Hoppa till innehållet

Helge Berglund

Från Wikipedia
Helge Berglund
Född25 juli 1907
Stockholm
Död14 mars 1980 (72 år)
Stockholm
BegravdSundbybergs begravningsplats
Medborgare iSverige
Utbildad vidSocialhögskolan (Stockholms universitet)
SysselsättningPolitiker[1], ämbetsman
Befattning
Ordförande för Svenska Ishockeyförbundet (1948–1973)[2]
Verkställande direktör, AB Stockholms Spårvägar (1965–1966)
Verkställande direktör, Storstockholms Lokaltrafik (1967–1972)
Förstakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1968–1970)
Politiskt parti
Socialdemokraterna
Redigera Wikidata

Johan Helge Berglund, född 25 juli 1907 i Stockholm, död 14 mars 1980 i Stockholm,[3] var en svensk socialdemokratisk politiker och direktör för AB Storstockholms Lokaltrafik, samt idrottsledare.

Berglund avlade studentexamen 1927, diplomerades från Socialinstitutet 1931 och blev juris kandidat 1937. Han inträdde i Stockholms stads tjänst 1930, blev amanuens vid Stockholms statistiska kontor 1931, aktuarie 1937, förste aktuarie vid Stockholms stadskansli, handboksavdelningen, 1939 och sekreterare 1940.[4] Han var nära medarbetare till finansborgarrådet Zeth Höglund som finanssekreterare 1941–1946, efterträdde Yngve Larsson som trafik- och stadsbyggnadsborgarråd 1946–1965.

Berglund tillhörde stadsfullmäktige i Sundbybergs stad 1934–1946, i Stockholms stad från 1950, var vice ordförande i drätselkammaren 1940–1946, ordförande i byggnadsnämnden 1944–1946 och 1954–1958, ordförande i gatunämnden, idrotts- och friluftsstyrelsen, kyrkogårdsnämnden och civilförsvarsnämnden fån 1946 och i regionplanenämnden av Stockholmstraktens regionplaneförbund 1951–1955. Han var verkställande direktör för AB Stockholms Spårvägar från 1965, vilket ombildades till dagens AB Storstockholms Lokaltrafik 1967. Berglund kvarstod på VD-posten fram till årsskiftet 1972/73. Mellan 1960 och 1965 var han styrelseordförande i kommunägda Gekonsult.

Berglund var som borgarråd djupt involverad i det myckna nybyggandet av hus och trafiklösningar som skedde i Stockholm under 1940-, 50- och 60-talen, i samband med utbyggnad av tunnelbanan och Norrmalmsregleringen; bland annat från 1951 i rollen som ordförande för Nedre Norrmalmsdelegationen.

År 1961 lät Berglund tippa orenat rötslam i Östersjön. Tidningsrubriker berättade att han borstade tänderna i det av slam kontaminerade vattnet för att visa att det var ofarligt. Endast högerpartisten Thyra Bratt och kommunisten/vänsterpartisten läkaren John Takman opponerade sig i stadsfullmäktige. De blev hånade men deras ansträngningar resulterade i att slamtippningen upphörde.[5]

Berglund var även ordförande i Svenska Ishockeyförbundet mellan oktober 1948 och september 1973,[6] en tid som präglas av stark utveckling av ishockeysporten i Sverige.[7] Åren 1968–1970 var han ledamot i Sveriges riksdags första kammare.

Han ligger begravd i Sundbyberg.[8]

  • Berglund, Helge (1973). Kämpa grabbar: memoarer. Stockholm: Bonnier. Libris 8344987. ISBN 91-0-038540-9 
  • Berglund, Helge (tills m Halvar Sundberg) (1941). Kommunal författn:handbok 


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Yngve Larsson
(Stadsbyggnadsborgarråd)
Trafik- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stad
19461965
Efterträdare:
Thorsten Sundström
(Gatu- och trafikborgarråd)
Inge Hörlén
(Stadsbyggnadsborgarråd)
Företrädare:
Anton Johansson
Ordförande för Svenska Ishockeyförbundet
19481973
Efterträdare:
Ove Rainer