Hoppa till innehållet

Harrison Ford

Från Wikipedia
För stumfilmsskådespelaren med samma namn, se Harrison Ford (1884–1957).
Harrison Ford
Harrison Ford 2017.
Harrison Ford 2017.
Född13 juli 1942 (82 år)
Chicago, Illinois, USA
Utbildad vidRipon College och Maine East High School
Aktiva år1964–
MakaMary Marquardt
(1964–1979; skilda)
Melissa Mathison
(1983–2004; skilda)
Calista Flockhart
(2010– )
Barn5
Betydande roller
Han Solo i Star Wars-filmerna
Indiana Jones i Indiana Jones-filmerna
Rick Deckard i Blade Runner & 2049
John Book i Vittne till mord
Dr. Richard Kimble i Jagad
2002 Cecil B. DeMille Award
IMDb SFDb

Harrison Ford, född 13 juli 1942 i Chicago, Illinois, är en amerikansk skådespelare och filmproducent.[1] Fords karriär sträcker sig över sju decennier och han fick sitt stora genombrott med rollen som Han Solo i den episka rymdsagan Stjärnornas krig (1977). Han cementerade framgångarna i rollen som Indiana Jones i äventyrsfilmserien som inleddes med Jakten på den försvunna skatten (1981) och med rollen som Rick Deckard i Blade Runner (1982). Bland Harrison Fords övriga filmer märks Sista natten med gänget (1973), Avlyssningen (1974), Vittne till mord (1985), Working Girl (1988), Patrioter (1992), Jagad (1993), Påtaglig fara (1994), Sabrina (1995), Air Force One (1997), Sex dagar sju nätter (1998), Dolt under ytan (2000), 42 (2013) och Blade Runner 2049 (2017).

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Harrison Ford föddes på Swedish Covenant Hospital i Chicago, Illinois.[2] Hans mor, Dorothy Nidelman (1917–2004), var en före detta radioskådespelare och hans far, John William Christopher Ford (1906–1999), var reklamchef och före detta skådespelare.[3] Harrisons morföräldrar, Anna Lifschutz och Harry Nidelman, var ashkenaziska judar och immigrerade från Minsk i dåvarande Kejsardömet Ryssland.[4][3] Hans farföräldrar, Florence Veronica Niehaus och John Fitzgerald Ford, hade tyskt och irländskt katolskt påbrå.[5][3] Han har också en yngre bror, Terence född 1945.[6][7] När Ford senare blev frågad om vilken religion han och hans bror blev uppfostrad i, svarade han: "demokrat", han fortsatte mer allvarligt att de var uppfostrade att vara: "liberaler av varje rand".[8][9] När han blev frågad om hur hans judiska och irländska arv påverkat honom svarade han: "Som man har jag alltid känt mig irländsk, som skådespelare har jag alltid känt mig judisk".[10]

Ford var pojkscout och medlem i Boy Scouts of America, där han uppnådde den näst högsta graden Life Scout. Han arbetade på en scoutkår i Illinois vilket inspirerade Steven Spielberg att skildra karaktären Indiana Jones som en Life Scout i Indiana Jones och det sista korståget (1989).[11] Ford fick sin examen från Maine East High School i Park Ridge i Illinois 1960. Han var där den första studenten att sända i skolans nya radiostation, WMTH och var dess första sportkommentator under sitt sista år.[12] Han fortsatte sina studier vid Ripon College i Wisconsin med inriktningen filosofi. Han var medlem i Sigma Nu-föreningen.[13] I ett försök att bli kvitt sin blyghet tog Ford en dramakurs under sin sista termin på skolan, där blev han fascinerad av skådespelande.[14] Han blev tre dagar innan sin examen reglerad då han blev påkommen för plagiat.[15][16]

Tidig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Ford deltog sommaren efter college, 1964 i en teatergrupp i Delaven i Wisconsin.[17] Därefter flyttade han till Los Angeles och fick där ett nyintroducerat talangavtal med filmbolaget Columbia Pictures.[18] Genom avtalet fick han en del statistroller även om de flesta blev bortklippta. De få som blev kvar i film finns det knapphändiga källor på. Hans första kända roll blev en okrediterad i Storslam i Los Angeles (1966). Efter att sedan ha förolämpat producenten Jerry Tokofsky hamnade han längst ner på kontaktlistan. De hamnade i ytterligare en dispyt och Ford fick sparken från sitt talangavtal.[19][18] Ford fick ytterligare en okrediterad roll i I k-ä-ä-ä-raste laget (1967) och i westernfilmen Han red för att hämnas (1967) blev han krediterad som Harrison J. Ford. Då Ford inte har något mellannamn var J:et påhittat av filmstudion för att inte blanda ihop Ford med stumfilmsskådespelaren Harrison Ford som syntes i över 80 filmer mellan 1915 och 1932 och dog 1957.[20]

Ford gjorde sig snabbt av med det extra J:et och fick jobb via filmbolaget Universal Studios med mindre roller i TV-serier som Mannen från Virginia (1967), Brottsplats: San Francisco (1967), My Friend Tony (1969), The F.B.I. (1969), Love, American Style (1969) och Krutrök (1972). Han syntes också i westernfilmen Helvetets utpost (1968) och hade en okrediterad icke talande roll i Michelangelo Antonionis Zabriskie Point (1970). Han följde också med på bandet The Doors turné 1968 som kameraman.[21] Den franska regissören Jacques Demy ville ha Ford, i det som skulle bli hans första, huvudroll i Model Shop (1969) men chefen på Columbia Pictures hade hört om Fords dispyt med producenten Tokofsky och trodde inte han hade "någon framtid" inom film och krävde en mer erfaren skådespelare av Demy. Rollen gick i slutändan till Gary Lockwood men Ford har senare sagt att det ändå var en positiv upplevelse eftersom Demy visade tilltro till honom.[22]

Otillfredsställd med de roller som erbjöds, tog Ford istället jobb som självlärd snickare för att försörja sin fru och två unga söner. Hans klienter blev bland annat författarna Joan Didion och John Gregory Dunne, vilka bodde vid stranden i Malibu. Ford och hans fru blev vänner med författarparet och han medverkade senare i dokumentären Joan Didion: The Center Will Not Hold (2017).[23] Han fick genom Didion även ett snickararbete hos Fred Roos. Från att nyligen ha arbetat med Gudfadern (1972), var det castingagenten och producenten Roos som övertalade regissören George Lucas att låta Ford provläsa för rollen som Bob Falfa i Sista natten med gänget (1973). Filmen blev en stor framgång och gav Ford bred uppmärksamhet.[24] Han och Lucas vänskap skulle också bli betydelsefull för Fords karriär. När regissören Francis Ford Coppola samtidigt njöt av sina framgångar av Gudfadern kostade han på sig en renovering av sitt kontor, vilket Ford blev anställd till att genomföra. Därigenom fick han två mindre roller i regissörens nästa filmer Avlyssningen (1974) och Apocalypse (1979). I den sistnämnda spelade han en överste vid namn G. Lucas.[25]

Stjärnornas krig, Indiana Jones och Blade Runner

[redigera | redigera wikitext]

Lucas, som är nära vän till Coppola kom ofta på besök under Fords renoveringar av kontoret, och frågade honom en dag om han ville hjälpa till att läsa repliker med tilltänkta skådespelare inför sin nästa film, rymdoperan Stjärnornas krig (1977). Under arbetets gång blev Lucas till slut övertygad om att det var Ford som skulle spela rollen som Han Solo.[25] Stjärnornas krig blev en av tidernas mest framgångsrika och inflytelserika filmer genom tiderna och gjorde Ford och hans medspelare Mark Hamill och Carrie Fisher världsberömda.[26][27] Genom sitt nyvunna kändisskap fick han större roller. Redan när ryktet inom branschen spreds att han fått en stor roll i en Lucas-film fick han en av huvudrollerna i dramat Hjältar som släpptes samma år.[28] Han tog sedan birollen i krigsfilmen Styrka 10 från Navarone (1978) för att passa på att få roller, något som det varit skralt med innan Stjärnornas krig. Han ville också undvika att fastna i science fiction roller. Han har senare också bekräftat att han tog rollen till stor del för pengarna.[29] Ford återvände till rollen som Han Solo redan i TV-specialen Stjärnornas krig och fred (1978) som av både kritiker och fans till filmserien blivit hånad. Den har aldrig ansetts vara en del av filmserien.[30]

Ett tidningsurklipp från tidningen The Rock Island Argus 1977 med Mark Hamill, Carrie Fisher och Harrison Ford på en pressträff inför Stjärnornas krig (1977).

Förutom en liten roll i Apocalypse ersatte Ford, 1979, även Kris Kristofferson i huvudrollen i den romantiska krigsfilmen I skuggan av ett krig samt spelade en bankrånare med ett hjärta av guld i komediwestern The Frisco Kid tillsammans med Gene Wilder.[31] Inför uppföljaren till Stjärnornas krig, Rymdimperiet slår tillbaka (1980) skrev både Hamill och Fisher kontrakt för fyra filmer. Ford däremot vägrade skriva på ett sådant avtal, men ville återvända som Han Solo då han inte var helt nöjd med sin insats i den första filmen och såg det som en chans till upprättelse.[32] Även uppföljaren blev en stor framgång och anses av många kritiker vara den bästa i filmserien med sin mörkare ton. Den blev också banbrytande över sin cliffhanger och inom specialeffekter.[33] Fords status som filmstjärna cementerades med rollen som arkeologen Indiana Jones i ett samarbete mellan Lucas och Steven Spielberg i äventyrsfilmen Jakten på den försvunna skatten (1981). Spielberg ville redan från början av arbetet med filmen ha med Ford som huvudrollen medan Lucas, som inte gillade att återanvände skådespelare, hellre ville arbeta med Tom Selleck. Men när Selleck så småningom var fast i sitt kontrakt med TV-serien Magnum så gav Lucas efter. Precis som Star Wars blev filmen en stor succé, det blev årets mest inkomstbringande film och dess populärkulturella intryck blev nästan lika stort som Star Wars.[34]

Efter succén med Indiana Jones, letade Ford efter en roll med mer dramatiskt djup. Den fann han i huvudrollen som Rick Deckard i Ridley Scotts dystopiska science fiction film Blade Runner (1982). Jämfört med sina något lättare roller i Indiana Jones och Star Wars upplevde Ford rollen som Deckard mer ansträngande. Till tidningen Vanity Fair sade han: "Det var långt slitsamt. Jag fann det inte särskilt fysiskt svårt - men jag tyckte det var mentalt svårt". Ford och Scott hade också flera meningsskiljaktighet om rollens natur i flera decennium.[35][36] Filmen var ingen framgång i början men blev med tiden en kultfilm med stor kulturell betydelse och anses vara Fords bästa roll i karriären.[37][38] Att Ford inte skrev på ett fyra filmers avtal för Lucas och att Indiana Jones gjort honom till en ännu större filmstjärna gjorde det väldigt osäkert om Ford skulle återvända som Han Solo i den tredje delen av Stjärnornas krig, Jedins återkomst (1983). Det har berättats i efterhand av producenten Howard Kazanjian att karaktären frystes ned i slutet av föregångaren mycket på grund av Fords osäkerhet. Kazanjian arbetade även med Indiana Jones och lyckades där övertala Ford att återvända till rollen.[39] Ford tyckte att Solo skulle dö av självuppoffring i filmen och i ett första utkast av manus fanns det en dödsscen. Lucas avfärdade sedan idén då han trodde det skulle påverka merchandise försäljningen.[40]

Mer Indiana Jones och kritikerrosade roller

[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från Star Wars-filmerna så skrev Ford gärna på ett kontrakt för att spela Indiana Jones i tre filmer och återvände i rollen till Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984). Inför filmen ingick han i hård fysisk träning för att bli mer muskulös.[41] Under inspelningen drabbades den då 40-åriga Ford av diskbråck och fick avbryta arbetet för att åka tillbaka till Los Angeles för en operation och tog inte upp filmningen förrän 6 veckor senare.[42] Även den filmen skulle bli årets mest inkomstbringande film om än något sämre mottagande bland kritiker än föregångaren.[43] Den blev också kontroversiell för sitt karikatyrporträtt av Indien vilket gjorde att filmen blev förbjuden i landet.[44] Under resten av 1980-talet skulle Ford få möjlighet att visa upp sin mångsidighet som skådespelare. I Vittne till mord (1985) spelar han en polis som skyddar ett ungt amish-vittne. Både Ford och filmen blev kritikerrosade. Om Ford skrev filmkritikern Roger Ebert: "Han har aldrig gjort ett bättre framträdande i en film".[45] Ford blev också Oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll.[46] I samma kategori blev han även nominerad till en BAFTA och en Golden Globe.[47]

Ford spelade sedan en familjefar som söker lyckan i ett annat land i Moskitkusten (1986) och en läkare i Frantic (1988). Han hade också huvudrollen bredvid Melanie Griffith och Sigourney Weaver i den romantiska komedin Working Girl (1988). För samtliga roller fick Ford mottaga hyllningar från kritiker. I både Vittne till mord och Moskitkusten fick Ford utveckla sin potential som en dramatisk skådespelare. I båda filmerna arbetade han med regissören Peter Weir och Ford har beskrivit arbetet som den bästa upplevelsen i hans karriär.[48] Han repriserade sin roll som Indiana Jones i Indiana Jones och det sista korståget (1989) där Sean Connery gestaltade hans far. Även den filmen i filmserien blev årets mest inkomstbringande film och fick starka recensioner av kritiker.[49] Ford fick 7 miljoner dollar i lön för sin roll i Misstänkt för mord (1990).[50] Han fick sedan en stor roll i en tilltänkt film om arbetarprotester under 1930-talet som skulle heta Night Ride Down. Ford hoppade av när det gjordes för många ändringar i manuset vilket resulterade i att hela filmen lades ner.[51]

Ford blev den andra skådespelaren att gestalta karaktären Jack Ryan från böckerna av Tom Clancy när han medverkade i Patrioter (1992). Ford tog över rollen från Alec Baldwin som spelat karaktären i Jakten på Röd Oktober (1990) och hade visat stort intresse för att fortsätta i rollen. Det resulterade i att Baldwin haft en långvarig bitterhet mot Ford då han menar att Ford hade förhandlat om rollen bakom hans rygg.[52] Ford repriserade rollen redan med Påtaglig fara (1994) och däremellan medverkade han i Jagad (1993). Samtliga filmer blev stora finansiella och kritikerrosade succéer. Jagad blev även nominerad till 7 Oscars varav Fords motspelare Tommy Lee Jones vann för Bästa manliga biroll.[53] Ford spelade än en gång huvudrollen i en romantisk komedi med Sabrina (1995), en nyinspelning av filmen med samma namn från 1954.[54] Ford fortsatte för nästan av resten av 1990-talet synas i framgångsrika actionfilmer som En fiende ibland oss (1997), Air Force One (1997), Sex dagar sju nätter (1998) och Dolt under ytan (2000).[55]

Motgångar och mer Indiana Jones

[redigera | redigera wikitext]

Ford medverkade i slutet av 1990-talet och långt in i 2000-talet, nästan uteslutande i finansiellt misslyckade och dåligt mottagna filmer som Stulen lycka (1999), K-19: The Widowmaker (2002), Brottsplats Hollywood (2003) och Firewall (2006). Han avböjde även huvudrollen i Syriana (2005) vilken istället gick till George Clooney som belönades med både en Oscar och en Golden Globe för sin insats. Ford har ångrat beslutet och kommenterade: "Jag kände inte tillräckligt för sanningen i materialet och jag tror det var ett misstag."[56] Innan dess hade han också avböjt en roll i Traffic (2000) som i slutändan gick till Michael Douglas.[57] 19 år efter föregångaren återvände en 64-årig Ford till rollen som Indiana Jones i Indiana Jones och kristalldödskallens rike (2008). Han repriserade rollen till stora delar för att visa att åldrande inte är något dåligt i Hollywood och att en 64-åring fortfarande kunde göra actionscener. Han gjorde därför många av sina egna stunts själv, även om han i efterhand avslöjat att det också var för att stuntteknologin var mycket säkrare än 1989.[58] Filmen fick till stora delar ett positivt mottagande och blev årets näst mest inkomstbringande film.[59] Ford sade senare att han kunde tänka sig göra en uppföljare "om det inte tog 20 år att smälta".[60]

Harrison Ford på Cannes filmfestival 2008.

Ford medverkade i kriminaldramat Crossing Over (2009) tillsammans med Ray Liotta och Ashley Judd. Filmen blev drabbad av förseningar och hot från producenten Harvey Weinstein som klippte ner filmen med 30 minuter. Filmen fick begränsade biovisningar och gick i de flesta länder direkt till DVD. Den blev både sågad och ett finansiellt misslyckande.[61] Han syntes samma år i en kort cameo i Sacha Baron Cohens mockumentär Brüno och var en av få medverkande som visste om vad han blev utsatt för.[62] Han medverkade sedan i ytterligare två kritiska och finansiella besvikelser med Extraordinary Measures (2010) och Morning Glory (2010).[63] Fords insats i Morning Glory skulle dock bli kritikerrosad.[64] Han medverkade sedan tillsammans med Daniel Craig och Olivia Wilde i sciencefiction western Cowboys & Aliens (2011). Regissören Jon Favreau anlitade Ford och Craig för att filmen inte skulle framstå som alldeles för komisk, med tanke på att filmen handlar om precis vad den heter.[65] Det var också viktigt för Favreau att Ford fick rätt sorts hatt så han inte blev förknippad med Indiana Jones med förhoppningen att se lika ikonisk ut.[66] För att marknadsföra filmen hölls det en panel med skådespelarensemblen på Comic Con i San Diego där Ford blev mycket väl mottagen av publiken på ett sätt som överraskade honom. "Jag ville bara överleva som skådespelare, jag visste inte om detta!" sade han till publiken.[67]

År 2013 inledde Ford en trend med att spela mer mångsidiga biroller. Han syntes det året i inte mindre än fyra filmer däribland Paranoia tillsammans med Liam Hemsworth, Gary Oldman och Amber Heard. Filmen blev brutalt sågad av kritiker och drog inte ens in sina produktionskostnader.[68] Även science fiction filmen Ender's Game skulle få mestadels dåligt mottagande från kritiker där han syntes tillsammans med Asa Butterfield, Viola Davis och Ben Kingsley. Filmen förlorade även 68 miljoner dollar.[69] I den biografiska sportfilmen 42 spelar han ägaren av baseboll laget Brooklyn Dodgers och medverkar sidan om Chadwick Boseman och Nicole Beharie. Filmen blev kritikerrosad. Även Ford och Boseman blev hyllade för sina insatser.[70] I komedin Anchorman 2: The Legend Continues spelar han TV-chefen Mack Tannen bredvid Will Ferrell, Christina Applegate, Steve Carell och Paul Rudd. Även den fick positivt mottagande från kritiker.[71] Året efter hade han också en liten roll i actionfilmen The Expendables 3 bredvid Sylvester Stallone, Jason Statham, Antonio Banderas och Dolph Lundgren.[72]

Mer Star Wars Blade Runner och Indiana Jones

[redigera | redigera wikitext]

Ford medverkade tillsammans med Blake Lively i den romantiska fantasy filmen The Age of Adaline (2015). Filmen fick ett blandat mottagande från kritiker men både Ford och Lively skulle bli hyllade för sina framträdanden. Kritikern Roger Ebert skrev om Ford: "Fords röst – alltid djup, en oktav lägre genom åldern och ytterligare en över Williams [karaktärens namn i filmen] längtan – är ännu mer kraftfull än den förödande synen i hans ansikte. Detta är Fords bästa roll sedan Jagad, kanske sedan Vittne till mord."[73] Ford repriserade sin roll som Han Solo i Star Wars: The Force Awakens (2015) som precis som föregångarna blev extremt framgångsrik bland både kritiker och publik. Den drog in 2 miljarder dollar och slog flera rekord.[74] Under inspelningen slog en dörr igen på honom vilket gav honom en fraktur i vristen. Man fick möblera om i schemat och göra om somliga scener så man bara såg Ford ovanför höften.[75][76] Ford fick en dödsscen med Han Solo vilket blev filmens stora samtalsämne.[77] När reportrar frågade Ford om Solo kunde komma tillbaka svarade han: "Allt är möjligt i rymden".[78] Han gjorde sedan en okrediterad cameo som en synvila i Star Wars: The Rise of Skywalker (2019).[79]

Harrison Ford på en panel inför Blade Runner 2049 på San Diego Comic Con 2017.

Ford repriserade även sin roll som Rick Deckard i Blade Runner 2049 (2017) nu regisserad av Denis Villeneuve. Både filmen och Fords insats blev kritikerrosade. Scott Collura på IGN kallade filmen för en: "djup, välfylld, smart film som är visuellt fantastisk och full av bra sci-fi koncept". Om Ford skrev han: "en tystlåten, magslitande tolkning av Deckard och vad han måste ha gått igenom de senaste tre decceniumen.[80] Ford gjorde sedan sin första röstroll som hunden Rooster i den animerade Husdjurens hemliga liv 2 (2019).[81] En femte film om Indiana Jones skulle samtidigt börja filmas, men då inspelningen blev uppskjuten med ett år gjorde han istället rollen som John Thornton i Jack London adaptionen av The Call of the Wild – Skriet från vildmarken (2020).[82] Filmen fick ett blandat mottagande och skulle få en kort period på biograferna då covid-19-pandemin slog till.[83] Ford blev också nominerad till en Golden Raspberry Award för Sämsta filmkombination tillsammans med "den där konstgjorda CGI-hunden".[84]

Ford medverkade tillsammans med Helen Mirren i TV-serien 1923 (2022-2025) som var en prequel till serien Yellowstone (2018-2024). Han medverkade också i komediserien Shrinking. Båda serierna fick ett positivt bemötande och skulle hylla Ford.[85] Båda rollerna hade han accepterat utan att ha sett manus.[86] Efter många förseningar och en pandemi repriserade han rollen som Indiana Jones i Indiana Jones and the Dial of Destiny (2023) och var tydlig med i intervjuer att det var sista gången han porträtterade arkeologen. Det var, trots Harrisons Fords ålder på 78 år under inspelningen, bestämt att karaktären inte skulle få en ny skådespelare. Ford sade: "Jag är Indiana Jones. När jag är borta, så är han borta."[87] Ford fick mellan 10 och 12 miljoner dollar i lön.[88] Filmen fick ett bra mottagande från kritiker som skulle fokusera på Fords insats. Hos biopubliken gick den sämre och uppskattades gå med förlust på 143 miljoner dollar.[89]

Ford ersatte skådespelaren William Hurt som avled 2022, för rollen som Thaddeus "Thunderbolt" Ross i Captain America: Brave New World (2025).[90] Han tog rollen utan att se manus för han uppskattade Hurt som skådespelare och som ett tillfälle att hedra honom.[91]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Ford har varit gift tre gånger och har fyra biologiska barn och ett adoptivbarn. Han var gift med Mary Marquardt mellan 1964 och 1979. De fick två söner födda 1966 och 1969. Tillsammans med den äldre sonen äger de en restaurang på Los Angeles International Airport.[92] Den yngre sonen äger också företag men även en teater.[93] Ford gifte sig 1983 med manusförfattaren Melissa Mathison. De separerade år 2000 och skilde sig 2004. De fick en son 1987 och en dotter 1990.[94] Mathison avled 2015.[95]

Ford och Calista Flockhart på Deauville American Film Festival, 2009.

Ford träffade skådespelaren Calista Flockhart på Golden Globes-galan 2002. Paret förlovade sig på alla hjärtans dag 2009 och gifte sig 2010 i Santa Fe i New Mexico under Fords inspelning av Cowboys & Aliens (2011).[96][97] De är föräldrar till en son född 2001 som Flockhart adopterat innan hon träffade Ford. Ford och Lockhart bor på en 320 hektar stor ranch i Jackson i Wyoming, där Ford har bott sedan 1980-talet. Halva marken har han donerat som naturreservat.[98] De har även ett hus i Brentwood i Los Angeles. Ford anses vara en av de mest privata skådespelarna då han skyddar sitt privatliv.[99]

Carrie Fisher skrev 2016 i sin biografi The Princess Diarist, att hon och Ford hade ett tre månader lång otrohetsaffär 1976 medan de spelade in Stjärnornas krig.[100]

År 2023 kommenterade Ford sin föräldraroll med orden: "Låt mig säga så här; om jag vore mindre framgångsrik, hade jag antagligen varit en bättre förälder."[101]

Pilot

[redigera | redigera wikitext]

Ford är en licenserad pilot för flygplan med fasta vingar och helikopter. Han har under flera tillfällen agerat som nödhjälp åt myndigheterna i Wyoming. Minst en vandrare har han hjälpt då denna drabbats av uttorkning.[102] Hon kräktes i helikoptern och visste inte att det var Ford som flög. Hon ska senare ha sagt: "Jag kan inte tro att jag kräktes i Harrison Fords helikopter!"[103]

Ett porträtt av Harrison Ford som hänger på San Diegos Air and Space Museum.

Ford började med flyglektioner redan på 1960-talet i Wild Rose i Wisconsin med ett Piper PA-20 Pacer. För Ford på den tiden var 15 dollar i timmen för lektioner alldeles för dyrt för att fortsätta.[104] I mitten av 1990-talet köpte han ett begagnat plan av modellen Gulfstream II och frågade sin pilot Terry Bender om inte han kunde ge honom privatlektioner. Flyglektionerna gjordes i en Cessna 182 Skylane och sin första soloflygning gjorde han senare i en Cessna 206.[105]

Fords flygplan står parkerade i Santa Monica Airport medan hans helikopter av modellen Bell 407 står på hans ranch i Jackson, Wyoming. Fords favorit av sina flygplan och det plan han flyger mest är av modellen de Havilland Canada DHC-2 Beaver. Han har ofta pratat om att ljudet av motorn är det han gillar mest. Enligt Ford har flygplanet används av CIA under uppdrag och lämnats tillbaka med kulhål.[103]

Mellan 2004 och 2009 var Ford ordförande för organisationen Young Eagles, en organisation som låter barn mellan 8-17 år få flyga med erfarna (gärna kända) piloter och lära sig mer om flygning. Han flög över 280 barn i hans DHC-2 Beaver, vilken har plats för en pilot och fem barn. Den som ersatte Ford som ordförande var Chesley Sullenberger. Ford är fortsatt involverad i Young Eagles och 2016 flög han med organisationens andra miljonte barn.[106]

Ford medverkar också i reklamer för kampanjen General Aviation Serves America. Han har synts i flera flygdokumentärer som Wings Over the Rockies (2009), Flying the Feathered Edge: The Bob Hoover Project (2014), och Living in the Age of Airplanes (2015).[107] Han är också heders styrelsemedlem i den huminitära hjälporganisationen Wings of Hope och har flugit flera gånger till Washington D.C. för att kämpa för piloters rättigheter.[108] Han har också gjort flera stora donationer till olika välgörenheter kopplade till flygning.[109]

Politisk åskådning

[redigera | redigera wikitext]

Precis som sina föräldrar är Ford en livslång demokrat.[110] 1995 vittnade han inför senaten till support för Dalai Lama och ett självständigt Tibet. Han var berättarröst i dokumentären Dalai Lama Renaissance (2007).[111]

2003 fördömde han Irakkriget och krävde ett regimskifte i USA. Han kritiserade samtidigt Hollywood för att de gjorde filmer som "påminde mer om videospel än historier om människor och relationer". Han vill också ha hårdare vapenlagar i USA.[112]

När presidenten Donald Trump sade att hans favoritfilm med Harrison Ford var Air Force One (1997) för att "han stod upp för Amerika" svarade Ford med att det bara var en film och gjorde kritiska uttalanden om Trump.[113] Ford uppmanade också folk att rösta på kandidater som stödjer miljön. Han sade också att: "under Trumps ledarskap har USA förlorat sin trovärdighet i världen".[114] Tillsammans med Mark Hamill arbetade Ford med den republikanska anti-Trump organisationen The Lincoln Project och deltog i en reklam där de attackerade Trumps nedsättande uttalanden om den amerikanska stadsepidemologen Anthony Fauci.[115]

Miljöaktivism

[redigera | redigera wikitext]

Ford är vice ordförande i organisationen Conservation International, en amerikansk ideel verksamhet vars avsikt är att skydda naturen.[116] Sedan 1992 har Ford lånat ut sin röst till flera kampanjer från organisationen EarthShare.[117] Han är också talesman för den ideela organisationen Restore Hetch Hetchy som vill återställa området Hetch Hetchy Valley i Yosemite nationalpark till dess ursprungliga skick.[118] Ford medverkade även i dokumentärserien Years of Living Dangerously (2016) som rapporterar om hur människor påverkas av klimatförändringar.[119]

För sitt arbete som vice ordförande i Conservation International hedrade insektsforskaren Edward O. Wilson Ford 2002, genom att döpa en ny myr-art till Pheidole harrisonfordi. Den amerikanske araknologen Norman Platnick döpte 1993 en nyligen upptäckt kalifornisk spindel, Calponia harrisonfordi, efter Ford.[120] Även en nyupptäckt art av trädgårdssnok 2023, Tachymenoides harrisonfordi, är döpt efter Harrison Ford.[121]

När Ford 2013 filmade en dokumentär i Indonesien som berörde Tesso Nilo Nationalpark i Sumatra intervjuade de skogsbruksministern Zulkifli Hasan. Efter intervjun blev Ford och filmbesättningen anklagade för att "trakassera statliga institutioner" och blev hotade med att bli deporterade. Ministern påstod också att han inte hade mottagit frågorna i förväg så han inte hann förbereda sig angående frågor om illegala bokföringar.[122] Ford fick istället intervjua presidenten Susilo Bambang Yudhoyono framför publik. Där uttrykte Ford en oro över landets försämring inom miljö och hur regeringen bemöter klimatförändringar. Presidenten redovisade för Indonesiens engagemang för att bevara deras skog och hav.[123]

Ford gav ett passionerat tal 2019 under Förenta Nationernas Climate Action möte i New York angående avskogningen av Amazonas regnskog och effekterna det har på klimatförändringar och resten av världen. Ford uppmanade publiken att lyssna på "unga arga människor" som försöker göra skillnad och betonade: "Det viktigaste vi kan göra för dem att är att flytta på oss".[124]

Efter framgångarna med arkeologen Indiana Jones så är Ford också engagerad för professionella arkeologer. Han är generalförvaltare för organisationen Archaeological Institute of America. Ford hjälper dem i uppgifter som att öka allmänhetens kunskaper om arkeologi och att förhindra illegal handel med antikviteter.[125]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]
År Filmtitel Roll Noteringar
1966 Storslam i Los Angeles Bellhop Pager Okrediterad
1967 Han red för att hämnas Lt Shaffer Krediterad som Harrison J. Ford
I k-ä-ä-ä-raste laget Irate Motorist Okrediterad
1968 Helvetets utpost Willie Bill Bearden
1970 Zabriskie Point Arrested Student Okrediterad
Getting Straight Jake
The Intruders Carl TV-film
1973 Sista natten med gänget Bob Falfa
1974 Avlyssningen Martin Stett
1975 Judgment: The Court Martial of Lieutenant William Calley Frank Crowder TV-film
1976 Dynasty Mark Blackwood
1977 The Possessed Paul Winjam
Hjältar Ken Boyd
Stjärnornas krig Han Solo Nominerad — Saturn Award för bästa skådespelare
1978 Stjärnornas krig och fred TV-film
Styrka 10 från Navarone Lt. Col. Mike Barnsby
1979 I skuggan av ett krig David Halloran
Apocalypse Colonel G. Lucas Cameo
The Frisco Kid Tommy
Festen är över Bob Falfa Okrediterad
1980 Rymdimperiet slår tillbaka Han Solo
1981 Jakten på den försvunna skatten Indiana Jones Saturn Award för bästa skådespelare
1982 Blade Runner Rick Deckard
1983 Jedins återkomst Han Solo
1984 Indiana Jones och de fördömdas tempel Indiana Jones Nominerad — Saturn Award för bästa skådespelare
1985 Vittne till mord John Book Nominerad — Oscar för bästa manliga huvudroll
Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
Nominerad — BAFTA Award för bästa manliga huvudroll
1986 Moskitkusten Allie Fox Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
1988 Frantic Dr. Richard Walker
Working Girl Jack Trainer
1989 Indiana Jones och det sista korståget Indiana Jones Nominerad — Saturn Award för bästa skådespelare
1990 Misstänkt för mord Rozat 'Rusty' Sabich
1991 Fallet Henry Henry Turner
1992 Patrioter Jack Ryan
1993 Jagad Dr. Richard Kimble MTV Movie Award för bästa filmpar (delad med Tommy Lee Jones)
Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
Nominerad — MTV Movie Award för bästa manliga prestation
1994 Påtaglig fara Jack Ryan
1995 Sabrina Linus Larrabee Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll − musikal eller komedi
1997 En fiende ibland oss Tom O'Meara
Air Force One President James Marshall Nominerad — MTV Movie Award för bästa fight (delad med Gary Oldman)
1998 Sex dagar sju nätter Quinn Harris
1999 Stulen lycka Dutch Van Den Broeck
2000 Dolt under ytan Norman Spencer
2002 K-19: The Widowmaker Capt. Alexei Vostrikov
2003 Brottsplats Hollywood Sgt. Joe Gavilan
2004 Water to Wine Jethro the Bus Driver Kortfilm
2006 Firewall Jack Stanfield
2008 Indiana Jones och kristalldödskallens rike Indiana Jones Nominerad — Saturn Award för bästa skådespelare
2009 Crossing Over Max Brogan
Brüno Sig själv Okrediterad cameo
2010 Extraordinary Measures Dr. Stonehill
Morning Glory Mike Pomeroy
2011 Cowboys & Aliens Woodrow Dolarhyde Nominerad — Saturn Award för bästa manliga biroll
2013 42 Branch Rickey Nominerad — Satellite Award för bästa manliga biroll i en film
Paranoia Jock Goddard
Ender's Game Colonel Graff
Anchorman 2: The Legend Continues Mack Tannen
2014 The Expendables 3 Max Drummer
2015 The Age of Adaline William Jones
Star Wars: The Force Awakens Han Solo
2017 Blade Runner 2049 Rick Deckard
2019 Husdjurens hemliga liv 2 Rooster Röstroll
Star Wars: The Rise of Skywalker Han Solo Okrediterad cameo
2020 The Call of the Wild – Skriet från vildmarken John Thornton Nominerad – Golden Raspberry Awards för sämsta filmkombination.
2023 Indiana Jones and the Dial of Destiny Indiana Jones
2025 Captain America: Brave New World Thaddeus "Thunderbolt" Ross / Red Hulk

TV

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Notering
1967 Mannen från Virginia Ung Rancher / Cullen Tindall 2 avsnitt
Brottsplats: San Francisco Tom Stowe Avsnitt: "The Past Is Prologue"
1969 My Friend Tony Sig själv Avsnitt: "The Hazing"
The F.B.I. Everett Giles / Glen Reverson 2 avsnitt
Love, American Style Roger Crane Avsnitt: "Love and the Former Marriage"
1971 Dan August Hewett Avsnitt: "The Manufactured Man"
1972-1973 Krutrök Hobey / Print 2 avsnitt
1974 Kung Fu Mr. Harrison Avsnitt: "Crossties"
Petrocelli Tom Brannigan Avsnitt: "Edge of Evil"
1993 Young Indiana Jones Dr. Henry Walton "Indiana" Jones Jr. Avsnitt: "Young Indiana Jones and the Mystery of the Blues"
1997 Frontline Berättare Avsnitt: "The Lost American"
2014 Nature Is Speaking Havet Röstroll, avsnitt: "The Ocean"
2022-2025 1923 Jacob Dutton 16 avsnitt
2023- Shrinking Dr. Paul Rhodes 22 avsnitt

Dokumentärer

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll
1995 The World of Jacques Demy Sig själv
1996 The Immortal Beaver
2004 Empire of Dreams: The Story of the Star Wars Trilogy
2007 Dalai Lama Renaissance Berättare
2013 Drew: The Man Behind the Poster Sig själv
Milius
2014 Flying the Feathered Edge: The Bob Hoover Project
2015 Living in the Age of Airplanes Berättare
2017 Toxic Puzzle - Hunt for the Hidden Killer
Spielberg Sig själv
Joan Didion: The Center Will Not Hold
2019 Armstrong Berättare (med ord skrivna av Neil Armstrong)
2024 Saving Sakic Sig själv

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Harrison Ford's 80th birthday: The actor's life and career in photos”. USA Today. 13 juli 2022. https://eu.usatoday.com/picture-gallery/life/movies/2017/07/13/harrison-fords-birthday-75-photo-salute/103649052/. Läst 17 februari 2025. 
  2. ^ Brad, Duke (2004). Harrison Ford: the films. sid. 5 
  3. ^ [a b c] Jenkins, Gary (1999). Harrison Ford: Imperfect Hero. Citadel. sid. 9-12. ISBN 0-8065-8016-X. http://www.amazon.com/Harrison-Ford-%C3%B9-Imperfect-Hero/dp/080658016X/ref=si3_rdr_bb_product 
  4. ^ ”Harrison Ford: Whip hand”. The Independent. 10 maj 2008. https://www.independent.co.uk/news/people/profiles/harrison-ford-whip-hand-825468.html. Läst 17 februari 2025. 
  5. ^ ”Florence Veronica (Niehaus) von Niehaus (1885)”. WikiTree. https://www.wikitree.com/wiki/Niehaus-90. Läst 17 februari 2025. 
  6. ^ Achath, Sati (2011). Hollywood Celebrities 
  7. ^ ”Terence Ford - Movie Actor”. Famous Birthdays. https://www.famousbirthdays.com/people/terence-ford.html. Läst 17 februari 2025. 
  8. ^ ”Celebrity Jews”. J. the Jewish News Weekly. 12 december 2003. Arkiverad från originalet den 19 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060619173907/http://www.jewishsf.com/content/2-0-/module/displaystory/story_id/1493/edition_id/16/format/html/displaystory.html. Läst 17 februari 2025. 
  9. ^ ”'I've had my time'”. The Irish Times. 8 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121024115756/http://www.irishtimes.com/newspaper/theticket/2011/0819/1224302657898.html. Läst 17 februari 2025. 
  10. ^ ”Harrison Ford on Star Wars, Blade Runner, and Punching Ryan Gosling in the Face”. GQ. 13 september 2017. https://www.gq.com/story/harrison-ford-gq-cover-story-2017. Läst 17 februari 2025. 
  11. ^ ”Not-so-buried treasure: ‘Indiana Jones and the Last Crusade’ revealed that Indy is a Life Scout”. Aaron on Scouting. 16 juni 2021. https://blog.scoutingmagazine.org/2021/06/16/not-so-buried-treasure-indiana-jones-and-the-last-crusade-revealed-that-indy-is-a-life-scout/. Läst 17 februari 2025. 
  12. ^ ”Celebrity couples' yearbook photos: From Tom Hanks and Rita Wilson to Harrison Ford and Calista Flockhart”. Daily Mail. 8 februari 2025. https://www.dailymail.co.uk/femail/article-14314493/celebrity-couples-yearbook-photos-valentines-day.html. Läst 17 februari 2025. 
  13. ^ ”Harrison Ford shy, thoughtful”. Bangor Daily News. 3 mars 2000. https://news.google.com/newspapers?id=Z69JAAAAIBAJ&pg=1334%2C1304298. Läst 17 februari 2025. 
  14. ^ ”Harrison Ford gets real”. CBS News. 22 januari 2023. https://www.cbsnews.com/news/harrison-ford-1923-indiana-jones/. Läst 17 februari. 
  15. ^ ”Expelled College Students That Made it Big”. TradeSchool. https://blog.tradeschool.com/expelled-college-students-that-made-it-big. Läst 17 februari 2025. 
  16. ^ ”Extended interview: Harrison Ford and more”. CBS Sunday Mornin / Youtube. 30 mars 2023. https://www.youtube.com/watch?v=OZO0iI9VeO8. Läst 17 februari 2025. 
  17. ^ ”Harrison Ford: his life and career”. The Telegraph. 6 mars 2015. https://www.telegraph.co.uk/culture/film/film-news/11455239/Harrison-Ford-his-life-and-career.html. Läst 18 februari 2025. 
  18. ^ [a b] Jenkins, Gary (1999). Harrison Ford: Imperfect Hero. sid. 60-69 
  19. ^ ”Harrison Ford Once Joked the Studio Executive Who Disliked His First Film Became His Butler”. The Hollywood Reporter. 13 juli 2016. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/harrison-ford-birthday-star-joked-910573/. Läst 18 februari 2025. 
  20. ^ ”Harrison Ford”. IGN. https://nordic.ign.com/harrison-ford. Läst 18 februari 2025. 
  21. ^ ”When Harrison Ford worked as a roadie for The Doors”. Far Out Magazine. 29 september 2021. https://faroutmagazine.co.uk/when-harrison-ford-worked-as-a-roadie-for-the-doors/. Läst 18 februari 2025. 
  22. ^ ”New DVDs; Unknown Harrison Ford With No Future”. The New York Times. 9 december 2003. https://www.nytimes.com/2003/12/09/movies/new-dvd-s-unknown-harrison-ford-with-no-future.html. Läst 19 februari 2025. 
  23. ^ ”Harrison Ford was Joan Didion’s handyman before he hit it big”. New York Post. 26 oktober 2017. https://nypost.com/2017/10/26/harrison-ford-was-joan-didions-handyman-before-he-hit-it-big/. Läst 19 februari 2025. 
  24. ^ ”Meet Fred Roos, the man who discovered two Han Solos”. Entertainment Weekly. 19 februari 2025. https://ew.com/article/2016/05/11/meet-man-who-discovered-two-han-solos/. Läst 11 maj 2016. 
  25. ^ [a b] ”The Story Behind Harrison Ford Being Cast As Star Wars' Han Solo, And How A Carpenter Gig Was Involved”. Cinema Blend. 28 september 2024. https://www.cinemablend.com/star-wars/story-behind-harrison-ford-being-cast-star-wars-han-solo-how-carpenter-gig-involved. Läst 19 februari 2025. 
  26. ^ ”The power of the dark side”. Chicago Tribune. 8 maj 2005. Arkiverad från originalet den 22 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110522062851/http://www.chicagotribune.com/chi-0505080390may08,0,5905863,full.story. Läst 21 februari 2025. 
  27. ^ ”Star Wars: Harrison Ford, Carrie Fisher and Mark Hamill reunite for latest film”. BBC. 29 april 2014. https://www.bbc.com/news/entertainment-arts-27210448. Läst 21 februari 2025. 
  28. ^ Gregg Kilday (13 april 1977). ”Winkler Out of Fonz Furrow”. Los Angeles Times. 
  29. ^ McKenzie, Allan (1984). The Harrison Ford Story. sid. 31 
  30. ^ ”Did Lucas Want to Destroy All Copies of the Star Wars Holiday Special?”. CBR. 17 december 2017. https://www.cbr.com/star-wars-holiday-special-lucas-sledgehammer/. Läst 21 februari 2025. 
  31. ^ Jenkins, Gary (1998). Harrison Ford: Imperfect Hero. sid. 137 
  32. ^ Rinzler, J.W. (2010). The Making of Star Wars: The Empire Strikes Back. sid. 50-54 
  33. ^ ”'There is another': Star Wars Actors, Creators, And Fans On The Empire Strikes Back's Enduring Legacy At 40”. Syfy. 21 maj 2020. https://www.syfy.com/syfy-wire/star-wars-empire-strikes-back-legacy-40th-anniversary. Läst 21 februari 2025. 
  34. ^ ”Raiders Of The Lost Ark: An Oral History”. Empire. 24 april 2008. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081006201735/http://www.empireonline.com/indy/day3/2.asp. Läst 22 februari 2025. 
  35. ^ ”The Battle for Blade Runner”. Vanity Fair. 14 september 2017. Arkiverad från originalet den 6 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200706001210/https://www.vanityfair.com/hollywood/2017/09/the-battle-for-blade-runner-harrison-ford-ridley-scott. Läst 22 februari 2025. 
  36. ^ ”Ford: "'Blade Runner' Was a Nightmare"”. Moono. 5 juli 2007. Arkiverad från originalet den 24 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120224041915/http://www.moono.com/news/news05091.html. Läst 22 februari 2025. 
  37. ^ Sammon, Paul (1996). Future Noir: the Making of Blade Runner. sid. 318-329 
  38. ^ Barlow, Aaron (2005). Reel Toads and Imaginary Cities: Philip K. Dick, Blade Runner and the Contemporary Science Fiction Movie. sid. 43-58 
  39. ^ ”Howard Kazanjian Interview”. Star Wars Interview. 7 februari 2016. Arkiverad från originalet den 7 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160207142202/http://starwarsinterviews1.blogspot.com/2010/01/howard-kazanjian-interview.html. Läst 22 februari 2025. 
  40. ^ ”Why Harrison Ford Wanted Han Solo To Die In Return Of The Jedi”. Cinema Blend. 18 december 2015. https://www.cinemablend.com/new/Why-Harrison-Ford-Wanted-Han-Solo-Die-Return-Jedi-100887.html. Läst 22 februari 2025. 
  41. ^ Baxter, John (1999). Mythmaker - The Life and Work of George Lucas. sid. 332-341 
  42. ^ Rinzer, J.W. (23 februari 2025). The Complete Making of Indiana Jones: The Definitive Story Behind All Four Films. sid. 153 
  43. ^ ”Screen: 'Indiana Jones,' Directed By Spielberg”. The New York Times. 23 maj 1984. https://www.nytimes.com/1984/05/23/movies/screen-indiana-jones-directed-by-spielberg.html. Läst 23 februari 2025. 
  44. ^ ”Indiana Jones and the Temple of Doom”. BusinessWeek. 5 november 2006. Arkiverad från originalet den 1 april 2007. https://web.archive.org/web/20070401050227/http://images.businessweek.com/ss/06/11/1106_banned/source/7.htm. Läst 23 februari 2025. 
  45. ^ ”Witness”. Roger Ebert. 8 februari 1985. https://www.rogerebert.com/reviews/witness-1985. Läst 23 februari 2025. 
  46. ^ ”The 58th Academy Awards”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1986. Läst 23 februari 2025. 
  47. ^ ”Witness”. Golden Globes. https://goldenglobes.com/film/witness/. Läst 23 februari 2025. 
  48. ^ Weir, Peter (2005). Between Two Worlds: The Making of Witness (DVD) 
  49. ^ ”Domestic Box Office For 1989”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/year/1989/. Läst 23 februari 2025. 
  50. ^ Duke, Brad (2005). Harrison Ford: The Films. sid. 161 
  51. ^ ”Studio Talk Of Production Cost Cuts Turns Into Action”. Chicago Tribune. 12 september 1991. Arkiverad från originalet den 26 januari 2024. https://web.archive.org/web/20240126091146/https://www.chicagotribune.com/news/ct-xpm-1991-09-12-9103090113-story.html. Läst 23 februari 2025. 
  52. ^ ”Alec Baldwin explains his decades-long feud with Harrison Ford”. Business Insider. 5 april 2017. Arkiverad från originalet den 19 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200519151234/https://www.businessinsider.com/alec-baldwin-harrison-ford-feud-2017-4. Läst 23 februari 2025. 
  53. ^ ”The 1994 Oscar Winners”. The New York Times. 22 mars 1994. https://www.nytimes.com/1994/03/22/movies/the-1994-oscar-winners.html. Läst 23 februari 2025. 
  54. ^ ”Harrison Ford Had To Learn To Let Go Of His Ego On The Set Of Sabrina”. Slash Film. 29 april 2022. https://www.slashfilm.com/848452/harrison-ford-had-to-learn-to-let-go-of-his-ego-on-the-set-of-sabrina/. Läst 23 februari 2025. 
  55. ^ ”What Lies Beneath Review”. Empire. 20 oktober 2000. https://www.empireonline.com/movies/reviews/lies-beneath-review/. Läst 23 februari 2025. 
  56. ^ ”Harrison Ford Regrets Passing on 'Syriana'”. Star Pulse. 3 mars 2003. Arkiverad från originalet den 31 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080531064559/http://www.starpulse.com/news/index.php/2006/03/03/harrison_ford_regrets_passing_on_syriana. Läst 24 februari 2025. 
  57. ^ ”10 Top Movies Harrison Ford Turned Down - Including His One Big Regret”. Spyscape. https://spyscape.com/article/10-top-movies-harrison-ford-turned-down-including-his-one-big-regret. Läst 24 februari 2025. 
  58. ^ ”Harrison Ford Q&A;: Indy Speaks!”. Entertainment Weekly. 19 april 2008. Arkiverad från originalet den 25 april 2009. https://web.archive.org/web/20090425071130/http://www.ew.com/ew/article/0,,20192918,00.html. Läst 24 februari 2025. 
  59. ^ ”2008 Worldwide Grosses”. Rotten Tomatoes. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090809102425/http://www.boxofficemojo.com/yearly/chart/?view2=worldwide&yr=2008&p=.htm. Läst 24 februari 2025. 
  60. ^ ”Can you dig it? Fourth 'Indy' in '08”. The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 18 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080718103913/http://www.hollywoodreporter.com/hr/content_display/film/news/e3ied0764c52ea0c6b79e5a439cf257d65d. Läst 24 februari 2025. 
  61. ^ ”The Agony of the Kramer”. Hollywood Elsewhere. 28 november 2008. Arkiverad från originalet den 27 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130127172840/http://www.hollywood-elsewhere.com/2008/11/kramers_crossin.php. Läst 24 februari 2025. 
  62. ^ ”Harrison Ford’s 20 best performances – ranked!”. The Guardian. 18 maj 2023. https://www.theguardian.com/film/2023/may/18/harrison-fords-20-best-performances-ranked. Läst 24 februari 2025. 
  63. ^ ”Rare and baffling disease cured by over-the-counter character”. Roger Ebert. 20 januari 2010. https://www.rogerebert.com/reviews/extraordinary-measures-2010. Läst 24 februari 2025. 
  64. ^ ”Morning Glory”. Rolling Stone Magazine. 10 november 2010. Arkiverad från originalet den 6 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200306180529/https://www.rollingstone.com/movies/movie-reviews/morning-glory-97503/. Läst 24 februari 2025. 
  65. ^ ”'Cowboys & Aliens' director Jon Favreau on Super Bowl sneak, nude Olivia Wilde, and his serious sci-fi/western mash-up -- Exclusive”. Entertainment Weekly. 7 februari 2011. https://ew.com/article/2011/02/07/exclusive-cowboys-aliens-preview/. Läst 24 februari 2025. 
  66. ^ ”‘Cowboys & Aliens’ challenge: Putting a new hat on Harrison Ford”. Los Angeles Times. 23 november 2011. Arkiverad från originalet den 27 november 2010. https://web.archive.org/web/20101127014253/http://herocomplex.latimes.com/2010/11/23/cowboys-aliens-challenge-putting-a-new-hat-on-icon-harrison-ford/. Läst 24 februari 2025. 
  67. ^ ”Harrison Ford pleases Comic-Con crowds”. Variety. 24 juli 2010. Arkiverad från originalet den 5 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160105080422/http://variety.com/2010/film/markets-festivals/harrison-ford-pleases-comic-con-crowds-1118022145/. Läst 24 februari 2025. 
  68. ^ ”Film Review: ‘Paranoia’”. Variety. 9 augusti 2013. https://variety.com/2013/film/reviews/film-review-paranoia-1200576246/. Läst 24 februari 2025. 
  69. ^ ”20 films no one expected to lose money at the box office”. Business Insider. 15 juni 2020. https://www.businessinsider.com/surprising-box-office-flops-throughout-history-2020-6. Läst 24 februari 2025. 
  70. ^ ”42: Film Review”. The Hollywood Reporter. 9 april 2013. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-reviews/42-film-review-434880/. Läst 24 februari 2025. 
  71. ^ ”'Anchorman 2' offers a second glass of Burgundy”. Star Tribune. 16 december 2013. Arkiverad från originalet den 17 december 2013. https://web.archive.org/web/20131217065112/http://www.startribune.com/entertainment/movies/236062391.html. Läst 24 februari 2025. 
  72. ^ ”Harrison Ford to replace Bruce Willis in Expendables 3”. BBC. 7 augusti 2013. https://www.bbc.com/news/entertainment-arts-23599635. Läst 24 februari 2025. 
  73. ^ ”The Age of Adaline”. Roger Ebert. 24 april 2015. https://www.rogerebert.com/reviews/the-age-of-adaline-2015. Läst 25 februari 2025. 
  74. ^ ”2015 Worldwide Box Office”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/year/world/2015/. Läst 25 februari 2025. 
  75. ^ ”Harrison Ford breaks ankle on Star Wars film set at Pinewood studios”. BBC. 13 juni 2014. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-27825562. Läst 25 februari 2025. 
  76. ^ ”Harrison Ford's 'Star Wars' Injury: New Details!”. Access Hollywood. 14 juni 2014. Arkiverad från originalet den 15 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140715043003/https://celebrity.yahoo.com/news/harrison-fords-star-wars-injury-details-195505600.html. Läst 25 februari 2025. 
  77. ^ ”We Need To Talk About Kylo”. Entertainment Weekly. 21 december 2015. Arkiverad från originalet den 23 december 2015. https://web.archive.org/web/20151223014843/http://www.ew.com/article/2015/12/21/jj-abrams-kylo-ren-shocking-act-star-wars-force-awakens. Läst 25 februari 2025. 
  78. ^ ”Ford took Indiana role to work with Spielberg again”. BBC. 22 mars 2016. https://www.bbc.com/news/entertainment-arts-35869648. Läst 25 februari 2025. 
  79. ^ ”Let's Talk About That Surprise Cameo in Star Wars: The Rise of Skywalker”. Time Magazine. 20 december 2019. Arkiverad från originalet den 21 december 2019. https://web.archive.org/web/20191221011411/https://time.com/5752942/star-wars-the-rise-of-skywalker-cameo/. Läst 25 februari 2025. 
  80. ^ ”Blade Runner 2049 Review”. IGN. 5 oktober 2017. https://www.ign.com/articles/2017/09/29/blade-runner-2049-review. Läst 25 februari 2025. 
  81. ^ ”Harrison Ford Takes First Animated Role, In Illumination’s ‘The Secret Life Of Pets 2’”. Deadline. 25 april 2018. https://deadline.com/2018/04/harrison-ford-the-secret-life-of-pets-2-illumination-entertainment-tiffany-haddish-patton-oswalt-kevin-hart-chris-meledandri-1202376431/. Läst 25 februari 2025. 
  82. ^ ”Harrison Ford in ‘The Call of the Wild’: Film Review”. Variety. 17 februari 2020. https://variety.com/2020/film/reviews/the-call-of-the-wild-review-harrison-ford-1203505493/. Läst 25 februari 2025. 
  83. ^ ”The Call Of The Wild And Downhill Get Early Digital Releases”. Joblo. 11 april 2020. Arkiverad från originalet den 11 april 2020. https://web.archive.org/web/20200411085416/https://www.joblo.com/movie-news/the-call-of-the-wild-and-downhill-gets-early-digital-release. Läst 25 februari 2025. 
  84. ^ ”Razzie Awards 2020 Winners: Cats Dominates 40th Golden Raspberry Awards”. Rotten Tomatoes. 16 mars 2020. https://editorial.rottentomatoes.com/article/razzie-awards-2020-winners-cats-dominates-40th-golden-raspberry-awards/?cmp=TWRT_Edit_Razzie_Winners. Läst 25 februari 2025. 
  85. ^ ”Season 1 – Shrinking”. Rotten Tomaatjes. https://www.rottentomatoes.com/tv/shrinking/s01. Läst 28 februari 2025. 
  86. ^ ”Harrison Ford: “I Know Who the F*** I Am””. The Hollywood Reporter. 8 februari 2023. https://www.hollywoodreporter.com/feature/harrison-ford-interview-shrinking-indy-5-1923-1235318736/. Läst 28 februari 2025. 
  87. ^ ”Harrison Ford Says He’s the Only One Who Gets to Play Indiana Jones: ‘When I’m Gone, He’s Gone’”. Time Magazine. 24 maj 2019. https://time.com/5595439/harrison-ford-the-only-indiana-jones/. Läst 28 februari 2025. 
  88. ^ ”Leonardo DiCaprio, Jennifer Lawrence and Other Star Salaries Revealed”. Variety. 8 maj 2018. https://variety.com/2018/film/news/celebrity-salaries-daniel-craig-jennifer-lawrence-leonardo-dicaprio-1202801717/. Läst 28 februari 2025. 
  89. ^ ”Big Budgets, Big Headaches: Why ‘Indiana Jones 5’ and ‘Mission: Impossible 7’ are Struggling to Make a Profit”. Variety. 15 augusti 2023. https://variety.com/2023/film/news/indiana-jones-5-mission-impossible-7-box-office-flops-explained-1235690262/. Läst 28 februari 2025. 
  90. ^ ”Harrison Ford Joining ‘Captain America 4’”. The Hollywood Reporter. 17 oktober 2022. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/harrison-ford-joining-captain-america-4-marvel-1235241621/. Läst 28 februari 2025. 
  91. ^ ”Seeing red: How the new Captain America turned Harrison Ford into the Red Hulk (exclusive)”. Entertainment Weekly. 20 december 2024. https://ew.com/captain-america-brave-new-world-red-hulk-harrison-ford-making-of-exclusive-8763310. Läst 28 februari 2025. 
  92. ^ ”FFS LAX Delta”. Chef Benford. Arkiverad från originalet den 23 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170323060047/http://www.chefbenford.com/restaurant/ffs-lax/. Läst 23 februari 2025. 
  93. ^ ”Harrison Ford’s son sells Chinatown live/work theater for $3.3M”. LA Curbed. 10 oktober 2016. https://la.curbed.com/2016/10/10/13234572/harrison-ford-kim-sing-theatre-chinatown-sale. Läst 23 februari 2025. 
  94. ^ ”Actor Ford's divorce 'not record'”. BBC. 19 januari 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3410913.stm. Läst 23 februari 2025. 
  95. ^ ”Melissa Mathison, ‘E.T.’ Screenwriter and Ex-Wife of Harrison Ford, Dies at 65”. Variety. 4 november 2015. https://variety.com/2015/film/news/melissa-mathison-e-t-screenwriter-dies-dead-1201633801/. Läst 23 februari 2025. 
  96. ^ ”Harrison Ford Proposes to Calista Flockhart”. People. 21 mars 2009. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101028120744/http://www.people.com/people/article/0,,20267173,00.html. Läst 23 februari 2025. 
  97. ^ ”Harrison Ford and Calista Flockhart Get Married!”. People. 16 juni 2010. https://people.com/celebrity/harrison-ford-and-calista-flockhart-get-married/. Läst 23 februari 2025. 
  98. ^ ”Harrison Ford Crafts a Masterpiece in Wyoming”. The LandReport. 1 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 29 september 2019. https://web.archive.org/web/20190929034649/https://www.landreport.com/2007/10/harrison-ford-crafts-a-masterpiece-in-wyoming/. Läst 23 februari 2025. 
  99. ^ ”Take a Peek Inside Harrison Ford's Los Angeles Home”. Curbed. 9 april 2012. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191006222348/https://www.curbed.com/2012/4/9/10381426/take-a-peek-inside-harrison-fords-83m-brentwood-listing. Läst 23 februari 2025. 
  100. ^ ”Carrie Fisher writes of Harrison Ford affair”. CNN. 17 november 2016. https://edition.cnn.com/2016/11/16/entertainment/carrie-fisher-harrison-ford/. Läst 23 februari 2025. 
  101. ^ ”Harrison Ford admits he could have been a 'better parent' as he celebrates youngest son's graduation”. Fox News. 31 maj 2023. https://www.foxnews.com/entertainment/harrison-ford-admits-could-have-been-better-parent-celebrates-youngest-sons-graduation. Läst 23 februari 2025. 
  102. ^ ”Harrison Ford credited with helicopter rescue of sick hiker in Idaho”. CNN. 7 augusti 2000. Arkiverad från originalet den 2 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080202001735/http://archives.cnn.com/2000/SHOWBIZ/Movies/08/07/harrisonford.rescue.ap/. Läst 24 februari 2025. 
  103. ^ [a b] ”Harrison Ford Crafts a Masterpiece in Wyoming”. The Land Report. 1 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 20 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110220031115/http://www.landreport.com/2007/10/harrison-ford-crafts-a-masterpiece-in-wyoming/. Läst 28 februari 2025. 
  104. ^ ”Harrison Ford Received Legends Aviation Legacy Award”. Aviation Online Magazine. 27 januari 2010. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927042328/http://avstop.com/news_jan_2010/harrison_ford_received_legends_aviation_legacy_award.htm. Läst 28 februari 2025. 
  105. ^ ”Harrison Ford: Promoting Aviation through Young Eagles”. Airport Journals. 1 september 2005. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110828001754/http://www.airportjournals.com/Display.cfm?varID=0509004. Läst 28 februari 2025. 
  106. ^ ”2 Millionth Young Eagle Flies Thursday, July, 28”. Experimental Aircraft Association. 28 juli 2016. https://www.eaa.org/airventure/eaa-airventure-news-and-multimedia/eaa-airventure-news/eaa-airventure-oshkosh/07-27-2016-2-millionth-young-eagle-flies-today. Läst 2 mars 2025. 
  107. ^ ”Ford Touts GA On Hill”. General Aviation Serves America. 31 maj 2016. Arkiverad från originalet den 7 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100507165118/http://www.gaservesamerica.com/default.html. Läst 2 mars 2025. 
  108. ^ ”51 Heroes of Aviation”. Flying Magazine. 24 juli 2013. Arkiverad från originalet den 23 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180123190409/https://www.flyingmag.com/photo-gallery/photos/51-heroes-aviation?image=4. Läst 2 mars 2025. 
  109. ^ ”Every Kid Can Fly”. Flying Magazine. 15 juni 2018. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200807181154/https://www.flyingmag.com/every-kid-can-fly/. Läst 2 mars 2025. 
  110. ^ ”Harrison Ford: ‘I was raised Democrat’ and ‘my moral purpose was being a Democrat with the big D’”. Fox News. 11 februari 2023. https://www.foxnews.com/media/harrison-ford-raised-democrat-moral-purpose-democrat-big-d. Läst 2 mars 2025. 
  111. ^ ”Celebrities and others banned from entering Tibet or China”. Dalailamafilm. Arkiverad från originalet den 4 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100204130530/http://dalailamafilm.com/celebrities-and-others-banned-from-entering-tibet-or-china-109. Läst 2 mars 2025. 
  112. ^ ”Harrison Ford blasts US Iraq policy”. The Age. 27 augusti 2003. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2003. https://web.archive.org/web/20031008101416/https://www.theage.com.au/articles/2003/08/27/1061663852052.html. Läst 2 mars 2025. 
  113. ^ ”Harrison Ford reminds Donald Trump that 'Air Force One' was only a movie”. USA Today. 11 december 2015. https://www.today.com/popculture/harrison-ford-reminds-donald-trump-air-force-one-was-only-t61036. Läst 2 mars 2025. 
  114. ^ ”Harrison Ford Endorses Joe Biden for President in Plea to Voters: 'The Man's a Centrist'”. People. 3 november 2020. https://people.com/movies/harrison-ford-endorses-joe-biden-president/. Läst 2 mars 2025. 
  115. ^ ”Harrison Ford and Mark Hamill share anti-Donald Trump adverts”. NME. 3 november 2020. https://www.nme.com/news/film/harrison-ford-and-mark-hamill-share-anti-donald-trump-adverts-2808287. Läst 2 mars 2025. 
  116. ^ ”Harrison Ford: There are no great movies on global environmental issues”. CNN. 29 april 2013. Arkiverad från originalet den 2 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130502021322/http://tech.fortune.cnn.com/2013/04/29/harrison-ford-environmentalist/. Läst 2 mars 2025. 
  117. ^ ”EarthShare PSA: "Promises"”. EarthShare. 1 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 27 december 2017. https://web.archive.org/web/20171227235416/http://www.earthshare.org/2008/10/earthshare-psa.html. Läst 2 mars 2025. 
  118. ^ ”Discover Hetch Hetchy with Harrison Ford Preview”. Restore Hetch Hetchy. Arkiverad från originalet den 19 november 2012. https://web.archive.org/web/20121119055037/http://www.hetchhetchy.org/educational-activities/46-discover-hetch-hetchy. Läst 2 mars 2025. 
  119. ^ ”Years of Living Dangerously”. Showtime. Arkiverad från originalet den 14 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150514141823/http://yearsoflivingdangerously.com/. Läst 2 mars 2025. 
  120. ^ ”Harrison Ford”. Our Planet. Arkiverad från originalet den 5 september 2008. https://web.archive.org/web/20080905144851/http://www.ourplanet.com/imgversn/142/ford.html. Läst 2 mars 2025. 
  121. ^ ”It had to be a snake: New species gets famous name” (på engelska). www.conservation.org. https://www.conservation.org/blog/had-to-be-snake-new-species-gets-famous-name. Läst 22 augusti 2023. 
  122. ^ ”Harrison Ford Upsets Indonesian Minister with 'Rude' Interview"”. The Sydney Morning Herald. 11 september 2013. https://www.smh.com.au/entertainment/celebrity/harrison-ford-upsets-indonesian-minister-with-rude-interview-20130911-2tiwc.html. Läst 2 mars 2025. 
  123. ^ ”Harrison Ford, Indonesia president discuss climate”. San Diego Union Tribune. 10 september 2013. Arkiverad från originalet den 3 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140303181026/http://www.utsandiego.com/news/2013/sep/10/harrison-ford-indonesia-president-discuss-climate/. Läst 2 mars 2025. 
  124. ^ ”Harrison Ford Says Only 'Angry Young People' Can Save The Planet Now”. Plant Based News. 27 september 2019. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191019160410/https://www.plantbasednews.org/news/harrison-ford-angry-young-people-save-planet. Läst 2 mars 2025. 
  125. ^ ”Governance”. Archaeological Institute of America. Arkiverad från originalet den 2 september 2010. https://web.archive.org/web/20100902015722/http://www.archaeological.org/about/governance. Läst 2 mars 2025. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Harrison_Ford&oldid=57267749”