Hans Strååt

Från Wikipedia
Hans Strååt
Allan Edwall Sif Ruud och Hans Strååt.
Allan Edwall Sif Ruud och Hans Strååt.
FöddHans Olof Strååt
17 oktober 1917
Stockholm
Död26 januari 1991 (73 år)
Lidingö
MakaMarianne Karlbeck
SläktingarHjalmar Strååt (far)
Göran Strååt (bror)
IMDb SFDb

Hans Olof Strååt, född 17 oktober 1917 i Stockholm, död 26 januari 1991Lidingö, var en svensk skådespelare. Han var son till konstnären Hjalmar Strååt.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Strååt (tredje från vänster) tillsammans med TV-teaterensemblen säsongen 1958/1959.

Under gymnasietiden var Strååt intresserad av att skriva poesi och måla. Han studerade vid Gösta Terserus och Axel Witzanskys teaterskolor 1939–1940 och vid Dramatens elevskola 1940–1943. Efter genomförda studier engagerades han vid Dramaten fram till 1951 och därefter vid Upsala Stadsteater fram till 1956 för att sedan åter engageras vid Dramaten. Där gjorde han sin sista roll 1988 i Din stund på jorden, en pjäs han också regisserade. Han är en av Dramatens flitigaste aktörer med ungefär 150 scenroller. Vid sidan av detta var han också verksam inom den tidiga TV-teatern, där han hade roller i bland andra Midsommardröm i fattighuset (1959), Spatserkäppen (1959) och Porträtt av jägare (1959).[1]

Han filmdebuterade 1941 i Gustaf Molanders Den ljusnande framtid och kom att medverka i drygt 50 film- och TV-produktioner. På film fick han företrädesvis agera i biroller, ofta sympatiska karaktärer. Bland hans betydande roller finns de som frälsningssoldat i Anna Lans (1943), som lärare i Kvarterets olycksfågel (1947) och återigen som frälsningssoldat i Stora Hoparegränd och himmelriket (1949).[1]

Han tilldelades Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1954 och O'Neill-stipendiet 1987.[1]

Han var gift från 1949 med skådespelerskan Marianne Karlbeck och var far till skådespelerskan Jannika Strååt.[1]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1942 Steve Eldridge Ut till fåglarna (George Washington Slept Here)
George S. Kaufman och Moss Hart
Alf Sjöberg Dramaten
1943 Biskopen Kungen (Le Roi)
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1948 Herr Lebonze En vildfågel (La Sauvage)
Jean Anouilh
Rune Carlsten Dramaten
1949 Biff En handelsresandes död (Death of a Salesman)
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
Lord Percy, greve av Northumberland En dag av tusen (Anne of the Thousand Days)
Maxwell Anderson
Olof Molander Dramaten
1950 Professorn Tokiga grevinnan (La folle de chaillot)
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
Patron Chéri
Colette
Mimi Pollak Dramaten
Nils Gyllenstierna Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Förevisaren Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
1955 Överste Purdy Thehuset Augustimånen (The Teahouse of the August Moon)
John Patrick
Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater[2]
Judas (Un nommé Judas)
Claude-André Puget och Pierre Bost
Lars Barringer Upsala-Gävle stadsteater[3]
1956 Otto Frank Anne Franks dagbok (The Diary of Anne Frank)
Frances Goodrich och Albert Hackett
Olof Molander Intiman[4]
1957 Jago Othello
William Shakespeare
Börje Mellvig Riksteatern[5]
Advokaten Domaren
Vilhelm Moberg
Per-Axel Branner Intiman[6]
1960 Förste skådespelaren
Kungen i pantomimen
Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Fabrikör Åvik Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck Skansens friluftsteater[7]
1961 Filip, kung av Frankrike
Melun
Kung John (The Life and Death of King John)
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Medvedjenko Måsen (Чайка, Tjajka)
Anton Tjechov
Ingmar Bergman Dramaten[8]
Stolarna (Les Chaises)
Eugène Ionesco
Alf Sjöberg Dramaten
Juan, Yermas man Yerma
Federico García Lorca
Bengt Ekerot Dramaten
1962 Senor Panetta Resan (Le voyage)
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1964 Medverkande Å vilket härligt krig (Oh, what a lovely war)
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
1965 Don Carlos Don Juan (Dom Juan ou Le Festin de pierre)
Molière
Ingmar Bergman Dramaten[9]
Den gamle översten
Fältherren
Mutter Courage (Mutter Courage und ihre Kinder)
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1968 Descartes
Azzolino
Christina
Lars Forssell
Frank Sundström Stockholms stadsteater
1975 Medverkande Staden spelar upp!
Carl Zetterström
Lars Amble Dramaten
1980 Foxwell J. Sly Rävspel (Sly Fox)
Larry Gelbart
Per Möller-Nielsen Helsingborgs stadsteater[10]
1983 Sorin Måsen (Чайка, Tjajka)
Anton Tjechov
Gunnel Lindblom Dramaten
1988 Stepan Lichodejev
Sokov
Förste författaren
Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита, Master i Margarita)
Michail Bulgakov
Jurij Ljubimov Dramaten

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1959 Angeläget ärende
Errand for Bernice
Jacques Deval Bygdeteatern[11]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1948 Jamanot, poliskommissarie Vi skiljas
Victorien Sardou
Rune Carlsten[12]
Marcus Antonius Antonius och Kleopatra
William Shakespeare
Alf Sjöberg[13]
1950 Till Det hemliga rummet
Nigel Balchin
Henrik Dyfverman[14]
1959 Bajan Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[15]
1960 Prästen Jons födelsedag
Inge Johansson
Helge Hagerman[16]
Åvik Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck[17]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1952 Pensionatsvärden Torkel Lammberg Hillmans semester: Som man ropar i skogen...
Folke Mellvig
Lars Madsén[18]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Hans Strååt”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60991&iv=OVERVIEW. Läst 18 augusti 2012. 
  2. ^ Barbro Hähnel (9 oktober 1955). ”Tehuset i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-10/245/11. Läst 22 augusti 2015. 
  3. ^ S. B-l (10 december 1955). ”Judasdrama i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-10/335/17. Läst 29 januari 2022. 
  4. ^ S. B-l (27 oktober 1956). ”Anne Frank i Stockholm”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1956-10-27/293/16. Läst 5 augusti 2017. 
  5. ^ ”Riksteatern ger ny Millerpjäs”. Dagens Nyheter: s. 12. 4 januari 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-01-04/3/12. Läst 26 maj 2018. 
  6. ^ Ebbe Linde (28 december 1957). ”Vilhelm Mobergs 'Domaren'”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1957-12-28/352/8. Läst 15 mars 2017. 
  7. ^ S B-l (23 juni 1960). ”Kvartetten som sprängdes”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-06-23/168/14. Läst 21 januari 2016. 
  8. ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015. 
  9. ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015. 
  10. ^ Ruth Halldén (14 maj 1980). ”Usel personinstruktion”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-05-14/131/20. Läst 16 juni 2018. 
  11. ^ Barbro Hähnel (16 februari 1959). ”Devalpjäs hos Bygdeteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-16/45/14. Läst 27 december 2021. 
  12. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 14 november 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-11-14/310/24. Läst 19 december 2021. 
  13. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 31 december 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-12-31/355/22. Läst 3 juni 2018. 
  14. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 30 mars 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-03-30/86/30. Läst 19 december 2021. 
  15. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 
  16. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 31. 19 november 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-11-19/315/31. Läst 18 mars 2016. 
  17. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 27. 24 december 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-12-24/350/27. Läst 18 mars 2016. 
  18. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 18. 20 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-20/256/20. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]