Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad
Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad var en mekanisk verkstad som byggde motorvagnar och som grundades 1913 av Karl Hilding Severin Carlsson, född 24 maj 1892, död 16 augusti 1961 i Umeå Stadsförsamling, Västerbotten[1].
Verkstaden låg på Pilgatan 16 i Umeå (skenorna i golvet syns fortfarande i fabriksporten). Från början tillverkades dressiner, men efter en beställning från SJ började man 1932 bygga tvåaxliga rälsbussar, med 24 sittplatser. Det var den verksamheten som verkstaden sedan skulle bli känd för. Under 1930- och 1940-talen tillverkades ett sextiotal rälsbussar, de flesta av en modell med plåtklädd trästomme som idag ofta benämns som HC-rälsbussar eller Umeå-bussen.[2]
Under 1950-talet övergick man till en modernare modell av rälsbuss, som var rundad i båda ändarna. Den var tillverkad helt i plåt. SJ ville dock inte köpa Carlssons konstruktion för trafik på sitt normalspårsnät, utan tog i stället fram en egen version, Y6-generationen. Hilding Carlsson fick däremot sälja sin smalspåriga rälsbusstyp till SJ, vilken med tiden fick litterat YP (inte att förväxla med littera Yp, vilket är en rälsbuss av den äldre modellen). Ursprungligen var dessa rälsbussar målade på samma sätt som trärälsbussarna, blekgul med grön rand, senare fick de dock gul-orange lackering.
När man i Finland skaffade rälsbussar för lokaltrafiken på 1950-talet använde man verkstadens rälsbussar (TGOJ YCos och SJ YCo4) som förebild. De finska rälsbussarna (Dm6 och Dm7, "lättähattu") tillverkades av Valmet på licens från verkstaden 1954–1963.[3]
1959–1963 tillverkade man sin sista motorvagnstyp, X9, som också kallades paprikatåg på grund av sin ursprungligen paprikaliknande färg. Efter Hilding Carlssons död slutade företaget att tillverka fordon för järnvägen och fokuserade sin verksamhet på tillverkning av släpvagnar för lastbilar. Företaget köptes av en konkurrerande släptillverkare och tillverkningen i Umeå lades ner.
Några få rälsbussar av HC-typ finns bevarade som museifordon, bland annat hos Sveriges Järnvägsmuseum.[2]
Referenser
Noter
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ [a b] ”Den klassiska Hilding Carlsson-rälsbussen”. Järnväg.net - guiden till Sveriges tåg och järnvägar. http://www.jarnvag.net/vagnguide/y. Läst 3 januari 2017.
- ^ Eonsuu, Honkanen, Pölhö (1995). Suomen veturit osa 2. Moottorikalusto. Elokuvan Maailma ay. ISBN 952-5060-02-0
Vidare läsning
- Nilsson, Stefan; Diehl Ulf (2010). Hilding Carlsson och hans rälsbussar. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 84. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 12078283. ISBN 91-85195-06-5
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hilding Carlsson.
