Hans Lidman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hans Lidman, född 22 augusti 1910 i Sveg, död 4 april 1976 i Edsbyn i Ovanåkers kommun i Hälsingland (självmord), var en svensk författare och fotograf.

Han flyttade med föräldrar till Edsbyn redan 1910 och växte upp och förblev bosatt i Edsbyn. Han var självlärd biolog och lokalt verksam för naturskydd och hembygdsforskning. Bland annat som initiativtagare till och ordförande i den lokala naturskyddsföreningen Voxnadalens naturvårdare från 1956, som ordförande i hembygdsföreningen i Ovanåker från 1943, som ordförande i Ovanåkers fiskerivårdsförening 1943-1962, var styrelseledamot i Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund och styrelseledamot i Gävleborgs läns konstförening och verksam med redaktörskap i hembygdsårsboken Hälsingerunor 1947-1956[1][2][3] och för böckerna Fäbodar (1963) och Fäbodminnen (1965). Edsbyns Museum tillkom på hans initiativ och med hans drivande inverkan[4].

Han gifte sig med Clary Näslund från Härnosand 1943, som var utbildad till lärare med sitt första lärarjobb i Edsbyn från augusti 1939. De kom att träffa varandra vid hennes första dag på skolan i Edsbyn. Hon träffade även Hans Lidmans äldre syster Gun Lidman samma dag, som också var utbildad lärare. Clary Lidman kom sedan att bidra med stöd för honom i hans författarskap med att läsa och rätta hans manus[5].

Som författare hade han en strävan att erkännas (för "att bli något") och räknas in i litteraturhistorien, men han placerades tidigt i facket folkligt populär fiske- och naturboksförfattare som skriftställare, utanför kategorin de skönlitterära författarna. Detta fast han skrev om fisket, folket, djuren och naturen, inte enbart som fackkännare, utan även med mer personlig ambition skönlitterärt.[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxtåren för Hans Lidman blev mycket svåra, faderslös sedan den inom lokalt nystartad träförädling företagsledande fadern i ekonomisk dilemma skjutit sig när han inte än var fyllda tre år[7], i fortsättningen med strängt uppfostrande mor och två systrar. Genom den stränga moderns och kännande på sig även egna krav på att bli något på faderns och släktens sociala nivå, utan fadersförebild och stöd blev han blyg, stammande och tillbakadragen, med följden att få återkommande samma mardrömmar och förvandlades till en outsider. Han höll sig ensam ute, lekte inte eller spelade inte fotboll med andra barn. Det fanns därigenom en skygg läggning och ett svårmod hos honom, som följde honom genom livet. Ute i skogen och vid sjöar och älvar kände han sig dock fri och han älskade att fiska.[8]

Från och med 1933 skrev han tidningsartiklar mest om fiske och hembygd, först till lokaltidningen Ljusnan, senare även till fiske- och andra facktidskrifter. Från och med 1941 skrev han närmare en bok om året, flera utkomna postumt. Utöver det fortsatt en mängd tidningsartiklar, vanligast fiske- men även natur- och hembygdsartiklar[9]. För att försörja sig hade han arbetat till en början i ungdomsåren med diverse ströjobb inom skogshanteringen, somliga av lärlingskaraktär som timmermätare, flottare, skogshuggare och även med utsättning och stakning vid vägbyggen[10]. Ett av hans tidiga återkommande säsongsarbeten var som flottare i Öjungsån som sextonåring 1927. Han kallade sig för skogspraktikant vid mönstringen till militärtjänstgöring 1930[11].

Hans start som bokförfattare, av "Ovanåkersböckerna", kom sig av erhållet uppdrag från Nordiska Museet om intervjuer efter frågelistor, som han utfört i flera år, av kulturtraditionsbärande åldringar inom socknen, som han sedan bearbetade och publicerade. Den första av fem blev utgiven 1941, de andra kom sedan årligen till 1945[12]. Från 1945 kunde han lämna sina andra arbeten och bli författare på heltid.

Han gjorde sig alltså som författare känd som mest fiske- och naturskildrare. Han var sedan barnaår en hängiven fiskare, först som allmogefiskare, sedan särskilt som flugfiskare (idag som en suveränt oöverträffbar skildrande ikon för flugfiskare[13]). Han utvecklade sina natur- och kulturkunskaper redan som ung genom sina mestadels ensamma vandringar och fisken inom Ovanåkers och angränsande delar av Hälsinglands skogar och skrev med detta som tema bland annat böckerna Fisket i våld (1942), Det nappar i Svartån (1945), Fiskefeber (1960) och Sommarkväll vid Svartån (1961), som i alla med det fiktiva namnet "Svartån" beskriver ån Flaxnan belägen söder om Edsbyn och främst den övre delen, Mållångsboån[14][15] nedströms sjön Mållången. Och från början mest om sina tidigaste fiskeupplevelser där, först som sjuttonåring försommartid 1928[16], och de närmast sexton kommande åren. Senare användes namnet även för hans författade upplevelser från överst i åsystemet, vid Övre Tälningsån, när fisket i Mållångsboån och Flaxnan förstördes[17] genom ombyggnation, klar i augusti 1944, av flottningsdammen överst i ån till damm för årsregleringsmagasin[18]av sjön Mållången för samtidig vattenkraftsutbyggnad i Voxnan vid Alfta[19], som därefter genom nolltappning av vatten ur dammen sommartid genast förstörde fiskemöjligheterna i hela ån.

Efter ombyggnationen av dammen i översta Mållångsboån sökte sig Hans Lidman även till vandringar och fiske i Norrlands inland och fjällvärld, från Härjedalen till Nordkalotten och även inom Norge och norra Finland. Flera av de författade berättelserna i hans sedan utgivna böcker har sitt ursprung från upplevelserna därifrån, men också med inblandade sådana från Ovanåkersskogarna eller "Svartån". Nordkalotten kom att bli ett av hans favoritområden med flera utgivna böcker med detta område som tema. Nästan varje sommar under tjugo års tid reste han till Nordkalotten för att få material och ta fotografier till nya böcker och var ibland borta upp till åtta veckor, med familjen, hustrun och de två döttrarna kvar på hemmaplan.[20]

Böckerna "Den sjungande dalen" utgivna 1954 och sedan "Det nappar i Svartån" 1958 (FiB-upplagan) var de som han publikt slog igenom med som författare. Även boken "Pärlugglans skog" (1960) blev en stor framgång. Under ett antal år, under 50- och 60-talen var han näst Astrid Lindgren den mest säljande författaren i Sverige och därför starkt efterfrågad av sina kontrakterade bokförläggare, vilket sedan med allt ökande krav på sig själv, blev till en för honom alltmer tilltagande psykiskt ohanterbar sjukdomsframkallande press[21][22].

De sista åren var han mer produktiv än någonsin. Han ställde höga krav på sig själv, vilket blev till ett personligt problem men också en källa till utveckling, hans språk förfinades och hans ämnesområden utvidgades. Efter varje resa hade han allt svårare att hämta sig, men kände ändå tvånget att fortsätta, att bli något. Hans enorma arbetsbörda och produktion slet på hans psykiska hälsa, han blev nervös, deprimerad, ångestfylld och grubblande. Han fick också stora hörselproblem som utestängde och försvårade samtal. Att inte höra fåglarna var särskilt plågsamt för honom. Han plågades samtidigt alltmer av minnen från sin barndom och sin fader och fick märkliga tvångstankar om möjligt självmord med revolver som sin far. Så uppkomna efter minnet från en tågresa i Murmansk och fotografering utan tillstånd, av att ha fått en rysk kall pistolpipa pressad mot sin nacke, som då förföljde honom ständigt. Han talade ofta om "nackskott" och bar sista tiden på sig en laddad revolver. Natten till den 4 april satte han revolvern i nacken och tryckte av.[23]

Hans Lidman skrev också boken Lim-Johan – ett levnadsöde om den naivt målande självlärde konstnären och byoriginalet med mera Johan Erik Olsson, Edsbyn, vars alster under sin livstid ej hade uppskattats, utan hade hånats och mestadels förskingrats. Postumt fick Hans Lidman, av honom uppmärksammad för museimannen Philibert Humbla i Gävle, i uppdrag av denne att insamla och tillsammans föra fram Lim-Johans kvarvarande tavelkonst och göra den allmänt känd (och uppmärksammat så utfört från tiden före 1949 [24]), och som numera är mycket högt värderad, utställd på Edsbyns museum och Moderna museet. Hans Lidman var också utöver kännare av Lim-Johans tavelkonst konstkunnig och tavelsamlare av flera kända stora mästares verk främst grafik och etsningar, av Rembrandt, Munch, Zorn, Picasso, Chagall, Matisse, Ehrensvärd, John Steen, Mårten Andersson m.fl.

Totalt skrev han ett 60-tal böcker, som såldes i mellan 1,5-2 miljoner exemplar, varav många titlar översattes till ett 10-tal språk[25]. Särskilt många blev utgivna på norska (23 st) och även på finska (13 st). Böckerna med fiskeberättelser kan dock ha ett helt annat urval av berättelser än de svenska böckerna med samma titel[26][27].

Böckerna om fiske blev kanske hans största framgångar, men Lidmans böcker är svåra att genrebestämma därför att de innehåller en blandning av skönlitteratur, med genom egna upplevelser nedskrivna berättelser om fiske och natur, med dokumentärer om människor och med hans egna tankar och upplevda känslor.[28] Han har ansetts som vår litteraturs främste skönlitteräre naturskildrare.

Efter Hans Lidmans död[redigera | redigera wikitext]

Hans böcker finns samlade i en Hans Lidman-avdelning i Edsbyns bibliotek och i Edsbyns museum i samma byggnad, där i museet även en del av hans fotografier och representativa tillhörigheter finns utställda. I museet finns även många av hans manus och fotografier mm samlande i arkiv, även skannade digitalt.

Sedan 1987 finns ett Hans Lidman Sällskapet med årliga möten och utflykter främst i Edsbytrakten och med utgivningar av årsskrifter, med syfte att sträva efter vidgad och fördjupad förståelse för Hans Lidmans författarskap, samt främja forskningen om honom. Ur en egen stipendiefond utdelar sällskapet stadgeenligt ett stipendium till förtjänstfulla skildrare på svenska av natur och människor i Norden i Hans Lidmans anda.

Han är begravd på Ovanåkers kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1941Från 1800-talets Ovanåker
  • 1942Fisket i våld
  • 1942Gamla Ovanåkersoriginal
  • 1943Känt folk i gamla Ovanåker
  • 1944Gamla Ovanåkersknektar
  • 1945Det nappar i Svartån
  • 1945Kulturbilder från gamla Ovanåker
  • 1946Skogen kallar
  • 1947Skogsvandringar
  • 1948Fjällfisken hugger
  • 1948Edsbyn i bild (finns i tre något olika upplagor 1948-49)
  • 1950En jägarens ungdomssynder
  • 1951Sommardagar
  • 1951Fäbodnatt
  • 1952Fiskefeber
  • 1953Vinterdagar
  • 1954Den sjungande dalen
  • 1955Nappatag
  • 1956Bortom stigarna
  • 1956Sommar i torpet
  • 1957Nordkalott
  • 1958Det nappar i Svartån (ny omarbetad upplaga)
  • 1958Mångmilaskog
  • 1959Laxögat
  • 1959Sonfjället
  • 1960Tranropet
  • 1960Pärlugglans skog
  • 1960Fiskefeber (något omarbeted)
  • 1961Sommarkväll vid Svartån
  • 1962Lax i Mörrum
  • 1962Ovanåkers socken
  • 1963Mina lyckliga år
  • 1963Äventyr i norr
  • 1963Fäbodar (redaktörskap)
  • 1964Gäddan som alltid högg
  • 1964Nordkalott (ny upplaga i pocket)
  • 1965Fäbodminnen (redaktörskap)
  • 1965Solen och frosten
  • 1966Kamrat i norr
  • 1967I Tintomaras spår
  • 1968Nådasmulor
  • 1968Fisket i våld (ny omarbetad upplaga)
  • 1969Under silverbågen
  • 1970Tusen vingar
  • 1971Lim-Johan – ett levnadsöde
  • 1971Napp i norr
  • 1972Gudanatt
  • 1973Resa in i solen
  • 1974Munkakliv
  • 1974Olle Nordberg – en nordisk faun
  • 1975Lapplands stjärna
  • 1975Bruset från Björnån
  • 1976Fina fisken
  • 1976Johnny Mattsson – träkonstnär
  • 1977Dansen kring järnet
  • 1978Vargen tog min Mari
  • 1979Polarnatt
  • 1981Det gula ögat
  • 1984Renstigen
  • 1985Finnskog
  • 1985Skogsvandringar (ny upplaga)
  • 1986Möte vid Svarttjärn
  • 1987Kring kojelden
  • 1988Uvabo-Karin (återutgivning av berättelser ursprungligen publicerade i Levande livet på 1930-talet[29])
  • 1995En vit fluga i Jaurekaska
  • 2004Min bäck, min å
  • 2007Den nya vägen
  • 2008Nattens drottning
  • 2011 - Sommarnatt - vandringar och möten

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Häger, P.W. (1961). Hans Lidman, framgångsrik hälsingeförfattare, i: Hälsingerunor, en hembygdsbok 1961. sid. 118-123 
  2. ^ Andersson, Albert (1976). Till minnet av Hans Lidman, i: Hälsingerunor, en hembygdsbok 1976. sid. 133-139 
  3. ^ Göran Norin - Stig Elvén (1995). Edsbyn i backspegeln. sid. 89 
  4. ^ Eriksson, Göran och Malmsten, Hans (2015). Längs stigarna med Hans Lidman : Från en tid då allt tycktes möjligt. sid. 198 
  5. ^ Lidman, Clary (2005). Liten dagbok, Hans Lidman Sällskapet, Årsskrift 2005. sid. 3-82 
  6. ^ Andersson, Bernt-Olov (1996). Hans Lidman, i Gästrike-Hälsinge Litteratur, Gidlunds förlag. sid. 297 
  7. ^ Pettersson, Harry (1995). När industrin kom till Byn. sid. 77 
  8. ^ Andersson, Bernt-Olov (1996). Hans Lidman, i Gästrike-Hälsinge Litteratur, Gidlunds förlag. sid. 298 
  9. ^ Malmsten, Hans (2017). Hans Lidmans samlade skrifter : En bibliografi. sid. 1-75 
  10. ^ Eriksson, Göran och Malmsten, Hans (2015). Längs stigarna med Hans Lidman : Från en tid då allt tycktes möjligt. sid. 73 
  11. ^ Eriksson, Göran och Malmsten, Hans (2015). Längs stigarna med Hans Lidman. sid. 80 
  12. ^ Lidman, Clary (1989). Min make Hans Lidman, författare, i: Hans Lidman Sällskapet, Hans Lidman-Norrlandsfiskaren. sid. 117-126 
  13. ^ Westrin, Gunnar (1989). Hans Lidman i mitt hjärta, i: Hans Lidman Sällskapet, Hans Lidman-Norrlandsfiskaren. sid. 99-110 
  14. ^ Lidman, Hans (1955). Nappatag. sid. 23 
  15. ^ Bäckström, Lage (1989). Hans Lidmans brev till Lage Bäckström, i: Hans Lidman Sällskapet, Hans Lidman-Norrlandsfiskaren. sid. 32-34 
  16. ^ Bäckström, Lage (1989). Hans Lidmans brev till Lage Bäckström, i: Hans Lidman Sällskapet, Hans Lidman-Norrlandsfiskaren. sid. 32 
  17. ^ Lidman, Hans (1996). Ett vatten dör, Mållongsboåns vattensystem regleras, i: Hans Lidman Sällskapets Årsskrift 1996, Noveller, reportage och artiklar ur Sportfiskaren 1937-1953. sid. 49-54 
  18. ^ Vattenregleringsföretagen/VRF, www.vattenreglering.se/vattenhushållning 
  19. ^ Lidman, Hans (1996). Bygden som sålde sin själ, i: Hans Lidman Sällskapets Årsskrift 1996, Noveller, reportage och artiklar ur Sportfiskaren 1937-1953. sid. 55-58 
  20. ^ Andersson, Bernt-Olov (1996). Hans Lidman, i Gästrike-Hälsinge Litteratur, Gidlunds förlag. sid. 300 
  21. ^ Fall, Carl-Axel (1989). Samtal med Karl-Fredrik Björn, i: Hans Lidman Sällskapet, Hans Lidman-Norrlandsfiskaren. sid. 63-72 
  22. ^ Smedman, Rolf (1989). Tillbaka till Svartån, i: Hans Lidman Sällskapet, Hans Lidman-Norrlandsfiskaren. sid. 11-16 
  23. ^ Andersson, Bernt-Olov (1996). Hans Lidman, i Gästrike-Hälsinge Litteratur, Gidlunds förlag. sid. 300 
  24. ^ Hans Lidman-Stig Elvén (1949). Edsbyn i bild. sid. 89 
  25. ^ Andersson, Albert (1976). Till minne av Hans Lidman, i: Hälsingerunor, en hembygdsbok 1976. sid. 139 
  26. ^ Eriksson, Göran och Malmsten, Hans (2015). Längs stigarna med Hans Lidman: Från en tid då allt tycktes möjligt. sid. 386-387 
  27. ^ Malmsten, Hans (2017). Hans Lidmans samlade skrifter: En bibliografi. sid. 27-29 
  28. ^ [dels.nu/sällskapen ”De Litterära Sällskapen i Sverige (DELS), Hans Lidman-sällskapet”]. dels.nu/sällskapen. 
  29. ^ Information från bokstugan.se

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]