Herman Falk (politiker)
| Herman Falk | |
 | |
| Tid i befattningen 30 mars 1917–19 oktober 1917 | |
| Monark | Gustaf V |
|---|---|
| Statsminister | Carl Swartz |
| Född | 26 juli 1869 Norra Råda socken, Sverige |
| Död | 24 december 1919 (50 år) Stockholm, Sverige |
| Politiskt parti | Opolitisk |
| Ministär | Regeringen Swartz |
Herman Otto Falk, född 26 juli 1869 i Norra Råda, Värmland, död 24 december 1919 i Stockholm, var en svensk jurist och ämbetsman, sonson till Herman Adolf Falk, son till Otto Falk, bror till Erik Falk.
Herman Falk blev juris kandidat i Lund 1894, tjänstgjorde sedan i och under Svea hovrätt samt i Kammarkollegium, 1898-1903 även som sekreterare hos flera riksdagsutskott, blev sekreterare hos Försäkringsinspektionen 1903 samt innehade därefter åtskilliga förordnanden inom lagstiftningsarbetet.
År 1911 blev han ledamot i Justitiedepartementets lagavdelning och 1914 byråchef för lagärenden i samma departement; under tiden erhöll han fullmakt som revisionssekreterare (1911) och som häradshövding i Kinds och Redvägs härad (1914). Han utnämndes till regeringsråd 1916.
I Swartzska ministären (30 mars-19 oktober 1917) var han konsultativt statsråd. Efter ministärens avgång förordnades han att i den så kallade processkommissionen verkställa utredning om en rättegångsreform och utsågs 1919, kort före sin död, till kommissionens ordförande.
Han utgav Om ideella föreningar, inledning till promemoria för föredragning... af förslag till lag om registrerade föreningar (1908).
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden, 1909.[1]
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Falk, 1. Herman Otto, 1904–1926.
Noter
|