Hedsmalbi
| Hedsmalbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Art | Hedsmalbi Lasioglossum villosulum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum villosulum | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Synonymer | |
|
Lasioglossum berberum (Benoist, 1941)[2] Lasioglossum barkense (Blüthgen, 1930)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hedsmalbi (Lasioglossum villosulum) är en biart som först beskrevs av William Kirby 1802.[3][2] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][2]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ett övervägande svart bi. Honans huvud har svagt upphöjd clypeus (munsköld)[a] och panna. Detta förekommer inte hos hanen, men hans munsköld kan ha en svag, gulaktig fläck på spetsen. Även antennernas undersida hos hanen kan vara dovt gulaktig. Vingbaserna, hos båda könen, är också de dovt gula. Till skillnad från många andra arter i släktet saknas några vita hårfläckar på tergiterna[b]. Arten är liten: Kroppslängden är omkring 7 mm hos honan, 6 till 7 mm hos hanen.[4]
Trivs i grustag men påträffas också i vägkanter, på ruderatmark, på torrbackar, gräsmattor inne i samhällen och i skogsbygd.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitatet utgörs av relativt torra områden som grustag, skogsbryn, torrbackar, ruderatområden, väg- och ängskanter och gräsmattor, både i skogar och i bebyggda områden.[4]
I sydligare områden (åtminstone norrut till norra Frankrike[1] och Tyskland[4]) har hedsmalbiet två generationer per år. En tidig, bestående av föregående års övervintrande honor, och en sen, mera småväxt, som består av både honor och hanar.[1] Det är mera tveksamt om arten har mer än en generation i Norden.[4]
Näringsväxter[redigera | redigera wikitext]
Arten är polylektisk, men föredrar gulblommiga medlemmar av familjen korgblommiga växter.[5] Andra blommor som besöks är flockblommiga växter, smörblommor, strävbladiga växter, vindeväxter, grobladsväxter och rosväxter.[5][1] Flygperioden varar från mitten av april till oktober/tidigt november för honor, juli till mitten av oktober för hanar.[1]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Arten är solitär, och varje hona gräver själv ut sina underjordiska bon. Emellertid brukar bona uppföras i kolonier, och det kan inträffa att två honor samsas om samma ingång. Boingången är ett vertkalt schakt med en liten hög kring ingången. Schaktet har vertikala sidogångar som var och en mynnar i en larvcell. Varje cell fylls med näring (pollen), honan lägger ett ägg ovanpå och försluter sedan cellen.[5]
Flera arter blodbin, speciellt småblodbi och punktblodbi, är boparasiter på hedsmalbiets bon där de lägger ägg vars larv utnyttjar den insamlade näringen efter det värdägget eller -larven dödats[5][4][1]. Även gökbiet Nomada distinguenda kan parasitera boet på samma sätt.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet sträcker sig från Azorerna och Kanarieöarna i väster över Brittiska öarna, Ukraina, Ryssland och Grekland till Mongoliet, Japan och nordöstra Kina i öster. I norr når den 64° N i Finland, medan den når till Nordafrika över Arabiska halvön och Indien (delstaten Himachal Pradesh) till Taiwan och Malaysia i söder och sydöst.[5][1]
Underarten Lasioglossum villosulum trichopse förekommer i Manchuriet, norra Japan, Taiwan och söderut till Malaysia.[6]
Globalt är arten klassificerad som livskraftig.[1]
I Sverige är arten förhållandevis vanlig i Götaland och Svealand, men mera fragmenterad i södra Norrland. Den är klassificerad som livskraftig ("LC").[4]
I Finland förekommer arten på Åland, vid sydkusten, samt åt nordost upp till Mellersta Finland, Norra Karelen och Norra Savolax. Även i Finland är den klassificerad som livskraftig.[7]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum villosulum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 januari 2023.
- ^ [a b c d] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum villosulum (Kirby, 1802) | hedsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103152/details?lang=sv. Läst 2 januari 2023.
- ^ [a b] ”Lasioglossum villosulum (Kirby, 1802)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759542#null. Läst 2 januari 2023.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Hedsmalbi Lasioglossum villosulum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103152. Läst 3 januari 2023.
- ^ [a b c d e] G W Allen (2006). ”Lasioglossum villosulum (Kirby,1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-villosulum. Läst 10 januari 2023.
- ^ A. Pauly. ”Lasioglossum villosulum (Kirby 1802)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=426. Läst 10 januari 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Hedsmalbi – Lasioglossum villosulum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204367. Läst 10 januari 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum villosulum.
|