Herman Lindqvist (politiker)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra personer med samma namn, se Herman Lindqvist (olika betydelser).
Herman Lindqvist (politiker)
Herman-lindqvist.jpg
Född 9 juli 1863[1]
Arboga landsförsamling[1]
Död 29 maj 1932[1]
S:t Johannes församling, Stockholms stift[1]
Begravd Norra begravningsplatsen[2][3][4]
kartor
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Politiker[1] och fackföreningsman[1]
Befattning Riksdagsledamot[1]
Statsråd[1]
Socialminister (1921–1923)
Politiskt parti Socialdemokraterna[1]
Redigera Wikidata
Herman Lindqvists grav på Norra begravningsplatsen.

August Herman Lindqvist, född 9 juli 1863 i Arboga, död 29 maj 1932 i Stockholm, var en svensk fackföreningsman och socialdemokratisk politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lindqvist var son till rättaren Erik Lindqvist och hans maka Karolina. Hemmet var fattigt och han sattes som artonåring i möbelsnickarlära och avlade sitt gesällprov 1885. Några år senare var han med om att bilda en träarbetarefackförening i hemstaden, i vilken han blev sekreterare. Efter att ha flyttat till Stockholm 1889 kom han i kontakt med möbelsnickarefackföreningen och blev snabbt styrelseledamot och därefter ordförande. Den posten innehade Lindqvist tills han utsågs till expeditionsförare för Svenska träarbetareförbundet 1894. Han kvarstod på den posten tills han 1897 blev förbundets förtroendeman på heltid. Vid den tiden planerade han tillsammans med Järn- och metalls förtroendeman Ernst Blomberg vad som kom att bli LO 1898. Lindqvist deltog i Landsorganisationens konstituerande kongress 1898 och valdes in i sekretariatet. Senare efterträdde han Fredrik Sterky som ordförande i LO 1900-1920. Han ledde storstrejken 1909 och samlade styrkorna efter nederlaget. Han var även aktiv i SAP och hade stort inflytande i dess verkställande utskott under åren 1905-1920. Han var riksdagsledamot i (andra kammaren) 1906-1918 och 1919-1932 (politisk vilde vid den urtima riksdagen 1918), talman i andra kammaren 1918-1921 och 1924-1927 samt socialminister 1921-1923.

Han var inblandad i en skandal 1920 då det avslöjandes i borgerlig press under valrörelsen, att han tillsammans med ecklesiastikminister Värner Rydén och riksdagsman Gerhard Magnusson, skulle ha tjänat pengar på spekulationsaffärer i ett importbolag för bränsle och livsmedel och därmed profiterat på nöden under första världskriget. På partikongressen samma år krävdes att Lindqvist skulle avgå som LO-ordförande, men efter att Hjalmar Branting hotat med sin avgång, så nöjde sig kongressen med att kräva att Rydén och Magnusson lämnade sina förtroendeuppdrag.[5] Lindqvist lämnade likväl ordförandeposten senare samma år.

Lindqvist är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [6]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Herman Lindqvist (född 1943) är dottersonson (genom sin far adoptivsonson) till Herman Lindqvist.

Samtida citat[redigera | redigera wikitext]

Zeth Höglunds karaktäristik lyder:

Klok, erfaren, skicklig förhandlare, god talare av den lugnt redogörande sakliga typen... imponerande genom sin fasthet, viljestyrka och behärskning.
– 100 år med LO., Landsorganisationen i Sverige, Stockholm 1998. S. 14

Erik Palmstierna har en ytterst syrlig karakteristik av honom:

Herman Lindquist förkroppsligade den svenska arbetarklassen. Han förandligade den inte.
– Palmstierna 1950, s. 60

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Folke Lindberg, A Herman Lindqvist, s. 552, läst: 10 december 2016
  2. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 18 maj 2017
  3. ^ Lindqvist, AUGUST HERMAN, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 27 februari 2017
  4. ^ Sten nr 297 – Herman Lindqvist, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 18 maj 2017
  5. ^ Linderborg, Åsa (2001). Socialdemokraterna skriver historia: historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000. Atlas akademi, 99-3423719-9. Stockholm: Atlas. sid. 125-126. Libris 8382391. ISBN 91-89044-78-9 
  6. ^ Hitta graven
  • Palmstierna, Erik (1950). Åtskilliga egenheter: karaktärstudier och silhuettklipp. Stockholm: Tiden. Libris 1787262 
  • Svenska folkrörelser. 1, Nykterhetsrörelse. Politisk arbetarrörelse. Fackföreningsrörelse. Folkbildning. Kooperation. Stockholm: Lindfors. 1936. sid. 715-716. Libris 65838 
  • 100 år med LO.. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. 1998. Libris 2785838. ISBN 91-566-1502-7 (korr.) 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Fredrik Sterky
LO:s ordförande
19001920
Efterträdare:
Arvid Thorberg
Företrädare:
Daniel Persson i Tällberg
Andra kammarens vice talman
1918
Efterträdare:
Raoul Hamilton
Företrädare:
Daniel Persson i Tällberg
Andra kammarens talman
1918–1921
Efterträdare:
Viktor Larsson
Företrädare:
Henning Elmqvist
Sveriges socialminister
19211923
Efterträdare:
Gösta Malm
Företrädare:
Viktor Larsson
Andra kammarens talman
1924–1927
Efterträdare:
Bernhard Eriksson