Hedvig Charlotta Nordenflycht

Från Wikipedia
Version från den 10 november 2017 kl. 09.22 av DenSportgladeSkåningen (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 94.191.139.128 (diskussion) till senaste version av Fluffbot)
Hedvig Charlotta Nordenflycht av Ulrika Pasch.
Hedvig Nordenflycht, kopparstick av Johan Fredrik Martin.

Hedvig Charlotta Nordenflycht, född 28 november 1718 i Stockholm, död 29 juni 1763 i Skoklosters församling, var en svensk författare. Hon var dotter till kamreraren i Kammarkollegium Anders Andersson Nordbohm (adlad under namnet Nordenflycht) och Christina Rosin. Hon anses ibland ha varit Sveriges första feminist och betraktas som en av 1700-talets främsta svenska poeter. Hon är också unik i det att hon var en av de första svenska kvinnorna som kunde försörja sig själva på sitt skrivande.

Uppväxt och giftermål

Nordenflycht växte upp i Stockholm, men flyttade 1731 till familjens bruksegendom Viby i Harbo socken i Uppsala län. Efter ett löfte på faderns dödsbädd 1734 förlovade hon sig med sin lärare Johan Tideman, som dock avled 1737 innan giftermålet blev av.[1] Nordenflycht tog starkt intryck av Tidemans skarpa intellekt, men han var anhängare till den upplysningstida rationalism och skepticism som Nordenflycht senare skulle ta avstånd ifrån.[källa behövs]

Något år efter Tidemans död mötte hon prästen Jacob Fabricius och gifte sig med honom 1741. Deras äktenskap skulle visa sig bli kort men också lyckligt. Maken insjuknade och avled endast nio månader efter parets giftermål. Som en följd av detta flyttade Nordenflycht från Karlskrona, dit paret flyttat då Fabricius fått arbete som amiralitetspredikant, och till ett litet torp på Lidingö. Hennes tillvaro präglades av sorg och har beskrivit sin boning med orden "Hela rummet med sorgliga målningar beklätt, vittnade om min saknad, och en cymbal med några fåglar voro här de endaste glädjetecknen...".[2]

Författarskapet

Nordenflycht vann berömmelse med diktsamlingen Den sörgande turtur-dufwan (1743) som författades under sorgearbetet efter hennes makes död. 1744–1750 gav hon ut fyra volymer som hon kallade Qwinligit Tankespel. Hon följde på ett engagerat sätt sin samtids debatter och många av hennes verk har karaktären av debattinlägg i politiska, filosofiska och religiösa frågor, samt i frågor om kvinnans fri- och rättigheter. Förutom poesi skrev Nordenflycht även rokokovisor (Dorillas kväde). Av hennes verk kan särskilt Fruentimrets försvar (1761) framhållas, i vilken Nordenflycht efter ett långt och indignerat förord försvarar det kvinnliga könet i vilket Rousseau klandrar kvinnan för teaterns fall, samt Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett, 1741, där hon angriper kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning.

Nordenflychts mest lästa dikt, Öfver en Hyacint, 1762 är en kärleksförklaring till en yngre man vid namn Johan Fischerström, fysiokrat och ekonom, som kom att bli hennes sista kärlek. De senare dikterna handlar om triangeldramat mellan dessa två och grevinnan Cathérine Charlotte De la Gardie som utspelade sig vintern 1762–63. Om slutet på hennes liv står "... Öfvergifven af denne, hvars genkärlek hon trodde sig äga, kastade hon sig i den förbi hennes boning flytande bäcken. Hon upptogs väl med lifvet men afled tre dagar därefter d. 28 juni 1763", 44 år gammal.[3]

Tankebyggarorden

Nordenflycht invaldes snabbt i Tankebyggarorden där hennes kusin Carl Klingenberg även blev medlem tillsammans med Gustaf Filip Creutz och Gustaf Fredrik Gyllenborg år 1753. Hon blev snabbt dess centralgestalt och kallades därefter Herdinnan i Norden. Orden utgav årsboken Våra Försök.

Bibliografi

Titelsidan till Den sörgande turtur-dufwan (1743).
Titelsidan till andra årgången av Qwinligit tankespel (1745).

Medverkan

Titelbladet till Våra försök 1753

Samlade skrifter och urval

Översättningar
  • Gustaf Lithou: Encomium Stockholmiæ urbis primariæ regni svio-gothici : lof-qwäde öfwer Swea-rikes hufwud-stad Stockholm (Stockholm, 1749)
  • Barbet Cochois: Mademoiselle Cochois Tankar, om konsten at sminka ansiktet (Stockholm, 1749)
  • Horatius: Öfversättning af Horatii XIII. ode (Stockholm, 1760)

Källor

Fotnoter

Tryckta källor

  • Stolpe, Sven (1980). 40 svenska författare. Höganäs: Bra böcker. Libris 198660 

Vidare läsning

  • Blomqvist, Helene (2011). Sekulariseringsprocessen och blasfemins estetik: några 1700-talsdikter om Guds försyn och lidandets problem. Karlstad University studies, 1403-8099 ; 2011:61 Kulturvetenskapliga skriftserien ; 1. Karlstad: Estetisk-filosofiska fakulteten, Litteraturvetenskap, Karlstads universitet. Libris 12503636 
  • Borelius, Hilma (1921). Hedvig Charlotta Nordenflycht. Svenska kvinnor, 99-1307890-3 ; 2. Uppsala: J. A. Lindblad. Libris 22170 
  • Fischerström, Johan (1782). Fru Hedvig Charlotta Nordenflycht. [Stockholm]. Libris 2645105 
  • Hansson, Sven G. (1991). Satir och kvinnokamp i Hedvig Charlotta Nordenflychts diktning: några konflikter, motståndare och anhängare. Stockholm: Carlsson. Libris 8376648. ISBN 91-7798-510-9 
  • Kruse, John (1895). Hedvig Charlotta Nordenflycht: ett skaldinne-porträtt från Sveriges rococo-tid. Lund: Gleerupska univ:s bokh. i distr. Libris 1623996 
  • Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth (1919). Det brinnande hjärtat: Hedvig Charlotta Nordenflychts livsöde. Stockholm: Fritze. Libris 472726 
  • Nilsson, Albert (1918). Fru Nordenflychts religiösa diktning. Lunds universitets årsskrift. Första avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska ämnen, 99-0507131-8 ; 14:15. Lund. Libris 1851134 
  • Stålmarck, Torkel (1997). Hedvig Charlotta Nordenflycht: ett porträtt. Stockholm: Norstedt. Libris 7157329. ISBN 91-1-971422-X 
  • Stålmarck, Torkel (1967). Hedvig Charlotta Nordenflycht. Svenska författare, 99-0158538-4. Stockholm: Natur & kultur. Libris 8389945 
  • Öhrberg, Ann (2001). Vittra fruntimmer: författarroll och retorik hos frihetstidens kvinnliga författare. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 45. Hedemora: Gidlund. Libris 8376840. ISBN 91-7844-330-X 

Externa länkar