Hardanger

Hardanger

Landskap i Vestland fylke. Hardanger är markerat med grön färg. Betydelse – landskap och distrikt i sydöstra Vestland fylke Indelning – Kvams kommun, Ullensvangs kommun, Eidfjords kommun, Ulviks kommun Yta – 6067 km² Befolkning – 21 570 (2024) Ekonomi – fruktodling, svinnäring, turism, vattenkraft och relaterad metallindustri Relaterade artiklar – Hardangerfjorden, Hardangervidda, Hardangerjøkulen

Hardanger är landskapet omkring de inre delarna av Hardangerfjorden, i Vestland fylke i västra Norge. Det är ett landskap med dramatisk topografi, men också med en omgivande högplatå (Hardangervidda). Det fungerar även som ett av nio distrikt i Vestland fylke.

Namnet

Hardanger (med betoning på det andra A:et) är ursprunglingen beteckningen på fjorden. Förledet kommer antingen av det fornnordiska folknamnet hǫrðar (se Hordaland), alternativt av adjektivet harðr, 'hård'. Efterledet kommer från det äldre angr med betydelsen 'trång fjord', jämför svenska -ånger.

Geografi

Översikt

Landskapet Hardanger ligger runt de inre delarna av Hardangerfjorden, med dess fjordarmar Granvinsfjorden, Osafjorden, Ulvikafjorden (med Ulvikapollen), Eidfjorden (med Simadalsfjorden) samt Sørfjorden. Dessutom ingår de omgivande fjälltrakterna.

Utsikt mot Hardangerjøkulen från toppen av Hårteigen.

Hardanger är känt för sin dramatiska natur med fjäll, glaciärer, forsar och fjordar. Detta har under alla år lockat såväl turister som konstnärer till området. Öster om själva Hardanger finns högplatån Hardangervidda.

Natur och geologi

I större delen av Hardanger ligger berggrunden i dagen eller under ett mycket tunt jordtäcke. Den ytliga berggrunden på stora delar av Hardangervidda och längs med delar av Hardangerfjorden är mestadels skiffer från perioderna kambrium eller silur, skiffer som kraftigt omvandlats via veckningsprocesser.

Längre söderut och i nordväst har skiffer täckts av äldre magmatiska bergarter som via den kaledoniska orogenesen skjutits ovanpå. Dessa äldre bergarter syns på de högsta bergstopparna i Hardanger och i hela Vestland fylke, toppar som Hardangerjøkulen (1861 m ö.h. på fast berg), Hårteigen på Hardangervidda (1690 meter) och Sandfloegga (1721 meter).

Fjordarna och den angränsande dalarna skär sig djupt ner i berggrunden. Innanför fjordarna finns på många håll sjöar som dämts upp av morän. Väster om Sørfjorden ligger Folgefonna, en av Norges största glaciärer. Längs med fjordarnas sidor finns på olika platser frodig vegetation och jordbruksmark med stora fruktodlingar.

Administrativ indelning

Administrativt omfattar landskapet den sydöstra delen av Vestland fylke.

Området börjar i Kvinnherad i väster och följer fjorden in till tätorten Eidfjord i öster och söderut längs Sørfjorden. Fram till 2020 avgränsades Hardanger vanligen utifrån de sju dåvarande kommunerna Eidfjord, Ullensvang, Odda, Jondal, Kvam, Granvin och Ulvik. Därefter har flera kommunsammanslagningar medfört att landskaps- och kommungräns inte längre helt stämmer överens. Bland annat har Granvin kommit att slås ihop med Voss kommun i norr. Ett fortfarande kommunavgränsat Hardanger kan efter det baseras på följande fyra norska kommuner:

• Kvams kommun i väster
• Ullensvangs kommun i söder, inklusive de inkorperade tidigare kommunerna Odda och Jondal
• Eidfjords kommun i öster
• Ulviks kommun i nordöst

De sju äldre kommunerna omfattade 2019 totalt 6 303 kvadratkilometer. 2019 bodde där inalles 22 529 personer. Den något mindre ytan efter kommunreformerna 2020 omfattar 6067 kvadratkilometer, med en befolkning som 2024 räknades till 21 570 personer.

Hardanger kan även ses som ett av nio distrikt i Vestland fylke. En liknande regionbenämning på fylkesnivå är Indre Hardanger, vilken dock endast omfattar de två kommunerna i öster och söder; de två övriga kommunerna ingår då i regionen Voss.

Befolkning

Vy över Lofthus vid östsidan av Sørfjorden.

De flesta samhällena i Hardanger är placerade längs med fjordsidorna och vissa dalbottnar. De största tätorterna har antingen en ekonomi baserad på lokal vattenkraft (som Odda, Tyssedal och Ålvik) eller är centralorter med administrativa funktioner, kommunikation och handel (som Norheimsund).

I de ovannämnda fyra kommunerna var 2023 de mest folkrika tätorterna följande:

• Odda (4764 invånare)
• Norheimsund (4619)
• Kinsarvik (764)
• Tyssedal (587)
• Lofthus (596)
• Eidfjord (575)
• Ulvik (530)
• Ålvik (426)

Totalt bor i dessa fyra kommuner endast 3,9 personer per kvadratkilometer (år 2024), att jämföra med 20,4 i Vestland fylke som helhet. Den glesa bosättningen i Hardanger kan i första hand förklaras av de många utbredda fjällområdena utan egentlig bosättning.

Invånarantalet har sedan andra världskriget varit vikande, bland annat på grund av färre jordbrukare och anställda inom den lokala och energiintensiva industrin. Mellan 20134 och 2014 var den årliga befolkningsminskningen cirka 0,2 procent (i dagens fyra kommuner), medan Vestland fylke i stort under samma tid ökade med 0,6 procent per år.

Ekonomi och infrastruktur

Hardangerbron, 2014.

Näringsliv

Förutom lokal administration och tjänstenäringar är industri, jordbruk och turism viktiga näringar i Hardanger. Metallurgisk industri baserat på vattenkraft är den viktigaste industrisektorn (Odda, Tyssedal och Ålvik). Inom jordbruket är boskapsskötsel (nötboskap och svin) viktigast, utöver fruktodlingen.

Både fruktodling och svinskötseln är av nationell betydelse, och totalt kommer cirka 40 procent av all norskodlad frukt från odlingar i Hardanger. Man tror att det var brittiska munkar som påbörjade fruktodlingen här redan på 1200- eller 1300-talet. I Hardanger odlas äpplen, päron, plommon och körsbär.

I Hardanger var den utbyggda vattenkraften 2023 motsvarande 2156 MW, med en årsproduktion på i medeltal 7720 GWh. Detta utgjorde då 22,7 procent av hela fylkets totala elkrafsproduktion. De största vattenkraftverken är placerade längs med Simavassdraget i Eidfjord, där kraftverken Lang-Sima och Sy-Sima 2023 sammanlagt producerade 2890 GWh.

Kommunikationer

En av de viktigaste vägförbindelserna från Hardanger till Østlandet är riksväg 7 över Eidfjord och den nordliga delen av Hardangervidda till Hallingdal. Dessutom finns E134 från Jøsendal i Odda över Røldal och Haukelifjell till Telemark i sydost. Båda vägarna leder även västerut, riksväg 7 via riksväg 13 till Hardangerbron, E16 och Voss, vidare till Bergen, E134 från Jøsendal til Haugesund. Riksväg 13 är Vestlandets huvudled för biltrafik.

Folgefonntunnelsen (mellan Odda och Kvinnherad; öppnad 2001) och Jondalstunneln (mellan Mauranger till Jondal; öppnad 2012) har förbättrat vägförbindelserna i området. Detta gäller både inom Hardanger och västerut till Sunnhordland. När Hardangerbron öppnades 2013, förbättrade den förbindelserna mellan det inre av Hardanger och området runt Bergen.

Hardangerbanan, en järnväg mellan Voss och Granvin, förlorade 1985 sin persontrafik. Däremot kvarstår viss godstrafik längs med delar av banan. Färje- och personbåtstrafiken på de olika delarna av Hardangerfjorden har successivt minskat eller lagts ner, parallellt med det utbyggda vägnätet, och vissa turistrutter är endast i drift från april till oktober. I mitten av 2020-talet återstår endast tre färjebförbindelser i Hardanger:

• Kinsarvik–Utne
• Kvanndal–Utne
• Jondal–Tørvikbygd

Kultur

Hardanger Folkemuseum i Utne.

Områdets folkkultur bevaras i Hardanger Folkemuseum i Utne, området längst i norr på Folgefonnhalvön (halvön mellan Hardanger- och Sørfjordarna). Museet är del av Hardanger og Voss Museum, som ett exempel på samarbete mellan kommunerna i Hardanger och den sammanslagna storkommunen Voss.