Hemman

Långmarens museigård

Hemman är ett äldre begrepp med betydelsen bostad, boning, hemvist, hem och som i Sveriges landskapslagar och kronans jordeböcker avsåg en på landsbygden av åtskilliga ägor bestående och bebyggd gård och jordbruksfastighet med visst mantalsvärde.

På 1500- och 1600-talen motsvarade ett hemman vanligen en bondgård med en sådan storlek att brukaren kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och erlägga den skatt som åvilade egendomen. Ett sådant hemman åsattes ett helt mantal.

Ett hemman som övergivits och länge stått obrukat kallades ödeshemman. Den person som äger ett hemman kallas hemmansägare.

Ordet används även i uttryck som "vara på sitt eget hemman" eller "vara på eget hemman" för att beskriva någon som är fullt hemmastadd eller säker på sin sak.

Rå- och rörshemman

Rå- och rörshemman var hemman som var belägen inom samma by som den jordägande adelsmannens sätesgård/säteri och de var förknippade med särskilda privilegier för jordägaren.

Hackhemman

I svensk folktro var hackhemman en gammal odlingsplats med stengärdesgårdar och rösen ute i markerna. Man antog att de tidigare jordbrukarna hade varit småväxta och därför var deras murar och rösen så låga. De ska ha bott i rishyddor eller jordkulor och ha bakat sitt bröd på flata stenar samt ha haft hackan som sitt viktigaste redskap. Forna tiders svenskar funderade mycket över vilka dessa människor kan ha varit och därvid nämns särskilt ofta samer eller frigivna trälar. Märkligt nog används ordet hackhemman i sägnerna ibland även för brukarna av dessa hemman.

Etymologi

Hemman är en utvidgad form av det fornsvenska Hema, hem. Motsvarande isländskans heima. Utvecklingen kan jämföras med det nysvenska ordet nystan, en utvidgad form av fornsvenskans nysta.

Se även

• Frälsehemman
• Skattehemman
• Kronohemman
• Täktekarlshemman
• Bergsfrälse
• Gård
• Indelningsverket
• Mantal
• Lägenhet
• Rotering

Källor

• Rå- och rörshemman i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)