Hermann Hankel

Från Wikipedia
Hermann Hankel
Född14 februari 1839[1][2][3]
Halle[4]
Död29 mars 1873[1][2][3] (34 år)
Schramberg[4], Tyskland
Medborgare iKonungariket Preussen
Utbildad vidGöttingens universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
Leipzigs universitet
SysselsättningMatematiker, matematikhistoriker
ArbetsgivareTübingens universitet
Leipzigs universitet
Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg
MakaMarie Hankel
(g. 1868–1873)[5][6]
Redigera Wikidata

Hermann Hankel, född 14 februari 1839 i Halle an der Saale, död 29 augusti 1873 i Schramberg, var en tysk matematiker, son till Wilhelm Gottlieb Hankel.

Hankel, som blev extra ordinarie professor i Leipzig 1867, professor i Erlangen samma år och i Tübingen 1869, rönte stort inflytande av Bernhard Riemann. Med Roch delade han hedern av att ha börjat så att säga popularisera Riemanns läror. I detta hänseende är hans arbete Die Eulerschen Integrale bei unbeschränkter Variabilität des Argumentes (1863) av vikt. Hans huvudarbete är Theorie der complexen Zahlensysteme (1867). Av hans tillämnade matematikens historia utkom endast ett fragment, Zur Geschichte der Mathematik im Alterthum und Mittelalter (1874). Ur hans arvedel utgavs Die Elemente der projektivischen Geometrie (1875).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Hermann Hankel, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Ганкель Герман”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, anno.onb.ac.at .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, anno.onb.ac.at .[källa från Wikidata]