson var en humanist med en ödmjuk inställning till vetande och han fungerade som mentor åt flera svenska författare. Larsson var även en framstående essäist. Han anses ha grundat Lundafilosofin.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hans Larssons grav på Norra kyrkogården i Lund.

Hans Larsson var son till lantbrukaren Lars Persson och Kersti Nilsdotter. Efter skolgång i Trelleborg blev han klasskamrat med sin syssling, författaren Ola Hansson, på Katedralskolan i Lund. Vid 18 års ålder hade han blivit föräldralös. Vid 20 års ålder dog en av hans bröder, vilket innebar att släktgården, där Larsson vuxit upp, fick säljas. [3]

Efter mogenhetsexamen 1881, skrevs han in vid Lunds universitet där han avlade kandidatexamen 1888. År 1884 och sex år framåt undervisade han vid Kronobergs läns folkhögskola i Grimslöv, för att 1899–1901 verka vid Uppsala Högre allmänna läroverk, efter att han utsetts till docent i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet.

Hans första skrift, Intuition. Några ord om diktning och vetenskap utkom 1892 och tar upp spörsmål som skulle genomsyra hela Hans Larssons liv; att kombinera estetiken i den kulturradikalism som manifesterades i 1880-talets diktning, med intuitionen som han såg som den högsta formen av intellekt. Larsson försvarade 80-talets litteratur mot både Ola Hanssons och Verner von Heidenstams polemik.

Och i Skånes huvudstad Lund bor också deras store, stillsamme diktartänkare som få känner till.[4]
Rainer Maria Rilke i brev till sin hustru enligt förord av Ingela Josefson i nyutgåva av Larssons Intuition

År 1893 blev han på samma gång fil.lic., fil.dr. och docent i teoretisk filosofi vid Lunds universitet med avhandlingen Kants transcendentala deduktion af kategorierna. I den akademiska världen gjorde Hans Larsson ett personligt intryck såsom bondson. Han var mycket omtyckt; tystlåten, försiktig och sävligt betänksam med en tolerant respekt för andras åsikter. Larsson kallades "Kloke-Hans" (uttalades på skånska: "Kloge-Hans").

År 1901 erhöll han tjänsten som professor i teoretisk filosofi, och blev därmed efterträdare till Johan Jacob Borelius, vid Lunds universitet. År 1905 gifte han sig med lärarinnan Johanna Pålsson i Anderslöv. Larsson förblev professor i Lund tills han blev emeritus 1927, då han två år dessförinnan hade invalts i Svenska akademien. Hans inval i Svenska akademien ogillades av Heidenstam.

Att se honom komma gående var som att se den skånska hembygden i mänsklig gestalt, gedigen och förtroendeingivande. Får jag säga: den vise bonden.[5]
Anders Österling i Minnets vägar

Larsson ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Filosofen Hans Larsson[redigera | redigera wikitext]

I centrum för Hans Larssons filosofi står intuitionen som definieras som den mänskliga förmågan att i en åskådning omfatta en rikedom av föreställningar, vilket är möjligt när kunskapen blivit tillräckligt bearbetad så att tanke och känsla kan förenas. Intuitionen utgjorde utgångspunkten för Hans Larssons livsfilosofi och representerade människans självförverkligande och grundläggande behov av aktualitet, vilket enligt Larsson kunde beskrivas som "åtrån efter liv".[3] När intuitionen framträder kan det framstå som att insikten är oberoende av logiken, men detta är enligt Larsson bara skenbart; snarare har i det skedet "grovlogik", såsom syllogismer, övergått i finare, mer nyanserad logik.

Enligt Larsson ger intuitionen upphov till den estetiska stämningen. I sina filosofiska verk återkommer han till skönlitteraturen, där han finner exempel på sin tes att den högsta medvetandefunktionen är just intuitiv och inte "grovlogisk"; motsatsen till intuition är enligt Hans Larsson diskursiviteten. Detta var i strid mot den populäre franske filosofen Henri Bergson, som menade att intuitionen var en utveckling av instinkten, någonting skilt från förståndet. Viktiga verk av Larsson i dessa frågor är Intuition (1892), Poesiens logik (1899) och Intuitionsproblemet (1912); i den senare redogör han för skillnaden mellan sin och Bergsons syn på vad intuition är. Senare skulle Hans Ruin i boken Poesiens mystik (1935) både invända emot och försöka komplettera Larssons teser om diktens förhållande till logiska lagar.

Det Larsson kallar "det estetiska lifvet" kännetecknas alltså av intuitionen, den intuitiva syntesen, och har djupast sett universums grundritning som korrektiv och rättesnöre. Poesins logik bottnar i, och är identisk med, den objektiva världsordningen. Denna världsordning finns inbyggd i människans psyke vars struktur är analog med universums; Kant och Platon ingår här syntes för Larsson.
– Gunnar Matti, "Det intuitiva livet: Hans Larssons vision om enhet i en splittrad tid"

Författaren och litteraturvetaren Reidar Ekners avhandling från 1962 handlar om Hans Larssons estetik. Han hävdar att ursprunget till Larssons intuitionsfilosofi har tre grenar: Spinozas intuitionsbegrepp, intryck från Det omedvetnas filosofi av Eduard von Hartmann samt ett brev av Wolfgang Amadeus Mozart där kompositören beskriver sin kreativitet.[3] År 1999 utkom en avhandling av Gunnar Matti om Hans Larssons intuitionsfilosofi. [3]

Larsson ansåg själv att hans viktigaste bidrag till filosofin förutom intuitionsfilosofin bestod i konvergenstanken och studier av Kants transcendentalfilosofi. Konvergenstanken, som bland annat skönjes i minnesteckningen över Christopher Jacob Boström, polemiserade emot Axel Hägerströms värdenihilism. Larsson menade i stället att värden förutsätter någon form av konsekvens och att även då människor synes ha motstridiga värderingar så delar de ändå samma principvärderingar. Denna konvergenstanke framkommer som tydligast i Spinoza (1931), och han delar i mycket Spinozas etiska betraktelsesätt, fastän han åtminstone till ålderdomen ansåg sig förespråka nykantianismen. Larsson lär också ha sagt att hans djupaste filosofi fanns i verket Hemmabyarna. [6]

Förutom filosofin låg pedagogik och psykologi Hans Larsson varmt om hjärtat. Hans livsgärning präglades av idealet om klarhet och tydlighet samt att filosofin skulle kännas som personliga livsfrågor. Han betraktade det mänskliga psyket som en oupplöslig enhet och ville inte skilja psykologin från filosofin.[7] År 1896 publicerade Larsson Lärobok i psykologi på empirisk grund, som bl.a. byggde på forskning av Wilhelm Wundt, vilken blev mycket använd.

En systembyggare var förvisso inte Hans Larsson. Han var heller inte det slags tänkare som drar till sig uppmärksamheten som grundare av en skarpt markerad filosofisk riktning eller som uttalad anhängare av en viss skola. Hans sinne för samband, övergångar och nyanser förbjöd honom t ex att ta parti för värdenihilismen. Han ansåg, att det inte går att göra en skarp skillnad mellan sakomdömen och uttryck för känslor. Han bestred vidare tesen, att det inte går att argumentera i värdefrågor. Hans uppfattning på dessa punkter stämmer i själva verket ganska väl med vissa avancerade nutida teorier.
– Hans Regnéll, Dikt och verklighet i Hans Larssons Hemmabyarna, 1978

Som filosof utövade han ett enormt inflytande, inte enbart på andra filosofer som Alf Ahlberg, Alf Nyman och Gunnar Aspelin, utan även genom att hans skrifter nådde ut till den breda publiken. Hans Larsson skrev även om intellektuella i sin samtid, bland annat Gottfrid Billing, Emilia Fogelklou, Christopher Jacob Boström och Per Axel Samuel Herrlin. På hans seminarier deltog bland annat Gabriel Jönsson och han hade brevkontakt med Tora Vega Holmström och Hjalmar Bergman. Larsson kom att ha stort inflytande på socialdemokraten Oscar Olsson, som anses vara den svenska studiecirkelns upphovsman. Larssons lärjunge Alf Ahlberg blev sedermera rektor på arbetarrörelsens folkhögskola i Brunnsvik.

Den 18 februari 1953 konstituerades Hans Larsson Samfundet på Lunds universitet i syfte att genom publikationer främja det vetenskapliga studiet av livs- och kulturfrågor. Samfundet utger bokserien Insikt och handling och startade 1974 bokförlaget Doxa, som 1990 såldes och ombildades till Nya Doxa.

Den politiska samtidsdebatten[redigera | redigera wikitext]

I Strindbergsfejden ställde sig Hans Larsson på Strindbergs och åttiotalisternas sida.[8] Omkring 1910 började Hans Larsson stridigt deltaga i den aktuella politiska debatten i dagspressen och i småskrifter, detta till mångas förvåning då hans hållning varit allmänt meditativ och romantiskt jordnära. I Under världskrisen (1920) kritiserade han den maktdyrkan, nationalism och de antidemokratiska idéer som florerade. I synnerhet gick han i polemik mot vad som brukar benämnas som "1914 års idéer", vilket företräddes av Fredrik Böök, Sven Hedin, Rudolf Kjellén och Vitalis Norström. I en rad tidningsartiklar tog han kraftfull ställning mot nazismens framväxt i Tyskland. [6]

I sin gärning var Hans Larsson folklig, rationell och antiauktoritär, och han hade till skillnad från sin syssling Ola Hansson svårt att fördra moderna nietzscheanska och intelligensaristokratiska ideal. Han sista skrift, Minimum, angriper den antiintellektualism och maktdyrkan som skakade 1930-talet. I denna polemik verkar han ha sökt en parallell hos Platon och dennes strid med sofisterna. Larsson betraktade sig som vänsterman och hade förståelse för arbetarrörelsens strävanden även om han inte själv var socialist. Larsson försvarade även den grekiska filosofin i teologisk debatt då han tog ställning mot den anti-idealism som utgick från Karl Barth och bland annat förespråkades av Anders Nygren inom Lundateologin, vilken ville avskilja kristendomen från det västerländska filosofiska arvet..

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Intuition, 1892
  • Kants transscendentala deduktion af kategorierna, 1893
  • Lärobok i psykologi på empirisk grund, 1896
  • Enkla och sammansatta stämningar i dikten, 1898
  • Studier och meditationer, 1899
  • Poesiens logik, 1899
  • Viljans frihet, 1899
  • Gränsen mellan sensation och emotion, 1899
  • Sveriges historia i dess sammanhang med Norges och Danmarks jämte notiser ur världshistorien, 1903
  • Idéer och makter, 1908
  • Om bildning och självstudier, 1908
  • Kunskapslivet, 1909
  • På vandring, 1909
  • Rousseau och Pestalozzi i våra dagars pedagogiska brytningar, 1910
  • Reflexioner för dagen, 1911
  • Intuitionsproblemet, 1912
  • Evighetsfilosofien i Platons Faidon, 1912
  • Platon och vår tid, 1913
  • Logik, 1914
  • Vänstersynpunkter, 1914
  • Dagens frågor, 1914
  • Filosofien och politiken, 1915
  • Hemmabyarna, 1916
  • Athena, 1917
  • Nationalitetsprincipens eventuella tillämpning vid det blivande fredsslutet, 1917
  • Idéerna i Stabberup, 1918
  • Under världskrisen, 1920
  • Den intellektuella åskådningens filosofi, 1920
  • Den grekiska filosofien, 1921
  • Skolformer och skolkurser, 1922
  • Filosofiska uppsatser, 1924
  • Per Ståstdräng och de andra, 1924
  • Filosofiens historia i korta drag, 1924
  • Etisk diskussion, 1925
  • Litteraturintryck, 1926
  • Minne av Gottfrid Billing, 1926
  • Minnesteckning över Christopher Jacob Boström, 1930
  • Om själen, 1930
  • Spinoza, 1931
  • Gemenskap, 1932
  • Minimum, 1935
  • Emilia Fogelklou, 1935
  • Per Axel Samuel Herrlin, 1938
  • Postscriptum, 1944

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11040, omnämnd som: Hans Larsson, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Svenska Akademin ledamotsregister: larsson-hans, läst: 20 juli 2020, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b c d] Matti, Gunnar, 1958- (2000). Det intuitiva livet : Hans Larssons vision om enhet i en splittrad tid (Latẗ omarb. utg). Gidlund. ISBN 91-7844-309-1. OCLC 45447965. https://www.worldcat.org/oclc/45447965. Läst 24 juni 2020 
  4. ^ Larsson 2012, s. 1.
  5. ^ Österling 1967, s. 137.
  6. ^ [a b] Dahllöf, Tordis, 1928- (1978 ;). Dikt och verklighet i Hans Larssons Hemmabyarna. Doxa. ISBN 91-578-0053-7. OCLC 186161005. https://www.worldcat.org/oclc/186161005. Läst 18 juni 2020 
  7. ^ Matti, Gunnar, 1958- (2000). Det intuitiva livet : Hans Larssons vision om enhet i en splittrad tid (Latẗ omarb. utg). Gidlund. ISBN 91-7844-309-1. OCLC 45447965. https://www.worldcat.org/oclc/45447965. Läst 24 juni 2020 
  8. ^ Matti, Gunnar, 1958- (2000). Det intuitiva livet : Hans Larssons vision om enhet i en splittrad tid (Latẗ omarb. utg). Gidlund. ISBN 91-7844-309-1. OCLC 45447965. https://www.worldcat.org/oclc/45447965. Läst 24 juni 2020 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Aspelin, Gunnar (1946). Hans Larsson som tänkare och skriftställare. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 488. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Bjerstedt, Åke (1972). Den intuitiva syntesen: ett grundbegrepp i Hans Larssons litteraturpsykologi av potentiellt intresse för kreativitetsforskningen. Pedagogisk-psykologiska problem, 0346-5004 ; 167. Malmö: Lärarhögskolan. Libris länk 
  • Dahllöf, Tordis (1978). Dikt och verklighet i Hans Larssons Hemmabyarna. Doxa småskrifter, 99-0180545-7 ; 3. Lund: Doxa. Libris länk. ISBN 91-578-0053-7 
  • Ekner, Reidar (1962). Hans Larsson om poesi: en analys av hans estetik. Stockholm: Norstedt. Libris länk 
  • Matti, Gunnar (2000). Det intuitiva livet: Hans Larssons vision om enhet i en splittrad tid (Lätt omarb. utg). Hedemora: Gidlund. Libris länk. ISBN 91-7844-309-1 
  • Mortensen, Johan (1917). Människor och böcker: studier och kritiker. Lund: Gleerups. sid. 257–269. Libris länk. http://runeberg.org/mjmmanbok/0261.html 
  • Nyman, Alf (1945). Hans Larsson: en svensk tänkareprofil. Stockholm: Natur och Kultur. Libris länk 
  • Nyman, Alf (1915). Hans Larsson: en svensk intuitionsfilosof. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Nils Ludvig (1931). Hans Larsson – en svensk folkuppfostrare. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Oscar (1949–1951). Hans Larsson. Stockholm: Eklund. Libris länk 
  • Petersson, Bo (2004). Värdering och faktum: studier i Hans Larssons moralfilosofi. Studier i tillämpad etik, 1402-4152 ; 9. Linköping: Centrum för tillämpad etik, Linköpings universitet. Libris länk. ISBN 91-85297-16-X 
  • Rabenius, Olof (1944). Hans Larsson: en svensk diktarfilosof. Stockholm: Fritze. Libris länk 
  • Wägner, Elin (1944). Hans Larsson: tal vid inträdet i Svenska akademien den 20 december 1944. Stockholm: Bonnier. Libris länk 


Företrädare:
Aron Alexanderson
Inspektor för Malmö nation
1906-1913
Efterträdare:
Axel Herrlin