Hawker Tempest

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hawker Tempest
Hawker Tempest II ‘PR536 - OQ-H’ (17347322555).jpg
En Hawker Tempest Mk.II på Royal Air Force Museum i Hendon, London.
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 2 september 1942
I aktiv tjänst 1944 – 1953
Versioner Se varianter
Ursprung Storbritannien Storbritannien
Tillverkare Hawker Aircraft
Antal tillverkade 1 702
Data
Längd 10,25 meter
Spännvidd 12,50 meter
Höjd 4,90 meter
Vingyta 28,06 m²
Tomvikt 4 080 kg
Max. startvikt 6 120 kg
Motor(er) 1 × Napier Sabre eller
1 × Bristol Centaurus
Motoreffekt 2 420 hk (Sabre)
2 520 hk (Centaurus)
Propeller 4-bladig, 3 886 mm diameter
Prestanda
Max. hastighet 690 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
1 300 km
Max. flyghöjd 11 000 meter
Stigförmåga 23,9 m/s
Beväpning
Beväpning 4 × 20 mm Hispano-Suiza HS.404
Bomber 2 × 227 kg (500 lb) eller
2 × 454  (1 000 lb)
Raketer 8 × RP-3
Ritning
Hawker Tempest Mk II 3-view.svg

Hawker Tempest var ett brittiskt jaktflygplan som konstruerades under andra världskriget. Tempest var en vidareutveckling av Hawker Typhoon med tunnare vingar och längre flygkropp vilket medgav högre fart. Från 1944 och fram till krigsslutet var Tempest det snabbaste och kraftigast beväpnade kolvmotordrivna jaktflygplanet i Europa. Efter kriget fortsatte Tempest att utgöra ryggraden i RAF:s jaktdivisioner under övergången till jetflygplan.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Föregångaren Hawker Typhoon var ett viktigt framsteg för brittisk flygindustri och för RAF, men den var långt ifrån problemfri. Ett av problemen var de chockvågor som uppstod vid vingarna vid hastigheter över 750 km/h. För att komma till rätta med det problemet konstruerade Sidney Camm en ny vinge med tunnare profil. De tunnare vingarna gjorde att bränsletankarna behövde flyttas från vingarna till flygkroppen som därmed behövde göras längre. Även stjärtpartiet behövde konstrueras om. Förändringarna var så genomgripande att man valde att frångå det planerade namnet Typhoon II och i stället kalla flygplanet för Tempest.[1][2]

Den första prototypen flög 2 september 1942 och var en Typhoon där vingarna hade bytts ut. Nästa prototyp var även den en ombyggd Typhoon men försedd med nya vingar och en Napier Sabre IV-motor utan den karaktäristiska kylaren under nosen. Den var med sina 750 km/h i planflykt det snabbaste flygplanet som Hawker dittills byggt. Sabre IV fanns dock bara ännu tillgänglig som provexemplar och var långt ifrån tillförlitlig. Därför utvärderades flera olika motoralternativ, bland annat Tempest Mk.II med Bristol Centaurus-motor, Tempest Mk.III och Mk.IV med Rolls-Royce Griffon-motorer samt Tempest Mk.V med samma Sabre II-motor som i Typhoon. Den sistnämnda fanns tillgänglig i tillräckligt antal och krävde minst förändringar vilket gjorde att Tempest Mk.V kom i produktion långt innan Mk.II. Den första prototypen med Centaurus-motor flög 28 juni 1943 och var både snabbare och mer tillförlitlig. Hawker såväl som underleverantörerna Gloster och Bristol hade dock sin produktionskapacitet fullbelagd och bara runt 300 Tempest Mk.II hann byggas innan krigsslutet. Ingen av dem sattes in i strid.[1]

När Napier & Son till sist lyckades få den betydligt mer tillförlitliga motorn Sabre V i produktion började Hawker använda den i stället för Sabre II. Modellen med Sabre V-motor fick beteckningen Tempest Mk.VI och var det sista propellerdrivna jaktflygplanet i RAF.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Tempest Mk.V kom ut på förband i januari 1944. Nyzeeländska No.486 Squadron var den första som fick Tempests. Till en början användes de på samma sätt som Typhoon; som jaktbombare beväpnad med bomber eller RP-3-raketer, men i juni samma år fick Tempest-flygplanen att nytt mål; de tyska V-1-robotarna. På låg höjd var Tempest tillräckligt snabb för att hinna upp en V-1:a och en träff med en 20 mm granat var tillräcklig för att förstöra den, men det var genom att accelerera till maxfart på 6 000 meters höjd och sedan dyka efter robotarna som Tempestens fartresurser verklig kom till sin rätt. Med den metoden kunde hastigheten komma upp i närhet av 800 km/h, något som var omöjligt med Typhoon.[3] Totalt 638 V-1:or sköts ner av Tempests.[4] Så snart de allierade hade avancerat så långt att V-1:orna inte längre kunde nå England återgick Tempest-divisionerna till attackuppdrag baserade i Frankrike, Nederländerna och Belgien. Tempest hade även hastighetsresurser och eldkraft att ta sig an det tyska jetdrivna jaktflygplanet Me 262. Totalt 20 Me 262 sköts ner av Tempests.[2][5]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

En Tempest Mk.V från No.80 Squadron i Nederländerna 1944. Tempest Mk.V hade samma motor som Hawker Typhoon och samma karaktäristiska kylare under nosen.
  • Tempest Mk.I – Prototyp med Sabre IV-motor och kylare i vingarna. 1 byggd.
  • Tempest Mk.II – Andra produktionsserien med Bristol Centaurus-motor. 452 byggda.
  • Tempest Mk.III – Prototyp med Griffon IIB-motor. 1 byggd.
  • Tempest Mk.IV – Prototyp med Griffon 61-motor. Ingen byggd.
  • Tempest Mk.V – Första produktionsserien med Sabre II-motor. 801 byggda.
  • Tempest Mk.VI – Tredje produktionsserien med Sabre V-motor. 142 byggda.
  • Tempest TT.5 – Tempest Mk.V ombyggda till målbogserare.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Goebel, Greg (1 oktober 2015). ”The Hawker Typhoon, Tempest, & Sea Fury”. Aircectors. http://www.airvectors.net/avcfury.html. 
  2. ^ [a b] ”Hawker Tempest”. Aviastar. http://www.aviastar.org/air/england/hawker_tempest.php. Läst 12 april 2017. 
  3. ^ ”Tempest V Performance”. WWII Aircraft Performance. 26 november 2011. http://www.wwiiaircraftperformance.org/tempest/temptest.html. 
  4. ^ ”Aircraft of the Month – Hawker Tempest”. Tangmere Museum. juli 2014. http://www.tangmere-museum.org.uk/aircraft-month/hawker-tempest. 
  5. ^ Rickard, J. (30 april 2007). ”Hawker Tempest”. History of War. http://www.historyofwar.org/articles/weapons_hawker_tempest.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]