Heike Kamerlingh Onnes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Heike Kamerlingh Onnes Nobelpristagare i fysik 1913
Kamerlingh portret.jpg
Född1853[1][2][3]
Groningen[4][5]
Död21 februari 1926[1][6][3] (72 år)
Leiden[4]
MedborgarskapKonungariket Nederländerna[7]
Utbildad vidRuprecht-Karls-Universität Heidelberg och Universitetet i Groningen Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, professor, uppfinnare, universitetslärare[7][5]
BefattningRektor vid universitetet i Leiden
ArbetsgivareUniversitetet i Leiden[5]
Universitetet i Leiden (1882–1923)
Universitetet i Leiden (1882–1924)[7]
Noterbara verksupraledare
UtmärkelserMatteuccimedaljen (1910)
Rumfordmedaljen (1912)
Nobelpriset i fysik (1913)[8][9]
Franklinmedaljen (1915)
Utländsk ledamot av Royal Society
Redigera Wikidata

Heike Kamerlingh Onnes, född 21 september 1853 i Groningen, död 21 februari 1926 i Leiden, var en nederländsk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1913 för sin forskning på materia vid mycket låga temperaturer. Han var bland annat den förste att framställa flytande helium, och upptäckte supraledning.

Kamerlingh Onnes var professor vid Leidens universitet 1881-1923. Under hans ledning utvecklades det fysikaliska laboratoriet i Leiden till ett forskningsinstitut av internationell ryktbarhet, särskilt inriktat på de låga temperaturernas fysik. Här utfördes av Kamerlingh-Onnes jämte en rad in- och utländska forskare för den moderna fysikens utveckling betydelsefulla arbeten, framför allt över termodynamiska problem, över kroppars magnetiska egenskaper vid låga temperaturer, över optiska, magnetooptiska och elektriska effekter vid dessa temperaturer. Resultaten publicerades i Communications from the physical laboratory of the university of Leiden. Kamerlingh-Onnes var den förste, som lyckades kondensera helium (1908), varigenom det viktiga temperaturområdet strax ovanför absoluta nollpunkten gjordes tillgängligt för mätningar. Kamerlingh Onnes tilldelades Matteuccimedaljen 1910, Rumfordmedaljen 1912 och Franklinmedaljen 1915.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] Heike Kamerlingh Onnes, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 04368031, (Källa från Wikidata)
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Камерлинг-Оннес Хейке”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015, (Källa från Wikidata)
  5. ^ [a b c] Onze Hoogleeraren, Nijgh & Van Ditmar, 1898, s. 45, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Камерлинг-Оннес Хейке”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 27 september 2015, (Källa från Wikidata)
  7. ^ [a b c] Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 1303, läst: 19 juni 2019, (Källa från Wikidata)
  8. ^ The Nobel Prize in Physics 1913 (på engelska), Nobelstiftelsen, läst: 3 augusti 2015, (Källa från Wikidata)
  9. ^ läs online, (Källa från Wikidata)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]