Hemliga Svensson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hemliga Svensson
GenreDrama
RegissörSchamyl Bauman
ManusSchamyl Bauman
Åbergsson
SkådespelareFridolf Rhudin
Weyler Hildebrand
Edvard Persson
Dagmar Ebbesen
Emy Hagman
OriginalmusikErik Baumann
Sten Axelson
FotografErnst Westerberg
ProduktionsbolagEuropafilm
Premiär26 december 1933
Speltid100 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Hemliga Svensson är en svensk dramafilm från 1933 i regi av Schamyl Bauman.

Handling[redigera | redigera wikitext]

På dansbanan i Västköping en lördagkväll befinner sig stadens patrullerande polis Göransson i sällskap med fröken Eva Blomgren. En pojke som kommer med bud till honom avbryter hans dans. Återigen har stadens orosmoment, busen Olsson, ställt till med bråk på Café Tuppen, då han nekats servering när utskänkningen är slut för dagen. Nu sitter Olsson och suckar över att hans ”hem” är polisstationen och att alla säger att busen Olsson super men ingen vet varför han dricker. När man frågar om han är olyckligt kär säger han att kärlek är en barnsjukdom han botats ifrån. Han fantiserar sentimentalt om familjelycka men det är inte sant. Det kunde varit det men han var för feg den gången, säger han.

Göransson skyndar hem till pensionatet för att sätta på sig uniformen men glömmer att byta huvudbonad och avlägsnar sig med plommonstop på huvudet. Detta upptäcks av värdinnans dotter, Stina Jansson, som Göransson tidigare uppvaktat, men som han nu ignorerar i hopp om att kunna fånga Eva Blomgren. Stina rusar efter med mössan och hinner just fram som Olsson skrattar ut Göransson för att han inte är reglementsenligt klädd.

Göransson tar med Olsson till stationen och sätter in honom finkan som så många lördagar förut. Olsson säger att om inte han funnits så hade polisen varit arbetslös och Göransson hade inte fått så många hedersomnämnanden. På stationen har cellen städats och prytts med blommor av fru Jansson. När Olsson ser blommorna kastar han dem i golvet.

Göransson och kommissarie Nord dryftar situationen på polissationen. Göransson är missnöjd med att få varenda lördag fördärvad på grund av Olsson, något som i hans mening gjort att han fortfarande är ungkarl. Han hotar sluta om han inte kan få en extrakonstapel till sin hjälp. Nord plockar fram de ansökningar man fått om detta. Det visar sig bara finnas en kandidat, en viss Fridolf Johansson, som bifogat ett fotografi. Då detta visar en atlet och kraftkarl beslutar man sig för honom och Nord ringer upp.

Det visar sig vara en enkel lantbrukarson som fördriver en stor del av sin tid med att läsa Sherlock Holmes. Han upplyser Nord att han lärt sig yrket genom en ”kurs i detektivhistorier” och får besked om att han kan börja på lördag. I väntan på detta börjar han träna genom att sätta upp en trafiksignal på stallbacken och försöker få pigorna och drängarna att följa den, dock förgäves. Samtidigt skildras hur en skum person i Stockholm, en kassaskåpstjuv med skattepengar som specialitet, ”uppbördstjuven” som tidningarna kallar honom, kliver på en ångbåt med Västköping som mål.

Fridolf inställer sig och Göransson märker att det inte är samma man som på fotografiet. Den lille spinkige Fridolf gör sig dock snabbt till god vän med Olsson. Han säger till fru Jansson att Olsson innerst inne är en god person och hon säger då gråtande att hon och Olsson en gång i tiden varit tillsammans. Men han blev rallare på inlandsbanan och de kom ifrån varandra. Så kom Jansson, säger hon, och man är inte mer än kvinna.

Uppbördstjuven kommer fram och presenterar sig som ”doktor Levenius från Konsthistoriska Riksinventeringen. Han låtsas vara intresserad av rådhuset och Göransson blir hans ciceron, där han får lära sig att uppbördspengarna inte finns i det synliga kassaskåpet utan i ett dolt. Eva, som Fridolf och Göransson nu rivaliserar om, och som arbetar på rådhuset, råkar hitta ”Levenius´” anteckningsbok, som ger tider och summor för olika uppbördsstämmor. Hon misstänker att han är den efterspanade uppbördstjuven. Hon försöker meddela Fridolf sina misstankar men han vill inte prata med henne eftersom han tror hon gått tillbaka till Göransson.

Folk köar hela dagen för att betala kommunalskatten i rådhuset. En gammal döv man med tomflaskor står i kön i tron att han är på systembolaget. På natten vakar Eva ensam i ett hörn av Rådhuset med en revolver. Hon överraskar tjuven vid det öppna kassaskåpet men han tar i från henne revolvern och bakbinder henne. Hon har dock hunnit ringa upp Göransson som går in lokalen men blir nedslagen av tjuven. Fridolf söker Eva i hennes bostad och sätter sin hund på hennes spår. Hunden leder honom till rådhuset där han hittar Eva bunden och lyckas oskadliggöra tjuven.

Fridolf och Eva förlovar sig och Göransson tar tillbaka Stina. Olsson går tillbaka till sin gamla kärlek, fru Jansson. Göransson får till sin häpnad höra att Stina är Olssons dotter och blir först tveksam men kan dock ändå försona sig vid tanken på att den fd busen Olsson nu blir hans svärfar. De tar varandra i handen på att de är goda vänner.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades 26 december 1933. Den spelades in vid Europa Studio i Sundbyberg med exteriörer från Söderköping, Göta kanal och Stockholm av Ernst Westerberg. Som förlaga har man ett filmuppslag av Theodor Berthels som bearbetades av Åbergsson.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik i urval[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]