Helge Ljungberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Biskop Helge Ljungberg
Helge Ljungberg (till höger) installerar Arne Branderud som kyrkoherde i Brännkyrka församling, trettondagen 1957.
Helge Ljungberg (till höger) installerar Arne Branderud som kyrkoherde i Brännkyrka församling, trettondagen 1957.
Kyrka Svenska kyrkan

Stift Stockholms stift
Period 19541971
Företrädare Manfred Björkquist
Efterträdare Ingmar Ström

Född 25 november 1904
Död 24 november 1983 (78 år)

Helge Ljungberg, född den 25 november 1904 i Enköping, död den 24 november 1983 i Stockholm, var en svensk religionshistoriker och biskop i Stockholms stift.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ljungberg var son till kontraktsprosten David Ljungberg och Hilda Jansson och bror till politikern Blenda Ljungberg. Han blev teologie doktor i Uppsala 1938 på en avhandling om religionsskiftet i Norden mellan norrön religion och kristendomen och räknades som specialist på den förkristna religionen i Sverige och utgav 1980 den populärt hållna boken Röde Orm och Vite Krist. Han var docent i religionshistoria med religionspsykologi vid Uppsala universitet 1938–1950.

Ljungberg blev 1939 litterarturchef på Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag Han blev komminister i Oscars församling i Stockholm 1947 och blevkyrkoherde i Engelbrekts församling 1950 och också fältprost samma år och till 1954 då han utsågs till biskop i Stockholms stift. Han innehade detta ämbete till 1971 och 1960 förrättade han den första prästvigningen av en kvinna i Svenska kyrkan. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1958 och var preses i Samfundet Pro Fide et Christianismo 1974–1983. Han var redaktör för tidskriften Vår lösen 1941–1951. Ljungberg är begravd på Danderyds kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

I ett urval av Ljungbergs skrifter som religionshistoriker kan nämnas

  • Den nordiska religionen och kristendomen (1938),
  • Fornnordisk livsåskådning (1943),
  • Ansgar och Björke (1945),
  • Hur kristendomen kom till Sverige (1946),
  • Tor I (1947),
  • Herdabrev (1954).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]