Hasse Ekman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hasse Ekman
Hasse Ekman-PO.jpg
Född Hans Gösta Ekman
10 september 1915
Stockholm, Sverige
Död 15 februari 2004 (88 år)
Marbella, Spanien
Aktiva år 1932—1981
Maka Agneta Wrangel af Sauss
(1938—1944)
Eva Henning
(1946—1953)
Tutta Rolf
(1953—1972)
Viveka Trädgårdh
(1974—2004)
Webbplats Ekmansällskapet
Betydande roller
Tommy Anker i Kungliga patrasket
Dr. Stenbrott i Banketten
Martin Grandé i Fängelse
Kreativa insatser i svensk film
1966
IMDb SFDb

Hans Gösta "Hasse" Ekman, född 10 september 1915 i Stockholm, död 15 februari 2004 i Marbella, Spanien, var en svensk regissör, manusförfattare, skådespelare, producent och sångtextförfattare. Han var son till Gösta Ekman d.ä. och far till Gösta Ekman d.y.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Hasse Ekman började tidigt inom den bransch som han genom sin far vuxit upp i — teatern och filmen. Han började redan under 1930-talet att arbeta inom teatern och gjorde även insatser på film. Bland annat spelade han mot sin far Gösta i Intermezzo (film) 1936. 1940 debuterade han med sin första egna film Med dej i mina armar. Under 1940-talet gjorde han bland annat filmerna Kungliga patrasket, Fram för lilla Märta, Medan porten var stängd, Banketten och Flickan från tredje raden. 1950 tillkom Flicka och hyacinter, som allmänt anses vara hans mästerverk. Ekman gjorde en rad populära komedier med Sickan Carlsson under 1950-talet – däribland Sjunde himlen och Fröken Chic.

Ekman var även verksam vid teatern, som regissör till flera teaterkomedier, skrev tre egna pjäser och regisserade bland annat tre av Karl Gerhards revyer (1946, 1957 och 1959). Under 1960-talet kände sig Ekman inte hemma i det dåvarande filmklimatet i Sverige och valde att avsluta sin filmkarriär. Under 1960-, 70- och början av 80-talet sysslade han istället med teater- och revyuppsättningar i Stockholm, till exempel tillsammans med Kar de Mumma (1962, 1967, 1968, 1969, 1970, 1971, 1972 och 1973) och Povel Ramel (1958, 1966, 1968, 1972 och 1981). Han gjorde även en avstickare med Gösta Bernhard till Göteborg och Lisebergsteatern med komedin Oss kaniner emellan (1967).

Tre av Hasse Ekmans filmmanus filmatiserades också i Danmark: Lykken kommer (1942), Op med lille Martha (1946) och Mens porten var lukket (1948). Även en dansk version av Fröken Kyrkråtta, till vilken Ekman skrivit sångtexterna, spelades in: Frk. Kirkemus (1941).

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Ekman var son till Gösta Ekman den äldre och kostymtecknaren Greta Ekman, far till Gösta Ekman den yngre, Krister Ekman, Mikael Ekman och Stefan Ekman (i första äktenskapet med Agneta Wrangel) samt Fam Ekman (i andra äktenskapet med Eva Henning).

Under åren hade Ekman byggt upp en stor konstsamling som han sålde och flyttade till den spanska solkusten 1964, där levde han fram till sin bortgång, 88 år gammal. Ekman är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [1]

Ekman var även en hängiven AIK-supporter vilket framkom i många av hans verk.

Filmografi, roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik och texter[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Hasse Ekman på Kungsgatan i Stockholm 1953.

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1932 Dansherre Glada änkan
Franz Lehár
Lorensbergsteatern
1932 Dickie I de bästa familjer
Moss Hart
Gösta Ekman Gösta Ekmans Folkteater[2]
1933 Hantlangaren Domaredansen
Erik Lindorm
Per-Axel Branner Gösta Ekmans Folkteater[3]
1933 Dickie I de bästa familjer
Moss Hart
Gösta Ekman Vasateatern[4]
1933 Kanske en revy
Lili Ziedner
Lili Ziedner Vasateatern
1934 Mr. Birkinshaw London City
John van Druten
Gunnar Olsson Vasateatern[5]
1934 Doktor Otis Män i vitt
Sidney Kingsley
Per Lindberg Vasateatern[6]
1936 Ed Bättre mans barn
Gertrude Friedberg
Blancheteatern
1937 Sven Vår egen tid
Leck Fischer
Martha Lundholm Vasateatern
1937 Freddie Star Mitt i stan, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern
1939 Douglas Hall Älskling, jag ger mig
Mark Reed
Olof Molander Turné[7]
1943 Mortimer Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Torsten Hammarén Oscarsteatern[8]
1945 Samuel Hazen Det blåser en vind
Lillian Hellman
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern
1945 Jörgen På tre man hand
Jens Locher
Bengt Ekerot Nya teatern
1949 Claes Green De fem fåglarna
Staffan Tjerneld
Björn Berglund Blancheteatern
1951 Clark Redfield Drömflickan
Elmer Rice
Hasse Ekman Intiman
1952 Sture Ancker Fullmåne
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman
1953 Tony Wendice Slå nollan till polisen
Frederick Knott
Hasse Ekman Intiman
1953 Squier Den förstenade skogen
Robert E. Sherwood
Hasse Ekman Intiman
1954 Kapten Fisby Thehuset Augustimånen
John Patrick
Stig Olin Intiman[9]
1960 Juryman 12 edsvurna män
Reginald Rose
Hasse Ekman Intiman
1961 Redaktör Hellqvist Gungstolen
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1935 Fedja
Lev Tolstoj
Vasateatern
Regiassistent till Per Lindberg
1946 Ett lysande elände, revy
Karl Gerhard
Oscarsteatern
1951 Resande utan bagage
Jean Anouilh
Intiman
1951 Drömflickan
Elmer Rice
Intiman
1952 Fullmåne
Hasse Ekman
Intiman
1953 Slå nollan till polisen
Frederick Knott
Intiman
1953 Den förstenade skogen
Robert E. Sherwood
Intiman
1954 Vår törstiga by
Paul Vincent Carroll
Intiman
1957 Kråkslottet, revy
Karl Gerhard
Idéonteatern
1958 Funny Boy
Hasse Ekman och Povel Ramel
Idéonteatern
1959 Två träd, revy
Karl Gerhard
Idéonteatern
1960 12 edsvurna män
Reginald Rose
Intiman
1961 Gungstolen
Hasse Ekman
Intiman
1962 Fritid, jämlikhet och djävulskap, revy
Kar de Mumma
Folkan
1963 Se men inte höra
Peter Shaffer
Intiman[10]
1964 Apoteket Sparven
Hasse Ekman
Intiman
1966 Heja Percy
Charles Dyer
ABC-teatern
1966 På avigan, revy
Povel Ramel
Idéonteatern
1967 Oss kaniner emellan
Hasse Ekman
Lisebergsteatern
1967 Kyss Karlsson, revy
Kar de Mumma
Folkan
1968 De sista entusiasterna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Idéonteatern[11]/
Turné[12]
1968 Black Comedy
Peter Shaffer
Intiman
1968 Den stora succén, revy
Kar de Mumma
Folkan
1969 Nyårsrevy, revy
Kar de Mumma
Folkan
1970 Inte nu, älskling!
Ray Cooney och John Chapman
Intiman
1970 Kar de Mummas revyhus, revy
Kar de Mumma
Folkan
1970 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Scalateatern
1971 Kar de Mummas nyårsrevy, revy
Kar de Mumma
Folkan
1971 Får jag lov att presentera Oscar Wilde
Micheál Mac Liammóir
Riksteatern
1971 Mina favoriter, revy
Kar de Mumma
Folkan
1972 Karamelodier, revy
Povel Ramel
Berns
1972 Kar de Mummas glädjehus, revy
Kar de Mumma
Folkan
1973 Bäst i stan, revy
Kar de Mumma
Folkan
1981 Minspiration, revy
Povel Ramel
Berns[13]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hitta graven
  2. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 14. 18 november 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-11-18/315/14. Läst 4 januari 2016. 
  3. ^ Teater Musik Film: Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. 29 december 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-12-29/354/5. Läst 4 januari 2016. 
  4. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 7. 28 mars 1933. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-03-28/84/7. Läst 14 juli 2015. 
  5. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  6. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  7. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. Sid. 180. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  8. ^ ”Arsenik och gamla spetsar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26035&pos=9. Läst 3 juni 2015. 
  9. ^ Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ Barbro Hähnel (10 november 1963). ”Drömmare och pratmakare”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-11-10/306/23. Läst 21 januari 2016. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (11 april 1968). ”Luftspel på Idéon: Sydow förträfflig i rolig första akt”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-04-11/100/14. Läst 22 januari 2016. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016. 
  13. ^ Bertil Mollberger (3 september 1981). ”-Bra Ramelnummer för damerna – men... Povel blommar inte ut”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-03/238/20. Läst 25 januari 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]