Helge Ljungberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Biskop Helge Ljungberg
Brannkyrkas-new-vicar-Arne-Branderud-with-Bishop-Helge-Ljungberg-391758946002.jpg
Helge Ljungberg (till höger) installerar Arne Branderud som kyrkoherde i Brännkyrka församling, trettondagen 1957.
KyrkaSvenska kyrkan

StiftStockholms stift
Period19541971
FöreträdareManfred Björkquist
EfterträdareIngmar Ström

Född25 november 1904
Död24 november 1983 (78 år)

Helge Ljungberg, född den 25 november 1904 i Enköping, död den 24 november 1983 i Stockholm, var en svensk religionshistoriker och biskop i Stockholms stift.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ljungberg var son till kontraktsprosten David Ljungberg och Hilda Jansson och bror till politikern Blenda Ljungberg. Han blev teologie doktor i Uppsala 1938 på en avhandling om religionsskiftet i Norden mellan norrön religion och kristendomen och räknades som specialist på den förkristna religionen i Sverige och utgav 1980 den populärt hållna boken Röde Orm och Vite Krist. Han var docent i religionshistoria med religionspsykologi vid Uppsala universitet 1938–1950.

Ljungberg blev 1939 litterarturchef på Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag Han blev komminister i Oscars församling i Stockholm 1947 och blevkyrkoherde i Engelbrekts församling 1950 och också fältprost samma år och till 1954 då han utsågs till biskop i Stockholms stift. Han innehade detta ämbete till 1971 och 1960 förrättade han den första prästvigningen av en kvinna i Svenska kyrkan. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1958 och var preses i Samfundet Pro Fide et Christianismo 1974–1983. Han var redaktör för tidskriften Vår lösen 1941–1951. Ljungberg är begravd på Danderyds kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

I ett urval av Ljungbergs skrifter som religionshistoriker kan nämnas

  • Den nordiska religionen och kristendomen (1938),
  • Fornnordisk livsåskådning (1943),
  • Ansgar och Björke (1945),
  • Hur kristendomen kom till Sverige (1946),
  • Tor I (1947),
  • Herdabrev (1954).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]