Hasse Ekman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hasse Ekman
Hasse Ekman-PO.jpg
Född Hans Gösta Ekman
10 september 1915
Stockholm, Sverige
Död 15 februari 2004 (88 år)
Marbella, Spanien
Aktiva år 1932—1981
Maka Agneta Wrangel af Sauss
(1938—1944)
Eva Henning
(1946—1953)
Tutta Rolf
(1953—1972)
Viveka Trädgårdh
(1974—2004)
Webbplats Ekmansällskapet
Betydande roller
Tommy Anker i Kungliga patrasket
Dr. Stenbrott i Banketten
Martin Grandé i Fängelse
Kreativa insatser i svensk film
1966
IMDb SFDb

Hans Gösta "Hasse" Ekman, född 10 september 1915 i Stockholm, död 15 februari 2004 i Marbella, Spanien, var en svensk regissör, manusförfattare, skådespelare, producent och sångtextförfattare. Han var son till Gösta Ekman den äldre och far till Gösta Ekman den yngre.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Hasse Ekman började tidigt inom den bransch som han genom sin far vuxit upp i — teatern och filmen. Han började redan under 1930-talet att arbeta inom teatern och gjorde även insatser på film. Bland annat spelade han mot sin far Gösta i Intermezzo (film) 1936. 1940 debuterade han med sin första egna film Med dej i mina armar. Under 1940-talet gjorde han bland annat filmerna Kungliga patrasket, Fram för lilla Märta, Medan porten var stängd, Banketten och Flickan från tredje raden. 1950 tillkom Flicka och hyacinter, som allmänt anses vara hans mästerverk. Ekman gjorde en rad populära komedier med Sickan Carlsson under 1950-talet – däribland Sjunde himlen och Fröken Chic.

Ekman var även verksam vid teatern, som regissör till flera teaterkomedier, skrev tre egna pjäser och regisserade bland annat tre av Karl Gerhards revyer (1946, 1957 och 1959). Under 1960-talet kände sig Ekman inte hemma i det dåvarande filmklimatet i Sverige och valde att avsluta sin filmkarriär. Under 1960-, 70- och början av 80-talet sysslade han istället med teater- och revyuppsättningar i Stockholm, till exempel tillsammans med Kar de Mumma (1962, 1967, 1968, 1969, 1970, 1971, 1972 och 1973) och Povel Ramel (1958, 1966, 1968, 1972 och 1981). Han gjorde även en avstickare med Gösta Bernhard till Göteborg och Lisebergsteatern med komedin Oss kaniner emellan (1967).

Tre av Hasse Ekmans filmmanus filmatiserades också i Danmark: Lykken kommer (1942), Op med lille Martha (1946) och Mens porten var lukket (1948). Även en dansk version av Fröken Kyrkråtta, till vilken Ekman skrivit sångtexterna, spelades in: Frk. Kirkemus (1941).

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Ekman var son till Gösta Ekman den äldre och kostymtecknaren Greta Ekman, far till Gösta Ekman den yngre, Krister Ekman, Mikael Ekman och Stefan Ekman (i första äktenskapet med Agneta Wrangel) samt Fam Ekman (i andra äktenskapet med Eva Henning).

Under åren hade Ekman byggt upp en stor konstsamling som han sålde när han flyttade till den spanska solkusten 1964, där han levde fram till sin bortgång, 88 år gammal. Ekman är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [1]

Ekman var även en hängiven AIK-supporter vilket framkom i många av hans verk.

Filmografi, roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik och texter[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Hasse Ekman på Kungsgatan i Stockholm 1953.

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1932 Dansherre Glada änkan
Franz Lehár
Lorensbergsteatern
Dickie I de bästa familjer
Anita Hart och Maurice Braddell
Gösta Ekman Gösta Ekmans Folkteater[2]
1933 Hantlangaren Domaredansen
Erik Lindorm
Per-Axel Branner Gösta Ekmans Folkteater[3]
Dickie I de bästa familjer
Anita Hart och Maurice Braddell
Gösta Ekman Vasateatern[4]
Kanske en revy
Lili Ziedner
Lili Ziedner Vasateatern
1934 Mr. Birkinshaw London City
John van Druten
Gunnar Olsson Vasateatern[5]
Doktor Otis Män i vitt
Sidney Kingsley
Per Lindberg Vasateatern[6]
1936 Eddie Rimplegar Bättre mans barn
Gertrude Friedberg
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[7]
flyttad till Vasateatern[8]
1937 Sven Vår egen tid
Leck Fischer
Martha Lundholm Vasateatern
Freddie Star Mitt i stan, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern
1939 Douglas Hall Älskling, jag ger mig
Mark Reed
Olof Molander Turné[9]
1944 Mortimer Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Oscarsteatern[10]
1945 Samuel Hazen Det blåser en vind
Lillian Hellman
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern
Jörgen På tre man hand
Jens Locher
Bengt Ekerot Nya teatern
1949 Claes Green De fem fåglarna
Staffan Tjerneld
Björn Berglund Blancheteatern
1951 Clark Redfield Drömflickan
Elmer Rice
Hasse Ekman Intiman
1952 Sture Ancker Fullmåne
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman
1953 Tony Wendice Slå nollan till polisen
Frederick Knott
Hasse Ekman Intiman
Squier Den förstenade skogen
Robert E. Sherwood
Hasse Ekman Intiman
1954 Kapten Fisby Thehuset Augustimånen
John Patrick
Stig Olin Intiman[11]
1960 Juryman 12 edsvurna män
Reginald Rose
Hasse Ekman Intiman
1961 Redaktör Hellqvist Gungstolen
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1935 Fedja
Lev Tolstoj Vasateatern
Regiassistent till Per Lindberg
1944 Arsenik och gamla spetsar
Arsenic and Old Lace
Joseph Kesselring
Översättning Lars-Levi Læstadius
Oscarsteatern
1946 Ett lysande elände, revy
Karl Gerhard Oscarsteatern
1951 Resande utan bagage
Le Voyageur sans bagage
Jean Anouilh Intiman
Drömflickan
Dream Girl
Elmer Rice Intiman
1952 Fullmåne
Hasse Ekman Intiman
1953 Slå nollan till polisen
Dial M For Murder
Frederick Knott Intiman
Den förstenade skogen
The petrified forest
Robert E. Sherwood Intiman
1954 Vår törstiga by
The Chuckeyhead Story
Paul Vincent Carroll Intiman
1957 Kråkslottet, revy
Karl Gerhard Idéonteatern
1958 Funny Boy
Hasse Ekman och Povel Ramel Idéonteatern
1959 Två träd, revy
Karl Gerhard Idéonteatern
1960 12 edsvurna män
Twelve Angry Men
Reginald Rose Intiman
1961 Gungstolen
Hasse Ekman Intiman
1962 Fritid, jämlikhet och djävulskap, revy
Kar de Mumma Folkan
1963 Se men inte höra
The Private Ear/The Public Eye
Peter Shaffer Intiman[12]
1964 Apoteket Sparven
Hasse Ekman Intiman
1966 Heja Percy
Rattle of a Simple Man
Charles Dyer ABC-teatern
På avigan, revy
Povel Ramel Idéonteatern
1967 Oss kaniner emellan
Hasse Ekman Lisebergsteatern
Kyss Karlsson, revy
Kar de Mumma Folkan
1968 De sista entusiasterna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers Idéonteatern[13]/
Turné[14]
Black Comedy
Peter Shaffer
Översättning Lennart Lagerwall
Intiman
Den stora succén, revy
Kar de Mumma Folkan
1969 Nyårsrevy, revy
Kar de Mumma Folkan
1970 Inte nu, älskling!
Not Now, Darling
Ray Cooney och John Chapman Intiman
Kar de Mummas revyhus, revy
Kar de Mumma Folkan
Arsenik och gamla spetsar
Arsenic and Old Lace
Joseph Kesselring Scalateatern
1971 Kar de Mummas nyårsrevy, revy
Kar de Mumma Folkan
Får jag lov att presentera Oscar Wilde
The Importance of Being Oscar
Micheál Mac Liammóir Riksteatern
Mina favoriter, revy
Kar de Mumma Folkan
1972 Karamelodier, revy
Povel Ramel Berns
Kar de Mummas glädjehus, revy
Kar de Mumma Folkan
1973 Bäst i stan, revy
Kar de Mumma Folkan
1981 Minspiration, revy
Povel Ramel Berns[15]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hitta graven
  2. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 14. 18 november 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-11-18/315/14. Läst 4 januari 2016. 
  3. ^ Teater Musik Film: Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. 29 december 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-12-29/354/5. Läst 4 januari 2016. 
  4. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 7. 28 mars 1933. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-03-28/84/7. Läst 14 juli 2015. 
  5. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  6. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  7. ^ Bo Bergman (18 januari 1936). ”'Bättre mans barn' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-01-18/16/28. Läst 16 april 2016. 
  8. ^ Teater Musik Film: Vasan i kväll”. Dagens Nyheter: s. 10. 7 maj 1936. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-05-07/123/10. Läst 16 april 2016. 
  9. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. Sid. 180. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  10. ^ Sten af Geijerstam (6 april 1944). ”'Arsenik och gamla spetsar' åter på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-06/94/10. Läst 12 maj 2016. 
  11. ^ Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Barbro Hähnel (10 november 1963). ”Drömmare och pratmakare”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-11-10/306/23. Läst 21 januari 2016. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (11 april 1968). ”Luftspel på Idéon: Sydow förträfflig i rolig första akt”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-04-11/100/14. Läst 22 januari 2016. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ Bertil Mollberger (3 september 1981). ”-Bra Ramelnummer för damerna – men... Povel blommar inte ut”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-03/238/20. Läst 25 januari 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]