Henrik von Cöllen

Henrik von Cöllen
Född	Ostpreussen, Preussen
Död	12 maj 1561 Savolax
Begravd	Säminge kyrkogård
Medborgare i	Preussen
Sysselsättning	murarmästare
Befattning
Værksmester (1537–1545) Værksmester (1549–1551)
Redigera Wikidata

Henrik von Cöllen, död troligen 12 maj 1561 i Savolax, var en tysk murarmästare från Ostpreussen, verksam under Gustav Vasa i både Sverige och Finland. Han är framför allt känd som ledande murmästare vid uppförandet av Gripsholms slott 1537–1545, och arbetade därefter vid Uppsala slott samt vid flera borgar i Finland under Johan III.

Biografi

Von Cöllen blev föremål för spioneri av Peder Svenske, för att utröna trohetsgraden hos honom. 1536 anmodade Gustav Vasa befallningsmannen i Kalmar, Jöns Nilsson, som begärt en vallmästare vid byggnationen där att vända sig till von Cöllen, efter han utgivit sig för en byggmästare. Redan samma år kallades von Cöllen till Stockholm och Gripsholm. Mellan 1537 och 1545 var han oavbrutet verksam som arbetsledare vid Gripsholm. Under tiden här tycks han ha varit uppskattad av kungen. Han fick bland annat en tomt i Strängnäs och ökade avlöningsförmåner.

Henrik von Cöllen belönades 1542 med förläning av Strängnäs stad med all årlig skatt, konungs- och biskopssakören och andra utlagor.

Von Cöllen representerade inom sitt område en konservativ riktning, präglad av den tyska senmedeltida slotts- och borgarkitekturen. Gripsholms slott med sina runda kanontorn var följaktligen föråldrat redan då det stod färdigt 1545 – samma år inleddes uppförandet av Vadstena slott, som kom att bli Sveriges första renässansslott.

1545 placerades von Cöllen i Uppsala, och hans popularitet hos kungen började minska. Han anklagades för att vara långsam och oskicklig. 1551 ersattes han som byggmästare i Uppsala av Påvel Schütz, och fick efter detta mindre uppdrag i Strängnäs 1556–1557.

I december 1557 kallade hertig Johan brevledes von Cöllen till Finland, dit han anlände i juli 1558. Gustav Vasa formaliserade övergången genom en skrivelse daterad 4 juli 1558. 1558 överläts han således av kungen till sonen Johan, för vilken han arbetade vid Åbo slott i Finland, Nyenskans, Tavastehus och "Nyslott", (förmodligen Olofsborg). Senare samma år begav han sig till Olofsborg, där han ledde rivningsarbeten för att ge plats för ett kanontorn i det främre hörnet av den yttre borgen. I februari 1559 kom han till Tavastehus, där han ledde arbetena med det östra runda kanontornet utan avbrott till mitten av oktober då byggnadssäsongen avslutades.

År 1569 lades vid förborgens sydöstra hörn på Åbo slott grunden till den stora nya rundel som ännu existerar och är ett av slottets märkligaste byggnadsminnen. I sitt arbete »Ur Åbo slotts byggnadshistoria» (1901) uppger Jac Ahrenberg, att von Cöllen ehuru nu en man å över sextio års ålder, skulle ha kallats att biträda vid detta bygge. Uppgiften kan ej verifieras i konungens tryckta byggnadsbrev eller i de av Ahrenberg avtryckta slottsräkenskaperna men förefaller därför ej osannolik. Rundlar var synbarligen Cöllens specialitet, och han har tydligen bidragit till deras införande i Sverige. De byggdes under Vasatiden på två sätt, nämligen dels som låga, postejartade anläggningar i utanverks- eller förborgshörn, dels som högre, från själva borgbyggnaden utspringande hörntorn. Den i Åbo tillhörde det förra slaget och uppfördes till en höjd av 13 alnar i tre icke övervälvda våningar men mätte i tvärsnitt ej mindre än 40 alnar och hade cirka 10 alnar tjocka murar. Taket var och är fortfarande ett runt tälttak utan lanternin. Om von Cöllen, innan han eventuellt grep sig an med detta arbete, varit över till Sverige, är inte bekant.

Våren 1560 befann sig von Cöllen åter i Olofsborg, där han ledde uppförandet av det så kallade Tjocka tornet vid den yttre borgen samt en del av den tillhörande ringmuren. Arbetet fortgick in på 1561, då von Cöllens namn plötsligt saknas i den provianteringslängd som uppgjordes varje vecka vid borgen. Hans namn försvinner den 12 maj 1561, och forskaren Antero Sinisalo har utifrån detta dragit slutsatsen att von Cöllen avled detta datum. Han fick sannolikt sin sista viloplats på Säminge kyrkogård i Savolax.

Under det ökande byggandet av slott och annat i Sverige visade det sig att von Cöllen bara var en ålderstigen medeltida murarmästare, som saknade möjlighet att ta in de nya impulserna kring slottsbyggande från kontinenten. Gustav Vasa förföljde honom i sina brev även under Finlandstiden: när man från Viborg 1559 frågade om reparationsarbeten på stadsmuren och föreslog von Cöllen som ansvarig, svarade kungen att denne var ytterst åldersstigen och knappast visste något om nyare byggnadssätt.

Det runda kanontornet på Tavastehus slott och det på 1700-talet rivna Tjocka tornet med tillhörande ringmur på Olofsborg är de enda arbeten i Finland som med säkerhet kan tillskrivas Henrik von Cöllen.

Det har antagits, att en i hertig Karls tjänst anställd Klaus von Cöllen, adlad 1571, skulle vara Henrik von Cöllens son.^{[källa behövs]}

Referenser

Allmänna källor

• Henrik von Cöllen, Anders Larsson Målare och Påvel Schütz i Uppsala, Nils Sundquist, 1971.
• Henrik von Cöllen i Svenskt biografiskt lexikon

Externa länkar

• ”Cöllen, Henrik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4521-1416928957127