Herman Berens den äldre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johann Hermann Berens, född den 7 april 1826 i Hamburg, död den 9 maj 1880, var en svensk musiker och tonsättare, far till Herman Berens den yngre.

Berens var son till Carl Berens, musikdirektör i Hamburg. Han fick sin musikaliska uppfostran hos den berömde kapellmästaren Carl Gottlieb Reissiger i Dresden, och begav sig 1847 till Sverige, där han först uppträdde i Stockholm vid de offentliga kvartettsoaréerna i Trädgårdsföreningens paviljong.

Efter att åren 1848-1860 ha varit musikdirektör vid Livregementets husarkår i Örebro, återflyttade han det sistnämnda året till huvudstaden, för att tillträda kapellmästarplatsen vid Mindre teatern. Han blev 1861 tillförordnad och 1868 ordinarie lärare i komposition och instrumentering vid Musikaliska akademien. 1864 kallades han till ledamot (som nr. 382) av akademin.

Uppburen som pianolärare hade han någon tid ledningen av drottning Lovisa och hennes dotters musikstudier. Som tonsättare har han offentliggjort operorna Violetta (1855), En sommarnattsdröm (1856), Lully & Quinault (1859), En utflygt i det gröna (1862) Riccardo (1869) med flera, samtliga uppförda med uppskattning på Stockholms teatrar. Berens komponerade även en rad pianokompositioner och sångverk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]