Hoppa till innehållet

Helen Keller

Från Wikipedia
Helen Keller
Helen Keller omkring 1920.
FöddHelen Adams Keller
27 juni 1880[1][2][3]
Ivy Green[4]
Död1 juni 1968[1][2][3] (87 år)
Easton eller Connecticut
BegravdWashington National Cathedral[5]
Medborgare iUSA[6]
Utbildad vidRadcliffe College[7]
Harvard University
The Cambridge School of Weston
Perkins School for the Blind
SysselsättningFörfattare[8][9], fredsaktivist, suffragett, språkvetare, fackföreningskvinna, essäist, politisk aktivist, orator, självbiograf
Politiskt parti
Socialist Party of America
FöräldrarArthur Henley Keller
Catherine Adams
Utmärkelser
Presidentens frihetsmedalj (1964)[10]
Golden Plate Award (1965)[11]
Alabama Women's Hall of Fame (1971)[12]
National Women's Hall of Fame (1973)[13]
Connecticut Women's Hall of Fame (2006)[14]
Labor Hall of Honor (2010)[15]
Heliga skattens orden
Bernardo O'Higgins-orden
Sankt Savaorden
Libanons förtjänsorden
Riddare av Södra korsets orden
Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata
Helen Keller avbildad på ett amerikanskt mynt från 2003 värt 25 cent.

Helen Adams Keller, född 27 juni 1880 i Tuscumbia i Alabama, död 1 juni 1968 i Easton i Connecticut, var en amerikansk författare, aktivist och föreläsare. Hon var den första dövblinda person som avlade en akademisk examen.[16][17] Under sin livstid publicerade hon tolv böcker och ett stort antal artiklar. Hon var även politiskt aktiv och verkade för rättigheter för kvinnor, personer med funktionsnedsättning och arbetare. Verk av henne brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Helen Keller föddes i Tuscumbia, en liten stad i Alabama. Vid 19 månaders ålder drabbades hon av en febersjukdom som förorsakade hennes funktionsnedsättning. Den dittills livliga och glada flickan förvandlades till ett vilddjur som terroriserade sin omgivning. Hennes föräldrar tog slutligen kontakt med Alexander Graham Bell, som arbetade med döva barn. Eftersom Keller även var blind, rekommenderade han dem att kontakta Perkins-blindinstitutet i Massachusetts. Helens mor Kate Keller hade dessutom läst Charles Dickens reseskildring American Notes, som skildrar Samuel Howes framgång med en annan dövblind flicka, Laura Bridgman, som ännu bodde på skolan.

Vid Perkins-institutet gav man uppdraget att försöka öppna Helen Keller till den endast tjugo år gamla lärarinnan Anne Sullivan, vilket var början till ett 49 år långt samarbete. Sullivan var själv synskadad och en av Laura Bridgmans bästa vänner. Sullivan begärde och fick faderns tillstånd att isolera dottern från den övriga familjen i en liten stuga. Sullivans första mål var att få fram disciplin i den bortskämda Helen Keller. Sullivan använde Samuel Howes metoder, och genom att i Kellers hand rita symboler för olika föremål i deras närhet kunde den närmast utmattade Sullivan känna hur deras kontakt förstärktes. Detta kan man se i filmen om dem, Miraklet.

När Helen Keller var tio år gammal hörde Sullivan om den norska flickan Ragnhild Kaata, som hade lärt sig tala trots att hon var dövblind. Kaatas lärare använde en metod som innebar att man rörde vid läpparna på varandra medan man talade och på så sätt kunde uppfatta vibrationerna. Helen Keller försökte lära sig att tala med samma metoder, men hennes muntliga språk var otydligt i hela hennes liv, vilket var en stor besvikelse för henne.

Efter sin collegeexamen gjorde Keller det till sin uppgift att arbeta för personer med sensoriska funktionsnedsättningar i världen. Keller var socialist och hade ibland kontakter med misstänkta kommunister, vilka ofta var föremål för FBI:s utredningar.

År 1960 skrev Keller boken Ljus i mitt mörker. Hon avled 1968 mer än trettio år efter sin lärare Anne Sullivan. På grundval av Kellers självbiografi Mitt livs historia skrevs en teaterpjäs som spelades på Broadway i nära två år och senare också filmatiserades tre gånger. Den gick på teater även i Stockholm under 1960-talets första del.

Barndomshemmet Ivy Green är idag ett museum.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Helen-Kellertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6cv4gp4, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 567, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. Home Page - Helen Keller Birthplace (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  5. Find a Grave, läst: 30 juni 2024.[källa från Wikidata]
  6. Thomas Dublin & Kathryn Kish Sklar (red.), Online Biographical Dictionary of the Woman Suffrage Movement in the United States, Alexander Street Press.[källa från Wikidata]
  7. Who's who, A & C Black, Who's Who UK-ID: U57396.[källa från Wikidata]
  8. American Women Writers : A Critical Reference Guide from Colonial Times to the Present, 1979.[källa från Wikidata]
  9. Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 läs online, crsreports.congress.gov .[källa från Wikidata]
  11. 1 2 läs online, achievement.org .[källa från Wikidata]
  12. 1 2 läs online, www.awhf.org .[källa från Wikidata]
  13. 1 2 läs online, www.womenofthehall.org .[källa från Wikidata]
  14. 1 2 läs online, www.cwhf.org .[källa från Wikidata]
  15. 1 2 läs online, www.dol.gov .[källa från Wikidata]
  16. ”Helen Keller”. Royal National Institute of Blind People. 4 augusti 2012. Arkiverad från originalet den 31 december 2012. https://web.archive.org/web/20121231065031/http://www.rnib.org.uk/aboutus/aboutsightloss/famous/Pages/helenkeller.aspx. Läst 15 januari 2013.
  17. ”Helen Keller Facts”. Perkins School for the Blind. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714124500/http://www.perkins.org/news-events/news/helen-keller-facts.html. Läst 15 januari 2013.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]