Heike Kamerlingh Onnes
Heike Kamerlingh Onnes  | |
 | |
| Född | 1853[1][2][3] Groningen[4][5] |
|---|---|
| Död | 21 februari 1926[1][6][3] (72 år) Leiden[4] |
| Medborgarskap | Konungariket Nederländerna[7] |
| Utbildad vid | Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg och Universitetet i Groningen  |
| Sysselsättning | Fysiker, professor, uppfinnare, universitetslärare[7][5] |
| Befattning | Rektor vid universitetet i Leiden |
| Arbetsgivare | Universitetet i Leiden[5] Universitetet i Leiden (1882–1923) Universitetet i Leiden (1882–1924)[7] |
| Noterbara verk | supraledare |
| Utmärkelser | Matteuccimedaljen (1910) Rumfordmedaljen (1912) Nobelpriset i fysik (1913)[8][9] Franklinmedaljen (1915) Utländsk ledamot av Royal Society |
| Redigera Wikidata | |
Heike Kamerlingh Onnes, född 21 september 1853 i Groningen, död 21 februari 1926 i Leiden, var en nederländsk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1913 för sin forskning på materia vid mycket låga temperaturer. Han var bland annat den förste att framställa flytande helium, och upptäckte supraledning.
Kamerlingh Onnes var professor vid Leidens universitet 1881-1923. Under hans ledning utvecklades det fysikaliska laboratoriet i Leiden till ett forskningsinstitut av internationell ryktbarhet, särskilt inriktat på de låga temperaturernas fysik. Här utfördes av Kamerlingh-Onnes jämte en rad in- och utländska forskare för den moderna fysikens utveckling betydelsefulla arbeten, framför allt över termodynamiska problem, över kroppars magnetiska egenskaper vid låga temperaturer, över optiska, magnetooptiska och elektriska effekter vid dessa temperaturer. Resultaten publicerades i Communications from the physical laboratory of the university of Leiden. Kamerlingh-Onnes var den förste, som lyckades kondensera helium (1908), varigenom det viktiga temperaturområdet strax ovanför absoluta nollpunkten gjordes tillgängligt för mätningar. Kamerlingh Onnes tilldelades Matteuccimedaljen 1910, Rumfordmedaljen 1912 och Franklinmedaljen 1915.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1051
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
- ^ Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b] Heike Kamerlingh Onnes, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 04368031, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Камерлинг-Оннес Хейке”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c] Onze Hoogleeraren, Nijgh & Van Ditmar, 1898, s. 45, (Källa från Wikidata)
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Камерлинг-Оннес Хейке”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 27 september 2015, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c] Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 1303, läst: 19 juni 2019, (Källa från Wikidata)
- ^ The Nobel Prize in Physics 1913 (på engelska), Nobelstiftelsen, läst: 3 augusti 2015, (Källa från Wikidata)
- ^ läs online, (Källa från Wikidata)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|
- Nederländska professorer
- Professorer i fysik
- Personer verksamma vid Leidens universitet
- Nederländska fysiker
- Nobelpristagare i fysik
- Mottagare av Matteuccimedaljen
- Mottagare av Rumfordmedaljen
- Mottagare av Franklinmedaljen
- Fysiker under 1800-talet
- Fysiker under 1900-talet
- Nederländska forskare under 1800-talet
- Nederländska forskare under 1900-talet
- Personer från Groningen
- Födda 1853
- Avlidna 1926
- Män