Hoppa till innehållet

Heinrich Rubens

Från Wikipedia
Heinrich Rubens
Heinrich Rubens, 1911.
Född30 mars 1865[1][2]
Wiesbaden
Död17 juli 1922[1][2] (57 år)
Berlin
BegravdAlter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin[3]
Medborgare iTyskland
Utbildad vidHumboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningFysiker[4], universitetslärare
ArbetsgivareTechnische Universität Berlin
Humboldt-Universität zu Berlin
Utmärkelser
Rumfordmedaljen (1910)[5]
Redigera Wikidata
Rubens gravställe på Alter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin.

Heinrich Rubens, född 30 mars 1865 i Wiesbaden, död 17 juli 1922 i Berlin, var en tysk fysiker.

Rubens studerade först maskinbyggnadskonst i Darmstadt och Charlottenburg, sedan fysik i Strassburg och Berlin, blev filosofie doktor i Berlin 1889, assistent vid fysiska institutet vid Berlins universitet 1892, privatdocent i fysik vid tekniska högskolan i Charlottenburg 1895, professor där 1898, professor vid militärtekniska akademien 1903 samt professor och direktor för fysiska institutet vid Berlins universitet 1906.

Rubens utförde ett stort antal viktiga undersökningar angående värmestrålningen, reflektions- och elektriska ledningsförmågan hos metaller, spektralanalytiska undersökningar, speciellt rörande de infraröda strålarna, angående elektriska vågor, reststrålarna m.m. samt konstruerade många viktiga instrument, bland annat en pansargalvanometer, en termostapel, en dynamobolometer. Han tilldelades Rumfordmedaljen 1910.

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6wq427m, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: rubens-heinrich, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.stadtentwicklung.berlin.de .[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]