Henning Mankell
- För tonsättaren Henning Mankell, se Henning Mankell (tonsättare).
| Denna artikel handlar om en nyligen avliden person. Uppgifterna i artikeln kan vara inaktuella och komma att ändras. Mallen bör tas bort när uppgifterna är uppdaterade och inga större redigeringar görs i artikeln. (2015-10) |
| Henning Mankell | |
Henning Mankell i New York, 2011
|
|
| Född | 3 februari 1948 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 5 oktober 2015 (67 år) Särö, Sverige |
| Yrke | Författare, dramatiker |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1973–2015 |
| Genrer | Kriminalroman, thriller, Historisk roman, Ungdomsroman |
| Framstående verk | Kurt Wallander-böckerna |
| Make/maka | Ulla Blom Ivarsson (g. 1980–1981) Kari Eidsvold-Mankell (g. 1987–1997) Eva Bergman (g. 1998–2015) |
| Barn | Jon Mankell |
| Släktingar | Ivar Mankell (far) Henning Mankell (farfar) |
| Influenser | Maj Sjöwall, Per Wahlöö |
| Influerade | Stieg Larsson |
| Officiell webbplats | http://www.henningmankell.se/ |
Henning Georg Mankell (efternamnet uttalas med betoning på första stavelsen), född 3 februari 1948 i Sankt Görans församling i Stockholm,[1] död 5 oktober 2015 på Särö i Släps församling, Hallands län,[2] var en svensk författare och dramatiker. Mankell är mest känd för sina deckarromaner med kriminalkommissarie Kurt Wallander i huvudrollen. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar.[3]
Innehåll
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Mankell var son till Ivar Mankell och Birgitta Bergström, senare omgift Wenström och Jarl. Hans farfar var tonsättaren Henning Mankell. Mankells föräldrar separerade när sonen var ett år gammal, och han växte upp tillsammans med sin far och en äldre syster, först i Sveg i Härjedalen där hans far var häradshövding[4], och därefter i Borås i Västergötland.
Mankell hade redan som ung ambitionen att bli författare, men han hade också ett intresse för teater. Han gjorde sin första professionella teateruppsättning 1969 och var i början av 1970-talet med om att starta den nya länsteatern Dalateatern i Falun. Mankell var i ungdomen politiskt engagerad i den vänsterradikala 68-rörelsen och deltog bland annat i protesterna mot Vietnamkriget, Portugals kolonialkrig i Afrika och mot apartheidregimen i Sydafrika.[5] Han var också engagerad i föreningen Folket i Bild/Kulturfront.[5] Sedan han träffat en norsk kvinna flyttade han till Norge, där han bodde under större delen av 1970-talet. Under sin tid i Norge kom Mankell i kontakt med det maoistiska Arbeidernes Kommunistparti (marxist-leninistene) och deltog aktivt i dess verksamhet, dock utan att vara partimedlem.[5]
1984 blev Mankell chef för Kronobergsteatern i Växjö. Där introducerade han en ny vision för teaterns repertoarval, som fokuserade på svenska pjäser; detta visade sig bli en succé. Hans arbete vid teatern resulterade i att han inte publicerade en enda roman mellan åren 1984 och 1990.
Under många år var Mankell bosatt växelvis i Ystad, på Särö och i Maputo, Moçambique. I Maputo var han konstnärlig ledare för teatern Teatro Avenida. Mankell hade till skillnad från många andra aktiva inom 68-vänstern kvar sitt engagemang för tredje världen.[6] Flera av hans senare romaner anknyter också till frågor om immigration från andra världsdelar till Sverige, rasism och kolonialism, till exempel Kinesen, Den vita lejoninnan och Eldens vrede.
I samband med Mankells 50-årsdag 1998 instiftade hans dåvarande förlag Ordfront litteraturpriset Afrikas röst att utdelas till afrikanska författare.
År 2001 startade Mankell tillsammans med Dan Israel det egna bokförlaget Leopard förlag med syftet att ge ut egen och annan samhällsengagerad litteratur, inte minst från tredje världen.[7]
2007 skänkte Mankell och hans fru Eva Bergman 15 miljoner kronor till SOS-barnbyar för att bygga en by i Chimoio i västra Moçambique.[8] Mankell har bland annat även donerat pengar till byn Nelvili i södra Indien genom organisationen Hand in Hand.[9] I maj 2010 ingick Mankell som medföljande bland passagerarna på aktivistfartyget Ship to Gaza, vilket bordades av Israel. Mankell var bland dem som greps av den israeliska insatsstyrkan, men han släpptes (liksom flertalet) inom några dagar.
I januari 2014 berättade Mankell i en tidningsartikel i Göteborgs-Posten att han hade drabbats av cancer.[10] Den 5 oktober 2015 avled han av sjukdomen, 67 år gammal.[11]
Privat[redigera | redigera wikitext]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Henning Mankell var gift första gången 1980–1981 med Ulla Blom Ivarsson (född 1949)[12], som är expert inom verksamhetsområdet mottagning på Migrationsverket.[13] Hon är mor till hans enda barn, filmproducenten Jon Mankell (född 1980). Andra gången var han gift 1987–1997 med norska barnmorskan Kari Eidsvold-Mankell[12] (född 1936, död i Portugal) och tredje gången 1998 till sin död med regissören Eva Bergman, dotter till filmregissören Ingmar Bergman och Ellen Bergman.[14]
Kulturstipendier[redigera | redigera wikitext]
År 1998 skapade Mankell Henning Mankells stiftelse och vad som blivit Sveriges största pris för dramatiker, Henning Mankell-stipendiet. Stipendiet förvaltas av Sveriges Dramatikerförbund och utdelas regelbundet vid slutet av året till utvalda, förtjänta svenska dramatiker, som ”genom sitt arbete visat socialt och politiskt engagemang samt intresse för Sveriges förhållande till omvärlden”. Dessutom skapade Henning Mankell 2007 också ett separat författarstipendium för norrländska författare och donerade 2009 gården Jänspers i Härjedalen att genom vistelsestipendium bereda dramatiker och författare arbetsro vid en tids vistelse i huset.
Kulturcentrum Mankell[redigera | redigera wikitext]
År 2007 invigdes i uppväxtorten Sveg Kulturcentrum Mankell, ett kulturellt centrum för Härjedalen, för kulturverksamma och kulturintresserade med utställningar, föredrag med mera. Det fungerar också som ett centrum för information om Henning Mankells liv och arbete.[15]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
För listan över enbart böcker om Wallander, se Kurt Wallander
- 1973 – Bergsprängaren
- 1974 – Sandmålaren
- 1977 – Vettvillingen
- 1979 – Fångvårdskolonin som försvann
- 1980 – Dödsbrickan
- 1981 – En seglares död
- 1982 – Daisy Sisters
- 1984 – Sagan om Isidor
- 1990 – Leopardens öga
- 1990 – Hunden som sprang mot en stjärna (barnbok, första boken om Joel)
- 1991 – Mördare utan ansikte
- 1991 – Skuggorna växer i skymningen, den andra berättelsen om Joel
- 1992 – Hundarna i Riga
- 1992 – Katten som älskade regn, barnbok, illustrationer av František Šimák
- 1993 – Den vita lejoninnan
- 1994 – Mannen som log
- 1995 – Comédia infantil (filmatiserades, se Comédia infantil (film))
- 1995 – Villospår
- 1995 – Eldens hemlighet
- 1996 – Den femte kvinnan
- 1996 – Pojken som sov med snö i sin säng, den tredje berättelsen om Joel
- 1996 – Fotografens död, utgiven av ICA-kuriren
- 1997 – Steget efter (filmatiserades 2005 se Steget efter (film))
- 1998 – Brandvägg (filmatiserades 2006 se Brandvägg (film))
- 1998 – Resan till världens ände, den fjärde och avslutande delen av berättelsen om Joel
- 1999 – Pyramiden
- 1999 – I sand och i lera
- 2000 – Danslärarens återkomst (filmatiserades 2003, se Danslärarens återkomst (TV-serie))
- 2000 – Labyrinten
- 2000 – Vindens son
- 2000 – Berättelse på tidens strand
- 2001 – Tea-bag
- 2001 – Eldens gåta
- 2002 – Innan frosten
- 2003 – Jag dör, men minnet lever (biografi)
- 2004 – Djup
- 2005 – Kennedys hjärna
- 2005 – Eldens vrede
- 2006 – Italienska skor
- 2008 – Kinesen
- 2009 – Den orolige mannen
- 2011 – Minnet av en smutsig ängel
- 2013 – Handen
- 2014 – Kvicksand
- 2015 – Svenska gummistövlar
Filmer och TV-serier baserade på Mankells verk[redigera | redigera wikitext]
Rolf Lassgård som Kurt Wallander[redigera | redigera wikitext]
- 1994 – Mördare utan ansikte
- 1995 – Hundarna i Riga
- 1996 – Den vita lejoninnan
- 2001 – Villospår
- 2002 – Den femte kvinnan
- 2003 – Mannen som log
- 2005 – Steget efter
- 2006 – Brandvägg
- 2007 – Pyramiden
Lennart Jähkel som Kurt Wallander[redigera | redigera wikitext]
Krister Henriksson som Kurt Wallander[redigera | redigera wikitext]
- 2005 – Innan frosten
- 2005 – Byfånen
- 2005 – Mastermind
- 2005 – Bröderna
- 2005 – Mörkret
- 2005 – Afrikanen
- 2006 – Fotografen
- 2006 – Den svaga punkten
- 2006 – Luftslottet
- 2006 – Täckmanteln
- 2006 – Blodsband
- 2006 – Jokern
- 2006 – Hemligheten
- 2009 – Hämnden
- 2009 – Skulden
- 2009 – Kuriren
- 2009 – Tjuven
- 2009 – Cellisten
- 2009 – Prästen
- 2009 – Läckan
- 2009 – Skytten
- 2009 – Dödsängeln
- 2009 – Vålnaden
- 2009 – Arvet
- 2009 – Indrivaren
- 2009 – Vittnet
Jonas Karlsson som Stefan Lindman[redigera | redigera wikitext]
Kenneth Branagh som Kurt Wallander[redigera | redigera wikitext]
- 2008 – Sidetracked
- 2008 – Firewall (Kurt Wallander)
- 2008 – One Step Behind
- 2010 – Faceless Killers
- 2010 – The Man Who Smiled
- 2010 – The Fifth Woman
- 2012 – An Event in Autumn
- 2012 – The Dogs of Riga
- 2012 – Before the Frost
Pjäser[redigera | redigera wikitext]
- Från valp till diktare
- Grävskopan
- Påläggskalven
- Antiloperna
- Att storma himlen
- Berättelser på tidens strand
- Den samvetslöse mördaren Hasse Karlsson
- Darwins kapten
- En gammal man som dansar
- Hårbandet
- Innan gryningen
- Kakelugnen på myren
- Lampedusa
- Mannen som byggde kojor
- Mörkertid
- Och sanden ropar
- Svarte Petter
- Teabag
- Älskade syster (Om Elise Ottesen-Jensen)
- Apelsinträdet
- Under trädet lever jag vidare
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1991 – Nils Holgersson-plaketten för Hunden som sprang mot en stjärna
- 1991 – Bästa svenska kriminalroman för Mördare utan ansikte
- 1992 – Glasnyckeln för Mördare utan ansikte
- 1993 – Deutscher Jugendliteraturpreis för Hunden som sprang mot en stjärna
- 1995 – Bästa svenska kriminalroman för Villospår
- 1996 – ABF:s litteratur- & konststipendium
- 1996 – Astrid Lindgren-priset för barnboken Joel i Norrland och Sofia i Moçambique
- 1996 – BMF-plaketten för Den femte kvinnan
- 1996 – Expressens Heffaklump
- 1996 – Sveriges Radios Romanpris för Comédia infantil
- 1997 – Årets författare (SKTF)
- 1998 – Augustpriset (barn- och ungdomskategorin) för Resan till världens ände
- 2000 – Eldh-Ekblads fredspris
- 2001 – Bokjuryn (kategori 14–19 år)
- 2001 – Gold Dagger (Crime Writers' Association) för Sidetracked (Villospår)
- 2006 – Medaljen Litteris et Artibus
- 2012 – Rivertonklubbens internationella hederspris
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges befolkning 1990: Mankell, Henning Georg
- ^ TT (5 oktober 2015). ”Mankell i sista intervjun: ”Nöjd med livet som varit””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/henning-mankell-ar-dod/om/kultur. Läst 5 oktober 2015.
- ^ "Biografi". Henningmankell.se. Läst 2012-05-02.
- ^ "Sveg". Henningmankell.se. Läst 2012-01-29.
- ^ [a b c] Augustsson, Lars Åke; Hansén, Stig (2001). De svenska maoisterna. Göteborg: Lindelöw. Sid. 162. ISBN 91-88144-48-8
- ^ Kulturcentrum Mankell, om visioner och världsengagemang
- ^ Kulturcentrum Mankell, om arbete och förlag
- ^ "Henning Mankell skänker 15 miljoner kronor till en ny barnby" SOS-barnbyars webbplats. Läst den 28 maj 2009.
- ^ ""Nelvili". Henningmankell.se. Läst den 2 maj 2012.
- ^ Mankell, Henning (29 januari 2014). ”En strid ur livets perspektiv”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2259442--en-strid-ur-livets-perspektiv-. Läst 29 januari 2014.
- ^ ”Henning Mankell är död”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/henning-mankell-ar-dod/om/kultur. Läst 5 oktober 2015.
- ^ [a b] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917
- ^ Riksrevisionen kritisk till arbetet med bosättning och kommunmottagande Migrationsverkets webbplats 24 juni 2014. Åtkomst 6 oktober 2015.
- ^ ””Förfärligt att folk tänker med arslet””. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12308367.ab. Läst 2015-10-05.
- ^ Kulturcentrum Mankells webblats
Se även[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Officiell webbplats
- Kulturcentrum Mankells webbplats
- Henning Mankell i Libris
- (tyska) Henning Mankell på Perlentaucher
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
- Nyligen avlidna personer
- Pågående 2015-10
- Svenskspråkiga författare
- Svenska kriminalförfattare
- Svenska författare
- Svenska dramatiker
- Sommarvärdar 1997
- Svenska författare av barn- och ungdomslitteratur
- Svenska teaterregissörer
- Svenska teaterchefer
- Vinnare av Augustpriset
- Mottagare av Litteris et Artibus
- Personer från Stockholm
- Födda 1948
- Avlidna 2015
- Män