Ernst-Heinrich Schmauser
| Ernst-Heinrich Schmauser | |
 Ernst-Heinrich Schmauser år 1939. Schmauser bär kragspeglar för SS-Obergruppenführer enligt design före april 1942. | |
 Obergruppenführer | |
|---|---|
| Född | 18 januari 1890 Hof an der Saale, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland |
| Död | försvunnen 20 februari 1945 |
| Inträde | 14 oktober 1930 |
| Tjänstetid | 1930–1945 |
| Befäl | Högre SS- och polischef i Schlesien |
Ernst-Heinrich Schmauser, född den 18 januari 1890 i Hof an der Saale, försvunnen den 20 februari 1945 i närheten av Altenrode, Landkreis Breslau, var en tysk SS-Obergruppenführer och general i Waffen-SS och polisen. Under andra världskriget var han Högre SS- och polischef i Schlesien (Höhere SS- und Polizeiführer Südost, förkortat HSSPF Südost) med säte i Breslau.[1] Kort innan Auschwitz befriades av Röda armén, beordrade Schmauser att tusentals lägerfångar skulle avrättas. Enligt en källa avrättades Schmauser i Sovjetunionen den 31 december 1945.[2]
Mordet på Ernst Röhm[redigera | redigera wikitext]
Den 30 juni 1934 ägde de långa knivarnas natt rum, då Adolf Hitler lät rensa ut ledarskapet inom Sturmabteilung (SA). Hitler tvekade att låta mörda SA:s ledare Ernst Röhm, men gav den 1 juli ordern att han skulle röjas ur vägen. Reichsführer-SS Heinrich Himmler beordrade Brigadeführer Theodor Eicke att skjuta Röhm, men att han först skulle erbjudas att begå självmord. Lippert, som var Eickes adjutant, for till Stadelheim-fängelset i München tillsammans med Eicke och förbindelseofficeren Ernst-Heinrich Schmauser för att utföra ordern. Eicke och Lippert gick in i Röhms cell och förklarade att Führern hade dömt honom till döden för högförräderi och lämnade en pistol i cellen. De väntade femton minuter i fängelsekorridoren, innan de återvände till Röhm. Eicke och Lippert sköt Röhm samtidigt och någon av dem gav Röhm ett nådaskott i hjärtat.[3] Enligt en källa var det Schmauser som utdelade det sista skottet.[4]
Befordringshistorik[redigera | redigera wikitext]
- SS-Standartenführer: 15 oktober 1930
- SS-Oberführer: 6 oktober 1932
- SS-Brigadeführer: 3 juli 1933
- SS-Gruppenführer: 15 september 1933
- SS-Obergruppenführer: 20 april 1937
- General der Polizei: 10 april 1941
- General der Waffen-SS: 1 juli 1944
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Klee 2007, s. 542.
- ^ Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”Allgemeine-SS, Waffen-SS und Polizei casualties in WW II” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 27 april 2014. https://archive.is/20140427170316/http://www.geocities.com/orion47.geo/CROISIER/Waffen-SS_Casualties.htm. Läst 27 januari 2013.
- ^ Sydnor 1990, s. 16–17.
- ^ Tyson 2010, s. 262.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Blatman, Daniel (2004), ”The death marches, January–May 1945: who was responsible for what?”, i Cesarani, David, Holocaust: Critical Concepts in Historical Studies, "VI", London: Routledge, s. 58ff., ISBN 0-415-31872-6
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Sydnor, Charles W. (1990) (på engelska). Soldiers of Destruction: The SS Death's Head Division 1933–1945. Princeton, New Jersey: Princeton University Press. Libris 5140329. ISBN 0-691-05255-7
- Tyson, Joseph Howard (2010) (på engelska). The Surreal Reich. Bloomington, Indiana: iUniverse. ISBN 978-1-4502-4019-2