London-Heathrow flygplats
| London-Heathrow flygplats London Heathrow Airport | |||||||||||||||
_AN1572653.jpg) | |||||||||||||||
  EGLL
| |||||||||||||||
| Allmän information | |||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Ort | Hillingdon, Storbritannien | ||||||||||||||
| IATA-kod | LHR | ||||||||||||||
| ICAO-kod | EGLL | ||||||||||||||
| Driftbolag | British Airports Authority | ||||||||||||||
| Öppningsår | 1930 | ||||||||||||||
| Höjd över havet | 25 meter | ||||||||||||||
| Koordinater | 51°28′39″N 00°27′41″V / 51.47750°N 0.46139°V | ||||||||||||||
| Officiell webbplats | www.heathrowairport.com | ||||||||||||||
| Banor | |||||||||||||||
| |||||||||||||||
| Statistik | |||||||||||||||
| Passagerare (2019) | 80 884 310 | ||||||||||||||
London-Heathrow flygplats (IATA: LHR, ICAO: EGLL) är Europas största, och världens sjunde största, flygplats räknat i antal passagerare per år.[1] Heathrow ligger i östra Hillingdon, 22 kilometer väster om centrala London. År 2019 passerade över 80 miljoner passagerare flygplatsen. Den byggdes ursprungligen under andra världskriget som bas för brittiska bombflygplan och öppnades för civil trafik 1946. Fram till 1976 hette flygplatsen officiellt London Airport. Den är bas för British Airways och Virgin Atlantic.
En femte terminal öppnade i mars 2008. Flygplatsen har två landningsbanor, men den brittiska regeringen tog den 25 oktober 2016 beslut om att bygga en tredje landningsbana, tillsammans med en ny terminal,[2] vilket godkändes av parlamentet den 25 juni 2018.[3]
Flygbolag och destinationer[redigera | redigera wikitext]
| Terminal | Flygbolag och allianser |
|---|---|
| Terminal 2 | Star Alliance och några icke-allians flygbolag |
| Terminal 3 | Oneworld (förutom de vid Terminal 4 och 5, men även några British Airways destinationer), Virgin Atlantic, Air France, Delta Air Lines, Middle East Airlines, KLM och flera icke-allians flygbolag |
| Terminal 4 | SkyTeam (förutom Air France, Delta Air Lines, Middle East Airlines och KLM), Malaysia Airlines, Royal Air Maroc och de flesta icke-allians flygbolag |
| Terminal 5 | British Airways (de flesta destinationerna), American Airlines (JFK flyg endast), och Iberia |
Terminal 1 (1968-2015)[redigera | redigera wikitext]
Terminal 1 öppnade 1968 och var Heathrow-basen för British Airways (BA) inrikes- och europeiska nätverk och några av dess långdistanslinjer innan Terminal 5 öppnade. Terminal 1 var också huvudbasen för de flesta Star Alliance-medlemmar även om några också var baserade på Terminal 3. Terminal 1 stängde i slutet av juni 2015 och ersattes av en utbyggd terminal 2 som öppnade i juni 2014.[4]
Terminal 2[redigera | redigera wikitext]
Flygplatsens nyaste terminal, officiellt känd som Queen's Terminal, öppnades den 4 juni 2014 och har 24 gater. Designad av den spanska arkitekten Luis Vidal, byggdes den på platsen som hade ockuperats av den ursprungliga Terminal 2 och Queens Building. Den ursprungliga terminal 2 öppnade som Europabyggnaden 1955 och var flygplatsens äldsta terminal. Byggnaden revs 2010, tillsammans med Queens Building som hade inhyst flygbolagskontor.[5]
Terminal 3[redigera | redigera wikitext]
Terminal 3 öppnade som Oceanic Terminal den 13 november 1961 för att hantera flygavgångar för långdistanslinjer för utländska flygbolag till USA, Asien och andra destinationer i Fjärran Östern. Omdöpt till Terminal 3 1968, den utökades 1970 med tillägget av en ankomstbyggnad. Andra faciliteter som lades till var Storbritanniens första rullband. 2006 färdigställdes den nya pir 6 för £105 miljoner för att rymma Airbus A380 superjumbo; Emirates och Qantas flyger regelbundet från terminal 3 med Airbus A380.
Terminal 2
Terminal 3
Terminal 4
Terminal 5
Terminal 4[redigera | redigera wikitext]
Terminal 4, som öppnades 1986, har 22 gater och är hem för SkyTeam-alliansen, (med undantag för Air France, Delta Air Lines, KLM och Middle East Airlines som använder Terminal 3), Oneworld flygbolag Malaysia Airlines och Qatar Airways, Gulf Air och till de flesta icke-anslutna flygbolag. De flesta flyg som går till Terminal 4 är flyg som kommer från Centralasien, Nordafrika och Mellanöstern samt några flyg till Europa. Etihad Airways, Korean Air, Malaysia Airlines och Qatar Airways har reguljära A380-flyg. Gulf Air och El Al flyger regelbundet med Boeing 787.[5]
Terminal 5 (5A, 5B, 5C)[redigera | redigera wikitext]
Terminal 5 ligger mellan de norra och södra landningsbanorna i den västra änden av Heathrow-platsen och öppnade för allmänheten den 27 mars 2008, och British Airways och dess partnerbolag Iberia har exklusiv användning av denna terminal som har 50 gater. Terminal 5 är indelad i Terminal 5A, 5B och 5C, där en förarlös minimetro trafikerar mellan terminalerna.
- British Airways (Aberdeen, Abu Dhabi, Abuja, Accra, Alicante, Almaty, Amsterdam, Aten, Atlanta, Bahrain, Baltimore/Washington, Belfast, Bangalore, Bangkok-Suvarnabhumi, Barcelona, Basel/Mulhouse, Beijing, Belgrad, Bergen, Bologna, Bombay, Boston, Bryssel, Bukarest, Buenos Aires-Ezeiza, Calgary, Chengdu, Chennai, Chicago-O'Hare, Dallas/Fort Worth, Delhi, Denver, Doha, Dubai, Düsseldorf, Edinburgh, Entebbe, Frankfurt, Freetown, Genève, Glasgow-International, Grand Cayman, Göteborg-Landvetter, Hamburg, Hongkong, Houston-Intercontinental, Hyderabad, Ibiza, Istanbul-Atatürk, Jeddah, Johannesburg, Kiev-Boryspil, Kapsteden, Kuwait, Köpenhamn, Lagos, Larnaca, Las Vegas, Leeds/Bradford, Los Angeles, Luanda, Madrid, Manchester, Mexico City, Miami, Milano-Linate, Milano-Malpensa, Monrovia, Montréal-Trudeau, Moskva-Domodedovo, München, Muskat, Nairobi, Nassau, New York-JFK, Newark, Newcastle, Nice, Oslo-Gardermoen, Palma, Paris-Charles de Gaulle, Paris-Orly, Philadelphia, Phoenix, Pisa, Providenciales, Rio de Janeiro-Galeão, Riyadh, Rom-Fiumicino, São Paulo-Guarulhos, S:t Petersburg, San Diego, San Francisco, Seattle/Tacoma, Seoul, Shanghai-Pudong, Singapore, Sofia, Stavanger, Stockholm-Arlanda, Stuttgart, Sydney, Tokyo-Narita, Toronto-Pearson, Toulouse-Blagnac, Tripoli, Vancouver, Venedig, Washington-Dulles, Zagreb, Zürich)
Spårförbindelser[redigera | redigera wikitext]
Londons tunnelbana (Underground) med tre stationerna Heathrow Terminals 2,3, Heathrow Terminal 4 och Heathrow Terminal 5 på Piccadilly line går till centrala London.
Heathrow Terminals 2,3
Heathrow Terminal 4
Heathrow Terminal 5
Terminal 5A,5B,5C trafikeras av Minimetro
.jpg)
Snabbtågen Heathrow Express samt pendeltågslinjen Elizabeth line går till Paddington Station i centrala London från de tre järnvägsstationerna Heathrow Central (Terminal 2,3), Heathrow Terminal 4 och Heathrow Terminal 5 station.
Heathrow Central
Heathrow Terminal 4
Heathrow Terminal 5
Terrorism[redigera | redigera wikitext]
Det har inte varit terrordåd med dödsfall på själva flygplatsen. Misstankar och upptäckta planer får dock stor mediauppmärksamhet med tanke på flygplatsens storlek och landets språk som journalister världen runt kan läsa.
IRA-bombningar 1974[redigera | redigera wikitext]
Den 19 maj 1974 sprängde IRA bomber i ett parkeringshus och två personer dödades av dem.
Hindawiaffären 1986[redigera | redigera wikitext]
Inför en flygning till Tel Aviv med 375 passagerare den 17 april 1986 upptäckte det israeliska flygbolaget El Als säkerhetskontrollanter semtexsprängdeg med en tidsinställd utlösare gömd i en fungerande räknedosa i en gravid irländsk passagerares bagage. Bagaget hade packats av kvinnans jordanske fästman, Nizar Hindawi, som greps dagen efter och dömdes till 45 års fängelse.[källa behövs]
Händelsen ledde till att Storbritannien bröt den diplomatiska kontakten med Syrien, som uppgavs ligga bakom det misslyckade attentatet. Även USA och Kanada kallade hem sina ambassadörer från Syrien.[källa behövs]
Lockerbieattentatet 1988[redigera | redigera wikitext]
Den 21 december 1988 sprängdes ett Pan Am plan och delar föll ner över Lockerbie, Skottland. Alla 259 ombord och 11 på marken dog. Planet hade lastats och startat på Heathrow.
IRA-bombningar 1994[redigera | redigera wikitext]
Den 8, 10 och 13 mars sköt Irländska republikanska armén sammanlagt tolv granater mot Heathrow, som utgjorde ett attraktivt symboliskt och ekonomiskt mål. Händelsen fick extra uppmärksamhet i och med att drottning Elizabeth II av Storbritannien landat på Heathrow bara några timmar före beskjutningen den 10 mars.[källa behövs]
Mobilisering 2003[redigera | redigera wikitext]
I februari 2003 mobiliserades delar av den brittiska armén vid Heathrow tillsammans med 1 000 extrainkallade poliser efter misstankar om att al-Qaida planerade att utföra attentat med luftvärnsrobotar vid brittiska eller amerikanska flygplatser.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Airports International Council”. Arkiverad från originalet den 1 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180101194805/http://www.aci.aero/Data-Centre/Annual-Traffic-Data/Passengers/2011-final. Läst 25 oktober 2016.
- ^ ”Third runway at Heathrow cleared for takeoff by ministers”. BBC News. 25 oktober 2016. http://www.bbc.com/news/business-37760187. Läst 9 maj 2019.
- ^ ”Heathrow airport: MPs vote in favour of expansion”. BBC News. 25 juni 2018. https://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-44609898.
- ^ Heathrow Terminal One deserted ahead of closure next month
- ^ [a b] The new Terminal 2 : Only one year to go
- ^ ”CNN.com - Attack fears grow: London on alert - Feb. 11, 2003”. edition.cnn.com. http://edition.cnn.com/2003/WORLD/europe/02/11/britain.heathrow/. Läst 10 maj 2019.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör London-Heathrow flygplats.- Officiell webbplats
- Flygbild av Heathrow i Google Maps
Wikimedia Commons har media som rör 