Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad
Rälsbuss.jpg
En Hilding Carlsson-rälsbuss av den åttacylindriga typ som togs i bruk i slutet av 1940-talet, Sveriges järnvägsmuseum i Gävle.
HuvudkontorSverige Umeå, Västerbotten
Branschmekanisk verkstad
Produkterdressiner, rälsbussar, släpvagnar
Historia
Grundat1913
GrundareHilding Carlsson
Uppköpt avAB Tulwe
Gick upp iIlsbo Industrier AB
Upplöst1971

Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad var ett verkstadsföretag, i Umeå, som grundats 1913 av Karl Hilding Severin Carlsson, född 24 maj 1892, död 16 augusti 1961[1]. HC-verkstadens mest kända produkter var järnvägsfordon som dressiner och motorvagnar.

Verksamheten har sitt ursprung i den verkstad Hilding Carlsson 1913 öppnade Öst på stan i Umeå, i korsningen vid Skolgatan 89 och Pilgatan 16 (skenorna i golvet syns fortfarande i fabriksporten). Inledningsvis ägnade man sig åt reparationer av motorer och fordon, tillverkning av båtmotorer, varpspel till flottningen och liknande.[2]

Tillverkningen av järnvägsfordon inleddes 1917, sedan SJ beställt en inspektionsdressin, som gjordes av en ombyggd personbil. Fler beställningar följde, och 1932 fick "HC", som verkstaden ofta kallades, kontrakt av SJ att bygga tvåaxliga rälsbussar med 14 sittplatser, avsedda för turisttrafik på den norra delen av Inlandsbanan. Några år senare utformades HC-bussen, som hade en Scania Vabis bensinmotor på 95–130 hästkrafter och en maxhastighet på 80 km/timme och plats för 20–24 sittande passagerare. Under 1930- och 1940-talen tillverkades ett sjuttiotal rälsbussar, de flesta av en modell med plåtklädd trästomme.[2][3]

Under 1950-talet övergick företaget till en modernare rälsbussmodell, som var rundad i båda ändarna. och tillverkad helt i stålplåt. SJ ville dock inte köpa Carlssons konstruktion för trafik på sitt normalspårsnät, utan tog i stället fram en egen version, Y6-generationen. Hilding Carlsson fick däremot sälja sin smalspåriga rälsbusstyp till SJ, vilken med tiden fick litterat YCo5 (inte att förväxla med littera Yp, vilket är en rälsbuss av den äldre modellen). Ursprungligen var dessa rälsbussar målade på samma sätt som trärälsbussarna, blekgula med grön rand, men senare fick de gul-orange lackering.

När Statsjärnvägarna i Finland skulle införskaffa rälsbussar för lokaltrafiken på 1950-talet, användes verkstadens rälsbussar (TGOJ YCos och SJ YCo4) som förebild. De finländska rälsbussarna (Dm6 och Dm7, "lättähattu") tillverkades av Valmet på licens från verkstaden 1954–1963.[4]

Åren 1959–1963 tillverkade Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad sin sista motorvagnstyp, X9, som också kallades paprikatåg på grund av sin ursprungligen färg. Efter Hilding Carlssons död slutade företaget att tillverka järnvägsfordon för att koncentrera verksamheten till släpvagnar för lastbilar.

Efter fortsatta ekonomiska svårigheter köptes företaget av investmentbolaget AB Tulwe, som sammanförde flera liknande bolag i Ilsbo Industrier AB. Försök gjordes att sälja "Hilding Carlsson-delen" av Ilsbo, men 1971 sattes företaget i likvidation och tillverkningen lades ned.[5]

Några få rälsbussar av HC-typ finns bevarade som museifordon, bland annat hos Sveriges Järnvägsmuseum.[3]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ [a b] Göransson, Börje (1998). Ola Kellgren. red. ”Hilding Carlsson- rälsbussens skapare”. Västerbotten (Umeå: Västerbottens museum) (2): sid. 38–42. ISSN 0346-4938. https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/1998_2.pdf. Läst 26 april 2018. 
  3. ^ [a b] ”Den klassiska Hilding Carlsson-rälsbussen”. Järnväg.net - guiden till Sveriges tåg och järnvägar. http://www.jarnvag.net/vagnguide/y. Läst 3 januari 2017. 
  4. ^ Eonsuu, Honkanen, Pölhö (1995). Suomen veturit osa 2. Moottorikalusto. Elokuvan Maailma ay. ISBN 952-5060-02-0 
  5. ^ [www.veteranlastbilar.se/phpBB3/viewtopic.php?f=29&t=2124 ”Re: Hilding Carlssons Mek.Verkstad AB Umeå”]. 28 februari 2010. www.veteranlastbilar.se/phpBB3/viewtopic.php?f=29&t=2124. Läst 26 april 2018. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nilsson, Stefan; Diehl Ulf (2010). Hilding Carlsson och hans rälsbussar. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 84. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 12078283. ISBN 91-85195-06-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]