Harbin

Från Wikipedia
Version från den 17 maj 2017 kl. 11.15 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.1.1))
Harbin
kinesiska : 哈尔滨市?
pinyin: Hā'ěrbīn shì
Typ av område:
Provinsnivå 
 Prefekturnivå 
  Häradsnivå 
   Sockennivå
 Subprovinsiell stad
Provins Heilongjiang
(prefekturer i Heilongjiang)
Huvudort Daoli
Areal
Totalt 53 796 km²
Stadsdistrikt 7 045 km²
Folkmängd
Totalt* 10 635 971 (2010)
197,7 inv./km²
Stadsdistrikt* 5 878 939 (2010)
834,5 inv./km²
Större kinesiska nationaliteter
Officiell webbplats
Harbins läge i Heilongjiang, Kina.
Harbins läge i Heilongjiang, Kina.
*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/CN-23_ext.aspx
Källa för folkmängd i stadsdistrikt: http://www.geohive.com/cntry/CN-23_ext.aspx

Harbin, tidigare även känt som Pinkiang,[1] är en stad på subprovinsiell nivå i Manchuriet i nordöstra Kina, på floden Songhuas södra strand. Staden är huvudort i provinsen Heilongjiang. Harbin är ursprungligen ett manchuriuskt ord som betyder "platsen där man torkar fiskenät". Harbin har ett smeknamn "Pärlan på svanens hals", syftande på Heilongjiang, som på en karta liknar en svan.

Geografi och klimat

Harbin har ett fuktigt kontinentalt klimat med varma, fuktiga somrar och mycket kalla vintrar. Ofta börjar det snöa i oktober och den sista frosten brukar sluta i slutet av april. Följaktligen är odlingssäsongen relativt kort. Jorden kring Harbin, kallas "svarta jorden" är en av de mest näringsrika i hela Kina, vilket gör det värdefullt att odla mat och textil-relaterade grödor. Den norra kusten av floden Songhuas är utvecklat som ett rekreationsområde. Stadsområdet är i stort sett platt. Harbin omfattar 56 579 km², varav 1 637 km² stad.

I närheten av Harbin bedriver den kinesiska militären verksamhet för provskjutning av militära missiler.

Administrativ indelning

Staden Harbin indelas i nio stadsdistrikt (区 qū), tre städer på häradsnivå (市 shì) och sju härad (县 xiàn):[2]

Karta
Namn Kinesiska Pinyin Befolkning
(2010) 		Yta (km²) Befolknings-
täthet (/km²)
Den egentliga staden
Daoli-distriktet 道里区 Dàolǐ qū 923 762 479 1 929
Nangang-distriktet 南岗区 Nángǎng qū 1 343 857 183 7 343
Daowai-distriktet 道外区 Dàowài qū 906 421 257 3 527
Xiangfang-distriktet 香坊区 Xiāngfáng qū 916 408 340 2 695
Pingfang-distriktet 平房区 Píngfáng qū 190 253 94 2 024
Songbei-distriktet 松北区 Sōngběi qū 236 848 736 322
Förorter
Hulan-distriktet 呼兰区 Hūlán qū 764 534 2 186 350
Acheng-distriktet 阿城区 Àchéng qū 596 856 2 770 215
Shuangcheng-distriktet 双城区 Shuāngchéng qū 825 634 3 112 265
Satellitstäder
Shangzhi 尚志市 Shàngzhì shì 585 386 8 895 66
Wuchang 五常市 Wǔcháng shì 881 224 7 512 117
Landsbygd
Yilan härad 依兰县 Yīlán xiàn 388 319 4 672 83
Fangzheng härad 方正县 Fāngzhèng xiàn 203 853 2 993 68
Bin härad 宾县 Bīn xiàn 551 271 3 846 143
Bayan 巴彦县 Bāyàn xiàn 590 555 3 138 188
Mulan 木兰县 Mùlán xiàn 277 685 3 602 77
Tonghe härad 通河县 Tōnghé xiàn 210 650 5 755 37
Yanshou härad 延寿县 Yánshòu xiàn 242 455 3 226 75

Historia

Under Jindynastin (1115–1234) var Shangjing (dagens Acheng) den tongivande huvudstaden för dynastin fram till år 1153 då huvudstaden flyttades till Zhongdu (dagens Peking).[3]

Staden grundades av ryssar 1898 som en knutpunkt mellan Östra kinesiska järnvägen och Sydmanchuriska järnvägen, men efter rysk-japanska kriget 1904-05 minskade Rysslands inflytande över området. Efter det rysk-japanska kriget lämnade många ryssar trakten, men många hade då blivit bofasta och valde att stanna, och Harbin hade då i realiteten blivit en rysk koloni centrerad kring järnvägen. 1913 talades 45 språk av 53 olika nationaliteter, av vilka de två största grupperna var ryssar och kineser; även tyskar, polacker och ukrainare ingick i befolkningen. Även många ryska judar emigrerade till Harbin. Under ryska revolutionen flydde många tsartrogna ryssar till Harbin och staden har fortfarande en rysk minoritetsbefolkning. Under och efter den ryska revolutionen och det ryska inbördeskriget blev Harbin ett av de största målen för politiska flyktingar från Ryssland: under 1920-talet hade Harbin den största ryska befolkningen utanför Ryssland självt.

Den 8 september 1920 förklarade Kina tsarrysslands ambassader i Kina ogiltiga. Därefter övertogs de ryska domstolarna, polisstationerna, häktena, postkontoren och en del ryska skolor av Kina. 1924 undertecknades ett avtal mellan Kina och Sovjetunionen som stipulerade att endast kinesiska eller sovjetiska medborgare fick vara anställda vid kinesisk-ryska järnvägen. Exilryska anställda tvingades därför anta sovjetiskt medborgarskap.

Harbin höll en gång en av de största judiska samhällena i Fjärran Östern. Med sin topp under mitten av 1920-talet då 20.000 judar bodde i staden. Till exempel var den före detta israeliske premiärministern Ehud Olmerts föräldrar födda i staden och han återvände med en israelisk handelsdelegation under 2004, för att besöka sin farfars grav som finns i staden.

1932 ockuperades Harbin av Japan och inlemmades i marionettstaten Manchukuo. De sovjetiska anställda vid järnvägen utsattes för trakasserier av Japan. 1935 etablerade sig Enhet 731 i området Pingfang i utkanten av staden Harbin. Enhet 731:s verksamhet under ledning av befälhavaren Shiro Ishii (1935-1942) och hans efterträdare, General Masaji Kitano (1942-45), tros ha orsakat över 3000 politiska fångars död. Forskningen var främst inriktad på pest, kolera, tyfus, dysenteri, mjältbrand och stelkramp, men även andra sjukdomar studerades och dessutom intresserade man sig för forskning kring köldskador. De mänskliga försökskaninerna var främst kineser, sovjetmedborgare från gränsstriderna 1939-40, mongoler och koreaner men enligt vissa uppgifter även en del amerikaner och britter. 1935 sålde Sovjet sin andel i järnvägen till Japan, och ryssar med sovjetiskt medborgarskap emigrerade till Sovjetunionen: nästan alla av dessa arresterades för spionage under Stalins utrensningar 1936-38. De antisovjetiska ryssarna bildade vid denna tid ryska fasciströrelsen, RFP. RFP var antisemitiskt och utsatte rika judiska ryssar för kidnappningar, vilket fick många av de judiska harbinryssarna att emigrera. Harbinryssar löpte en stor risk att utsättas för misstanken av att vara spioner för Sovjet, arresteras och avrättas. Vid krigsslutet 1945 halshöggs många av dem i Hailar vid gränsen strax före den ryska invasionen. Vid andra världskrigets slut 1945 erövrades staden av Röda armén och överlämnades året därpå till Folkets befrielsearmé.

I november 2005 inträffade en olycka i en bensenfabrik i Jilin vilket ledde till att Songhuas vatten förgiftades och staden förlorade vattentillförsel i några dagar.

Ekonomi

Harbin Power Equipment Group Company och Nordöstra Kinas lättmetallfabrik är två viktiga företag. Harbin är också känt som huvudstad för kraft tillverkning, med vattenkraft och värmekraft utrustning som tillverkas här, vilket utgör en tredjedel av den totala kapaciteten i Kina. Harbins handels och ekonomimässa, har hållits varje år de senaste sjutton åren. De senaste åren har det kommit 1½ miljoner besökare, man räknar med att kontrakt värda 90 miljarder US-dollar, skrivs varje år. Utländska direktinvesteringar i staden ligger på 570 miljoner US-dollar, med en ökningstakt om 28,1 procent, under 2008.

Harbins teknologiska högskola.

Staden har ett större tekniskt universitet, Harbins teknologiska högskola, sida grundat 1920 (förenklad kinesiska : 哈尔滨工业大学; traditionell kinesiska: 哈爾濱工業大學; pinyin: Hāerbīn Gōngyè Dàxué), eller HIT, mer känt som Hagongd. Där uppfanns den första ljusbågssvetsnings roboten. Det finns även 18 andra universitet.

  • Harbins utvecklingsområden
    • Harbin ekonomiska ekonomiska och teknisk utvecklingszon
    • Harbins högteknologi och nya tekniska utvecklings zon
    • Harbin hamn
  • Daqing högteknologiska industriella utvecklingsområde

Kommunikationer

Staden är en järnvägsknut, fem större järnvägar (Jingha, Binsui, Binzhou, Binbei och Labin) möts här. För närvarande har 138 tåg sin ändstation i, eller passerar igenom Harbin dagligen, det går tåg till Peking, Shanghai, Tianjin, Guangzhou, Jinan och många andra större städer i Kina och den transsibiriska järnvägen.

Harbin Taiping Internationella flygplats (IATA: HRB, ICAO: ZYHB) även Yanjiagang, är den näst största internationella flygplatsen i nordöstra Kina.

Byggandet av Harbins tunnelbana började den 5 december 2006, när den är klar skall tunnelbanan ha 20 stationer.

Kultur

S:t Sophia-kyrkan i Harbin.

Den lokala kulturen i Harbin bygger på den hankinesiska kulturen, kombinerat med manchuisk och rysk kultur. Harbindialekten är känd för sitt standardmandarin uttal, vilket gör Harbin till en bra plats att studera mandarin på. Harbin av i dag, är fortfarande påverkat av sitt ryska förflutna.

De judar som bosatt sig i staden under den ryska tiden drabbades inte av de begränsningar som gällde i övriga Ryssland. Därför fick staden en relativt stor judisk befolkning, av huvudsakligen europeiska judar.

Det lokala köket i Harbin är också ryskinfluerat. Harbins charkuterier är något som skiljer sig från övriga Kina, eftersom de tenderar att vara av en mer europeiska än andra kinesiska dito.

Varje år har man en "Harbins internationella is- och snöfestival" och en större ölfestival.


Systerstäder

Personer från staden

Referenser

  1. ^ worldpostmarks.net
  2. ^ GeoHive - China, Heilongjiang Arkiverad 2 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ F. W. Mote (2003) ”Imperial China 900-1800”, sid 233 ISBN 0674012127

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Harbin&oldid=39859330”